”Om du dör mamma, då tar jag livet av mig”

Så börjar Johanna Thydells debutroman I taket lyser stjärnorna. Nu blir boken film och hennes tredje roman är i full gång.

Johanna började skriva på debutboken som hand¬lar om 13åriga Jenna vars mamma är cancersjuk när hon var 19 år. Fyra år senare var den färdigskriven och 2003 tog hon emot Augustpriset.
– Utmärkelsen är skälet till att jag sitter här idag. Det är verkligen lyx att få ägna sig åt författarskapet och kunna försörja sig på det.

Våren 2009 har filmen baserad på romanen premiär på bio. Johanna är inte rädd att filmen ska bli bättre än boken.
– Nej, inte alls, jag har släppt det. Det är viktigare att filmen blir bra än att den är precis som boken, säger Johanna Thydell men fortsätter:
– Fast karaktärerna är förstås viktiga, det vore inte roligt om de förändrades för mycket.

Johanna trodde inte att det skulle bli någon mer bok efter succédebuten. Uppståndelsen var svår att hantera och kraven kändes sjukt höga.
– Journalister frågade hur jag skulle toppa min första bok och det satte en enorm press på mig, säger hon.
– Jag vill inte att I taket lyser stjär¬norna ska vara det bästa jag har gjort. Vad har jag då kvar att förverkliga?
Men idéerna kom tillbaks. Johanna kan inspireras av allt möjligt. Puck som är huvudpersonens namn i Johannas andra roman Det fattas en tärning såg hon utanför Konsum i Värnamo för länge sedan.
– Jag gick i gymnasiet och hängde utanför Konsum då jag såg en tjej med skönt utseende och tänkte att jag någon gång skulle vilja skriva om en som såg ut som hon och nu gör jag det.
– Namnet Puck hade jag lekt med ett tag men fastnade för det när jag såg ett kafé med samma namn på Hornsgatan i Stockholm.

Tonårstiden är ett ämne som Johanna kommer tillbaka till i alla sina böcker.
– Ämnet finns i mig och jag använ¬der mig av känslor som jag har känt, säger Johanna.
– Jag är ingen researchgalning och skulle inte kunna intervjua Christer Fuglesang och sedan skriva en bok om rymden, säger Johanna. Jag måste kunna känna känslan, annars blir det inte bra.
Ångest beskriver bäst vad det hand¬lar om att vara tonåring tycker Johanna. Och, visst mycket är självupplevt men långt ifrån allt.
– Min mamma dog när jag var tret¬ton och jag bodde hos mina morför¬äldrar, så långt stämmer det men resten är påhitt, säger Johanna.

Nästa bok handlar också om en ung tjej, mer än så kan Johanna inte berätta.
– Inte för att det är hemligt utan för att det ändras hela tiden. Men jag har lovat mig själv att ingen ska skilja sig och ingen ska dö den här gången.
Däremot kommer språket behålla samma spänst och humor.
– Det är irriterande när folk frågar när jag ska börja skriva riktiga böcker, säger Johanna och berättar att hon är stolt över att vara i sin genre.
– Jag gillar ungdomsböcker, de är ofta direkta och roliga. Vuxenböcker kan vara sega.

Fakta Johanna Thydell
Född: I Nässjö 14 november 1980 (samma datum som Astrid Lindgren.
Aktuell: Pocketutgåva av Det fattas en tärning och filmatisering av I taket
lyser stjärnorna.
Uppvuxen: I Värnamo
Bor idag: I Stockholm, Hornstull.
Yrke: Författare, föreläsare, recensent för Dagens Nyheter och frilansjournalist på Värnamo Nyheter.
Romaner: I taket lyser stjärnorna (2003) och Det fattas en tärning (2006).
Priser: Slangbellan (2003), Augustpriset (2003) och BMF-plaketten (2003).

Missa inte Johannas författarskola

Itrim - träning på löpandeband

”Nu har vi gått ned 1 ton” står det på anslagstavlan i Itrims lokal på Kungsholmen i Stockholm. Sjuksköterskan Karin Tuner-Munter, 55 år, tycker det låter utmärkt.

– Räcker det verkligen med tre varv här? säger hon hoppfullt och pekar på cirkeln med redskap.
Totalt 18 olika redskap står utställda på golvet. Varannan station är en styrkemaskin och varannan en stepbräda eller sviktande matta att konditionsträna på. Att träna på Itrim ska ta 30 minuter per gång och du tappar i snitt 11,7 kilo på ett år. Och ja, det räcker med tre varv i cirkeln.
– Men du kan inte uppnå resultat genom att komma hit en gång utan måste göra det till en vana, säger Magnus Nyqvist, hälsopedagog och hälsorådgivare på Itrim Kungsholmen i Stockholm.

Poppig musik skvalar på låg, men fortfarande peppande ljudnivå, i den ljusa lokalen. På golvet står färska snittblommor. Var 30:e sekund säger en trevlig mansröst: ”Byt station”, och så förflyttar sig alla som tränar medsols ett steg, till nästa redskap. Tanken är att på varje station arbeta så snabbt och effektivt som möjligt. Och bara i 30 sekunder. Karin tycker det är perfekt.
– Jag har så lite tid att träna men vill bli av med den här, säger hon och drar sig själv i midjan.

Maskinerna i cirkeln är hydrauliska vilket betyder att du tränar två muskelgrupper i samma rörelse eftersom de ger motstånd åt båda hållen.
– Drar man fort blir det tungt, drar du långsamt blir det lättare. De funkar på samma sätt som när man drar en hand genom vattnet, säger Magnus Nyqvist.

Tre andra kvinnor tränar samtidigt som Karin. De är fokuserade och rör sig snabbt mellan övningarna. Ibland stannar de på den speciella pulsstationen och mäter pulsen. Den ska inte vara för hög och inte för låg.
– Pulsmätaren visar om du tränar med lagom intensitet eller inte, säger Magnus Nyqvist.

Karin svettas och börjar närma sig slutet på första varvet. Magnus försöker peppa henne att köra ett varv till. Men hon har inte tid.
– Jag börjar ordentligt nästa gång! Nu måste jag åka för jag ska äta lunch i stallet om en halvtimme, säger hon.

Karin Tuner-Munter tycker...
det bästa med Itrim var: att träningen kändes lättsamt, roligt och oambitiöst. Lätt och snabbt att gå in och träna.
Sämst med Itrim var: att man måste binda upp sig på ett helt års träning. Jag vill inte binda mig på det viset.

*Itrims kunder som tränar regelbundet och följer Itrims kostprogram tappar i snitt 11,7 kg per år.