Hua

Jag hatar. Niklas för att han lämnar mig när jg känner mig som tröttast. Han lämnar två stackars barn ensamma i min vård, jag som är näst intill hysterisk av trötthet, leda och avsaknad av ett jag. Hon som var jag är helt utsugen, uppdrucken och har tappat allt innehåll. Jag hatar mig själv för att jag är rädd att göra illa, för att jag inte kan behärska mig och för att jag inte kan slå bort tankarna och unna Niklas en kväll med sina kompisar. Han ÄR värd det, han är världens bästa och jag önskar att jag kunde visa det bättre. Det är också hemskt, att själv vara den som driver iväg, fast jag bara vill ha mer, av honom. Men han vill också ha och jag orkar inte ge. Jag vill sitta tillsammans med någon som inte vill ha något av mig, någon som inte kräver eller behöver, en stund. Trött. trött, trött. Molly somnade tillslut, jag grät och jag gråter ändå mer av att veta att hon såg, och somnade så.