Har precis kommit tillbaks från en cykeltur i LillJansskogen efter att ha lämnat Hugo på dagis. Jag är så gråtmild just nu. Lipar av att se dagisbarnen gå ut på grön-picknick på led med ryggsäckar på, och bara av att känna morgonluften mot ansiktet när jag cyklar. Det är så vackert... och jag är så höggravid...
...och lite skraj. Snart är jag tvåbarnsmamma och har ingen aning om hur det kommer bli. "Du kommer inte hinna med någonting" skrattar vänner när jag berättar om planer och projekt jag vill genomföra närmsta året.
Gamla fördomar som jag som dinkie målade upp kring hur mammor är dyker upp i huvudet: de är sura i mataffären, har fula kläder, mörka påsar under ögonen stora som ica kassar, är vresiga mot sin partner, pratar om bajs och är dessutom otränade. Inte undra på att jag blir gråtmild! Fast egentlilgen vet jag bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar