en god vana

En gång är ingen gång men tre är en god vana. Idag gav jag mig ut på en joggingrunda igen. Tillsammans med Livgardet.
De sprang omkring som ett blått tåg i spåret, säkert 50 man. En av de få tjejerna i tåget fick kramp och det ekade "halt" genom skogarna när de stannade. Plötsligt kom jag ikapp dem och tåget vek sig åt sidorna för att lämna plats åt mig. Vackert, tänkte jag och log mitt sötaste leende åt grabbarna när de började skrika "fordon" för att uppmana alla längre bak att också vika undan för mig. Eller för vagnen som var fordonet! Mitt leende svalnade.
Men det känns ju ändå tryggt att Livgardet patruller ar skogarna.