Nej det blir inget Stockholm Marathon för mig i år - heller. Insåg mina begränsnignar när jag tävlade kortdistans mot en SUV igår. Min son Hugo, 3 år, sprang rakt ut i gatan. En stor SUV närmade sig i hög fart. Jag greppade magen för att få med den och la benen på ryggen. Men de stannade där. Sist jag joggade, det var innan jul, halkade jag nämligen. Benen for rätt upp i luften, jag voltade, försökte skydda magen och samtidigt sträcka på tårna men landade på vänster foten. Efter det har jag inte kunnat sträcka på lemmen alls. För att nå Hugo innan SUV:en måste jag kasta mig! Det gjorde jag förstås.
Nej, det blir ingen mara i år. Däremot kunde jag ställa upp i VM i jämfotahopp eller illsken-utskällnings-teknik. Är du inte gravid? Ut och spring medan du kan! Det spritter i benen nu på våren. När jag intervjuade Anna Rahm vaknade tävlingsjävulen i mig, jag vill också ha en mara på meritlistan. Nästa år!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar