Känner mig sjukt frustrerad. Kanske är det för att jag inte sprang i morse. Eftermiddagen var kaotisk. Molly kom inte till ro, Hugo gormar "jag hör inget" när Molly skriker. Jag försöker behålla lugnet, laga mat och börja tvätta så att ingen tar vår tvättid... Niklas kommer inte hem och svarar inte på telefonen. Om en löparrunda hjälper mot detta tar jag gärna två imorgon.
Kvällen har inte blivit bättre. Förmodligen borde jag tycka synd om Niklas för han kan inte göra något rätt. Men det gör jag inte. Jag är irriterad på allt, till och med på tröjan Niklas har på sig. Har lust att åka långt bort - ensam.
Det krävs nog flera mil för att få bukt med detta!! Eller en natts god sömn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar