Nu är jag helt säker på att jag var en bläckfisk i mitt förra liv, med minst 100 armar. Om det hade funnits en kamera här idag är jag säker på att andra mammor skrattat åt elendet och att barnlösa aldrig skaffat barn: Hugo hängde runt min hals. Molly vaggades med foten och pannkakorna osade, hela kökets porslin var framdukat eftersom H hjälpt till och under hakan har jag telefonluren med sjukvårdsupplysningen. I vardagsrummet står Byggare Bob på på högsta volym...
Och gissa vem som ligger i sängen och vilar nu på em? Jo Niklas, min man, som varit på jobbet hela dagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar