- Något skrapar från bilen, som om något sitter löst, säger Niklas när han kommer hem från Oxelsösund ikväll.-Jaha, svarar jag, lyfter ögonbrynen och väntar på en fortsättning.
- Du kan väl kolla det när du kör nästa gång, säger Niklas då.
Det börjar puttra lite i mig men jag försöker hålla mig lugn. Omöjligt! Varför kollar han inte upp det på en gång? Vi ska köra en 8 timmars resa med bilen fullsmockad om mindre om två veckor. Det börjar koka. Niklas märker det och försöker lugna:
- Jag kan ringa en nån på måndag om det är så, säger han.
På måndag!?, fyra dagar innan vi ska köra 60 mil i vinterväglag, veckan innan julafton. Då ska han ringa "nån". Hallå! En plan vore bra! Det är läge att ringa NU! eller åtminstånne att böja sig in under bilen och kolla - det är en bra start. Att be mig göra det är INTE en bra plan. Jag får lust att ruska om honom, vart har du din hjärna?? Något av allt detta går tydligen fram trots att jag är förstummad och Niklas frågar då:
- Kan du lämna in bilen i så fall?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar