Igår blev jag nästan relilgös - igen. Fast mer på riktigt. Jag var ute på Tranholmen och intervjuade Camilla Magnusson, "mammamirakel"-mamman. Det var en fantastisk dag. Sol, vackra höstvirvlar och stilla vatten. Men mest fantastikst var det att höra Camillas historia. Våra barn är nästan lika gamla, vi är nästan lika gamla men hon har haft bröstcancer och oprerats och behandlats för det samtidigt som hon bar på, födde och fostrar sin son.
-Folk gnäller så mycket! Jag längtar efter vardagsproblem, det är lyx! sa Camilla.
Jag tänker på det. Till och med i natt när barnen höll mig vaken tänkte jag på henne och lilla sonen Noel. Är glad att jag träffade dem, mötet har inspirerat mig. Jag tycker att hon är helt fantastisk som har klarat vad hon klarat och dessutom ler och umgås när hon berättar. Jag vill skriva så mycket i artikeln jag jobbar på och är rädd att inte göra verkligheten rättvisa. Det tar tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar