"We are family...

I´ve got all my sisters with me...." Finns det något bättre än bra musik i aerobic-tempo. Det ÄR omöjligt att vara still, inte dra på smilbanden eller till och med rulla en tår. Lycka!
Vill du mana fram ett gott humör kan du:
1) ta fram en gammal aerobicskiva med bpm 140 till 150! eller2) tänka på mig framför spegeln, höggravid lyssnandes på mina!
Jag ser inte klok ut! men lycklig... Rödblommig och lycklig.
"We are family... get up everybody and sing!"

Föda barn på hästryggen är överskattat

Min mamma har alltid sagt att det är nyttigt att ha tråkigt. Att bara köra sitt vanliga race är fusk! Det ger ingen tid för eftertanke eller nya idéer och och gör en till slut mekanisk. Och ledsen och sur.
Tristess är bra både för stora och små. Men det är svårt!Det är liksom så inbyggt i en att man ska göra nytta, ska vara produktiv och kunna redogöra för vad man gjort en dag. Och även om man är höggravid så är det inte ok att bara vila.
Alltså, det är det ju! men ändå är det svårt att förlika sig med tanken. Jag har någon skev bild av att vara superkvinna, vill orka allt och helst föda på hästryggen eller något...
Förmodligen är det därför jag känner mig lite blue idag: det blir ingen galopperande förlossning, jag är en kvinna av kött och blod. I helgen har jag varit aktiv i stallet (utan att föda barn) och sedan spenderat söndagen på cykelutflykt. Jag är trött idag och jag kommer inte orka redovisa något ikväll... det är trist.
= bra! För jag vill inte vara en sur, uppskruvad en.

Jag fattar inget men dansar bra

Barn är det bästa som finns! Hugo är den bästa som finns! Han fick ju en radio när han fyllde tre som han knäpper på så fort han kommer in i sitt rum. Sedan ska vi dansa! Det är vår roligaste lek (i hård konkurrens av bilarna).
- Isik, mamma! Isik! Kom så dansar vi! säger han på sitt entusiastiska vis och så dansar vi. Det är en slags hinderbana-dans där det gäller att röra sig till musiken från "the Voice" över hela rummet. För Hugos del över byrån, till sängen och fönsterbrädan vidare till mattan där jag är kommenderad att hoppa upp och ned. Och hela tiden ska vi sjunga så högt vi kan, inte nödvändigtvis med musiken, bara till.
Det är härligt! Och snart får vi en till danspartner.
- Blir det en flicka eller pojke? frågar jag Hugo.
- Nej mamma, en bebis blir det, svarar Hugo trött med "sin du fattar ju ingenting" -min.

morgon workout x2

Hualigen! Jag har lyckats spruta på mig en gammal parfym som låg och skräpade i badrumsskåpet. En färgglad Benetton som jag fått av någon (med dålig smak). Doften ger mig huvudvärk. Nu måste jag göra om hela processen; duscha, tvätta, torka, smörja och fixa ringarna under ögonen med makeup, för att få bort den fräna lukten. Och den processen är som ett helt workoutpass i mitt storväxta tillstånd. PS. har fortfarande inte gett mig själv tid att göra en enda avslappningsövning! Måste boka in en tid för det. Inte ikväll dock, då är det kalas för min fästman och min son (som fyller 36 och 3). Frukostarrangemanget imorse blev en succé. Men till treåringen hade ett paket varit nog, han vill ändå bara ha bilar.

Ge mig en bil NU, eller en ny karl!

Hur svårt kan det vara att köpa en bil? Jag har gett min fästman fria händer eftersom mitt huvud håller på att svämma över av beslut. Självklart har jag några önskemål, vilka jag har levererat, men jag är alls inte lika bestämd som när det gäller vad bebisen ska heta. Så det borde vara ganska lätt! Men var är bilen? Inte på vår parkering i alla fall. Någon som har en fin Ford Flexi Fuel, helst svart som inte gått mer än 9000 mil till salu? Eller en ny man kanske? Kontakta mig!

Aje Philipssons stjärtvärme får igång min fantasi

Idag åt jag lunch sittandes på en stol uppvärmd av en miljonär. Stolen var ovanligt varm varför jag kommenterade det och min kollega Frida skvallrade om vem som suttit på den: lyxliraren Aje Philipsson. Wow! Skulle pengar sprida sig som kroppsvärme skulle jag vara rik idag. Då skulle jag köpa en tre meter lång pappelinamatta till vårt nyrenoverade kök, en sprojlans ny miljöbil, sommarställe med spröjsad veranda (utan renoveringsbehov). Köpa mig tid att ligga på soffan och göra avslappningsövnignar tills bebisen kommer ut för att bli sådär obeskrivligt lugn och obeskrivligt harmonisk.Det strålar om mig och alla skulle le mot min urgulliga familj, mina ledigt vackra kläder med bröst-läckage-alarm och välmatchade barnvagn från splendidbaby. Jag skulle välkomna alla mammor till mitt nystartade mammagym där Olga Altsved tog emot... alla skulle gå därifrån skrattandes fulla med endorfiner. På nätterna skuttar jag upp för att amma och bruset från Vallhallavägen skulle vara borta eftersom jag byggt klart Norra länken. Istället hörs bara fågelkvitter och jag väcker min familj bara för att jag vill att de också ska lyssna på koltrastens sång. Det är lustigt vad lite stjärtvärme kan få igång fantasin.

Tuttar, bleka strutar med rosa sugpip

Var ute på bussresa idag. På bussen drog en liten pojke i sin mamma. Hon satt bredvid barnvagnen och tittade ut. Barnet rafsade och slet i hennes kläder och fick tillslut fram vad han letade efter. En strut. En blek strut med rosa sugpip. Mamman lutade sig framåt. Det gick inte att låta bli att titta. Pojkens ena hand höll ett stadigt grep om bröstet och mungiporna blev vita av dess innehåll.
Bussen saktade ner och dörrarna pös när resenärer klev av och nya steg på. Barnet vred och vände på sig för att se bättre. Struten hängde med men mamman fortsatte att titta åt andra hållet. Det är den naturligaste saken i världen, tänkte jag och undrade hur långt bröstet kunde bli. Mitt sällskap armbågade mig i sidan.
- Är det inte förskräckligt! sa han och fixerade modern och barnet med blicken. Ögonen höll på att hoppa ur sina hålor och näshåret böljade som koraller ur näsan.
Ett smackande ljud. Barnet slickade sig nu kring munnen och tog sedan ett nytt grepp. Herre gud! tänkte jag och korsade armarna över mina egna bröst. - Sådär skulle väl du inte göra?- Aldrig!Bröstgården framför oss förstvann och bröstet blev randigt. Det skulle jag väl inte?
Barnet släppte taget och jag andades ut. Mamman stoppade in sitt trötta bröst. Men sonen var inte nöjd, han ville ha mer. Rafsandet och slitandet började om och en ny strut gjorde entré. Jag satt som klistrad. Sluta nu! Det är bara en bebis som dricker mjölk, ett barn som tar sig en slurk. Han stör inte. Det är den naturligaste saken i världen. Ändå har jag aldrig sett något liknande. Jag var oförmögen att bryta förtrollningen. Det gick inte att slita blicken från tuttscenen. Har jag gjort så? Och framför allt kommer jag göra så?

Förbjud godis

Godis borde förbjudas! Mina pappa lämnade ett försenat påskägg i hallen i går. Gissa vem som hittade det? Min son, 3 år så klart. Överlycklig satt han i hallen och proppade in kolanappar, prickar och hallonbåtar i munnen medan han väntade på att vi skulle gå till dagis i morse. Jag blev arg. - Inget godis på dagisdagar, förmanade jag och gömde genast ägget. Gissa vem som hittade det igen efter lunch? Jag! Och nu är jag arg på pappa istället.

Är du en av de lata i stan

21 procent av Stockholmarna motionerar mindre än en gång i månaden läste jag i Metro i morse. Hemskt! Mia Flobecker på Friskis säger att det bland annat beror på att Stockholmarna sitter i bilen så mycket. Varför det? Om man bor i en storstad är det inte särskilt stora avstånd mellan hem, jobb, dagis eller skola. Ta cykeln! Cykla går ju snabbare ändå med alla köer. Du förbättrar dessutom din livskvalitet och längd samtidigt! blir mer kreativ, gladare, känner dig piggare, blir mindre rastlös, får mer lust, problem blir mindre och kärleken större... Jag trodde alla hade fattat det vid det här laget!

Mitt nya skönhetsmål

Skönt, jag behöver inte oroa mig! Olga Altsved kommer att hjälpa mig fixa formen efter förlossningen. Boatcamp för mammor heter lösningen på gäddhäng och slappa armar. På onsdag ska jag med på en boatcamp-prewiev för att försäkra mig om att det kommer funka när barnet väl är fött. Jag är ju numera en förlovad kvinna och har för första gången i mitt liv ett skönhetsmål med min träning: att bära upp bröllopsklänningen.Kan du inte vänta på artikeln om mamma-boatcamp på e-health.se, tjuvstarta med rumpträning. Olga tipsar dig i senaste nummret av mama.

Ge mig smärta nu!

Stundvis får jag total syrebrist i benen och det känns som om de ska vika sig på plats. Bebisen kommer titt som tätt åt nerver så det strålar ned i häcken och baksidan av låren som elchocker, blåsan måste tömmas ofta och jag har drabbats av sömnomöjlighet - alltså att jag inte kan sova fast jag är så trött att ögonen går i kors. Dessutom går jag på ett vaggande, långsamt vis och är hungrig och illamående samtidigt.
Vad beror detta på? Jo, att driva gravida kvinnor (mig) till vansinne. Att få oss att be om och längta efter verkligt oåterkalllig smärta. Det gör jag just nu. Och kom då ihåg att jag bara är i vecka 34! Det är minst fyra veckor kvar till förlossning. 97 procent föder mellan vecka 38 och 42.
Förra gången födde jag i vecka 43! Giv mig styrka!

Bebisen kommer inte likna mig

- Åh, vad han är lik sin pappa, säger alla som träffar min treåriga son. - Det är näsan. Annars är han rätt lik mig, brukar jag svara. Men även om det bara är pågrund av näsan så liknar pappa och son verkligen varandra. Så nu är det min tur! Nästa bebis kommer bli lik mig, för det är mest rättvist.Men så idag fick jag en kartong med tidningar på näsan. (Samma sak hände min bror och han har haft kroknäsa sedan dess.) Och vips så har det blivit en genetisk omöjlighet att bli lik mig. Jag har fått puckelnäsa. Jag har verkligen försökt tänka positivt och till en början gick det bra. Min kille är ju snygg! Men det har inte varit någon bra dag idag, inte alls faktiskt. Då är det svårt att tänka positivt.Först kollapsade min son i gråt när jag lämnade honom på dagis - det är alltid hjärtslitande. Sedan fick jag punka på cykeln när jag skyndade mig till kontoret. Väl på plats fick jag så kartongen på näsan och började fantisera om att bebisen inte kommer likna mig..Och avslutningsvis, på lunchen, kom själva lunchen upp igen - när jag fortfarande befann mig på restaurangen! Livet är helt enkelt inte rättvist!

Bebisen kommer inte likna mig

- Åh, vad han är lik sin pappa, säger alla som träffar min treåriga son. - Det är näsan. Annars är han rätt lik mig, brukar jag svara. Men även om det bara är pågrund av näsan så liknar pappa och son verkligen varandra. Så nu är det min tur! Nästa bebis kommer bli lik mig, för det är mest rättvist.Men så idag fick jag en kartong med tidningar på näsan. (Samma sak hände min bror och han har haft kroknäsa sedan dess.) Och vips så har det blivit en genetisk omöjlighet att bli lik mig. Jag har fått puckelnäsa. Jag har verkligen försökt tänka positivt och till en början gick det bra. Min kille är ju snygg! Men det har inte varit någon bra dag idag, inte alls faktiskt. Då är det svårt att tänka positivt.Först kollapsade min son i gråt när jag lämnade honom på dagis - det är alltid hjärtslitande. Sedan fick jag punka på cykeln när jag skyndade mig till kontoret. Väl på plats fick jag så kartongen på näsan och började fantisera om att bebisen inte kommer likna mig..Och avslutningsvis, på lunchen, kom själva lunchen upp igen - när jag fortfarande befann mig på restaurangen! Livet är helt enkelt inte rättvist!

Scarlett Johansson Kungsholmen runt

Jag är lite som världens sexigaste kvinna, Scarlett Johansson. Kanske inte olagligt sexig men full av former, naturlig och gillar att träna! På min rosa springare gav jag mig i väg mot soluppgången i morse. Sharletten kring mitt huvud fladdrade ikapp med håret och jag riktigt susade ned för backarna på väg mot mitt artikeluppdrag i Krisinteberg (på stans mysigaste gym, Bliss).
Och gissa vad som hände: en av byggjobbarna från jm visslade efter mig på vägen! Jag blev klädsamt röd om kinderna och tänkte just så: jag är lite som Scarlett! Det gav mig energi att cykla runt hela Kungsholmen efter uppdraget på Bliss. Inga fler män visslade efter mig och det var tur för jag hade aldrig orkat ett varv till! Men när jag vilat upp mig lite ska jag börja träna som Scarlett Johansson. (Läs mer hur du gör på e-health.se nästa vecka.)

träningstips för en riktig mara

En bekant till mig fick en flicka igår. Hon smsade alla kompisar löpande hur långt det var mellan värkarna och när hon väl åkte till förslossningen berättade hon det med. WOW, vilken tjej!
Kanske handlar det bara om träning. Man ska ju förbereda sig för en förlossning som för ett maratonlopp. Något som jag inte kan skryta med att jag gjort - än. Att dra i Peter Seipens gummiband, cykla till jobbet och yoga sporadiskt känns inte som maraförberedelser. Kanske är det därför jag inte vill ha någon hejarklack, om än på distans under min förlossning.
När jag tävlade i gymnastik, körde Vasaloppet och Vätternrundan njöt jag av att publiken peppade och sedan applåderade mig i mål.
Min bekantas sms gör mig nervös. Är jag dåligt förberedd? Tur att jag ska på träning i kväll! Tillsammans med ett hundratal andra höggravida kvinnor ska jag hämta hem träningstipsen inför en riktig mara.
Men jag lovar inga sms, ok!

Det blev en sexig påsk!

- Du har hål på strumporna!
Ett stort hål blottade hela min killes häl, otroligt osexigt! Men just idag, dagen innan påskafton, gjorde det inget. Ägget till honom var till bredden fyllt med sköna, nya, svarta strumpor. Jag kunde inte låta bli att fråga:
- Behöver du nya strumpor eller?
- Nej det här är mina landetstrumpor, jag har massor med nya strumpor i stan.
Jaha, nehe! Sexig behöver man tydligen inte vara på landet och min present var helt onödig! Det måste man visst, tänkte jag och grävde ned strumpägget ordentligt i växthuset.
Jakten efter det blev rolig, ledtrådarna för att hitta det var många och det tog halva förmiddagen för honom att leta, och gräva upp det.- Man måste faktiskt vara sexig på landet också! sa jag när han öppnade ägget.

Testa! skrapa-klister-från -golv-med-tårtspade

Städning är bra träning! Igår skurade jag golven i 30 minuter och förbrände cirka 170 kalorier enligt en kaloriuträknare.
Om du städar för att hålla dig iform kan jag tipsa om den allra bästa övningen - den provade jag också igår: klisterskrapning-från-golv-med-tårtspade. Det var så ansträngande så jag trodde bebin skulle komma ut och jag blev tvungen att lägga mig och knipa.
Aktiviteten gav mina armar en rejäl omgång och jag har skön träningsvärk i triceps idag. Framför allt höger så jag måste skrapa lite med vänster idag också.

Vilka lökar!

tänker jag när jag ser mig i spegeln. Det är härligt att vara gravid! Mycket är trevligt, som att få stora bröst. Enda sedan jag var tonåring har jag väntat på att de ska bli större. "Nästa sommar" tänkte jag. Nästa sommar kom och jag tänkte "nästa sommar". Nu, äntligten är den sommaren i antågande.
Det är andra gången i mitt liv jag upplever det. Förra gången njöt jag av att kunna ha halterneck bikini (det går inte utan byst). Och det kommer jag göra i sommar igen!
Tvättbrädan lär däremot inte dyka upp till bikinsäsongnen. Men det gör inget, den kommer tillbaks i takt med att brösten försvinner.
Aldrig får man vara riktigt glad...