stora lyftardagen

Idag är det den stora lyftardagen. Eller i mitt fall, släpardagen. Brorsan har huggit ned ett gäng träd på tomten som ska förflyttas. Härligt! Regnkläder på och ut och göra lite nytta. Hugo får hjälpa till och Molly och pappa får ligga inne och kura. Hugo påminner mig varje dag om att min mage är borta nu och att han minsann ska rida på mina axlar. Det lovade jag! Sorry Hugo det får vänta, min kropp säger ifrån så fort jag lyfter något tyngre än drygt tre kilo (Molly). Idag ska jag öva genom att släpa ris över tomten.

inköp

Jag måste köpa mig en bra sportbh. Min nya mamms-size-byst är snygg men inte bekväm att powerwalka i. Amningsbysthålle gör skumpandet bara värre, de hänger upp brösten som på en hylla. Jag behöver något som trycker till dem.

Koskit är härligt

Vi har varit på kosafari. Det var så exotiskt och något jag kan rekommendera alla. Efter att ha väntat i en timma blev det äntligen vår tur i den långa kön. Drängen rev biljetterna och körde traktorn vi alla fick åka med bakom och bonden berättade om livet på gården medan vi kördes runt bland kossorna i hagen. Stockholmarna, vi i vagnen alltså, var fascinerade och tonåringarna tjöt när djuren bajsade. Hugo hängde på fast tyckte mest det liknade geggamojja. Efter turen tog han o jag av oss dojjorna och lät geggamojja sippra mellan tårna, precis som man ska på sommaren. Snuskigt tyckte Niklas. Detsamma tyckte min släkting Berta (hon är bonde i Värmland) om priset för att åka runt i en kohage.

krig

Nu har de givit sig på Molly också. Fästingarna. Mitt på hennes fjuniga huvudsatt den och sörplade. I knävecket och på bikinilinjen fick jag två kliande märken efter de som valde att festa på mig. Otäcka typer. Värre än tjurarna jag mötte i går faktiskt!

med livet som insats

En skön långpromenad har gått av stapeln i kväll. I rask takt stegade jag fram med knutna joggingdojor och tajts. En halvtimma fick jag vara borta, det var Niklas uppskattning av hur länge han klarade sig, så jag trampade på. Men promenaden höll på att bli mycket längre än en halvtimma, ett tiotal tjurar var utsläppta i hagen som jag skulle gena genom. Med livet som insatts och för att inte svika mitt tidslöfte hoppade jag över staketet längst bort i hagen. Gräset slickade mina bara ben och nådde ända upp till midjan. Tjurarna frustade och skrapade med benen. Jag höll blicken rakt fram för att inte reta upp djuren. Tyckte mig höra klapprandet i marken och tog sats mot grinden. Räddad! Väl i säkerhet hittade jag fem elaka fästingar på mina bara ben. Tjurarna stod kvar på andra sidan hagen och bara glodde.

restaurang-stafett

Åland var lika regnigt som det varit här men med våra goda vänner blir är det alltid trevligt och med alla gemensamma barn som var med var det svettigt ändå. Fem busiga pojkar mellan tre och sex år gamla höll oss sysselsatta. På hemvägen bestämde vi oss för att frossa i smörgårdsbordet på övre däck. Vi preppade med bilar och leksaker men det hjälpte bara genom halva förrätten. Hugo har en miljon myror i brallan och tyckte restaurangborden var toppen att springa sicksack mellan. Tack vare honom hade jag sprungit av mig desserterna innan jag intagit den.