Har just varit ute och sprungit. Molly sover i vagnen och jag känner mig på soligt humör. Och högst normal, ändå har jag haft tok-tankar. Som idag hur farligt det vore att bo i stan om man är blind. Då skulle vi aldrig bo som vi gör med två barn, det skulle ju vara omöjligt, resonerade jag idag på väg till dagis med bilarnas susandes förbi. Plötsligt önskade jag mig blind!!! Ehh, hur sjuk får man bli. Verkar mycket bättre att flytta.
Kanske är jag det, sjuk alltså, för i morse fick jag för mig att Molly skulle skrämma mig när jag tittade ner i spjälsängen. Vet inte vad jag trode, att hon skulle hoppa upp och bita mig kanske, för jag böjde mig snabbt ner och lyfte raskt upp henne så hon inte skulle hinna överraska mig...
Ja vad tror ni? vilken diagnos lider jag av?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar