med livet som insats

En skön långpromenad har gått av stapeln i kväll. I rask takt stegade jag fram med knutna joggingdojor och tajts. En halvtimma fick jag vara borta, det var Niklas uppskattning av hur länge han klarade sig, så jag trampade på. Men promenaden höll på att bli mycket längre än en halvtimma, ett tiotal tjurar var utsläppta i hagen som jag skulle gena genom. Med livet som insatts och för att inte svika mitt tidslöfte hoppade jag över staketet längst bort i hagen. Gräset slickade mina bara ben och nådde ända upp till midjan. Tjurarna frustade och skrapade med benen. Jag höll blicken rakt fram för att inte reta upp djuren. Tyckte mig höra klapprandet i marken och tog sats mot grinden. Räddad! Väl i säkerhet hittade jag fem elaka fästingar på mina bara ben. Tjurarna stod kvar på andra sidan hagen och bara glodde.