Bebisen kommer inte likna mig

- Åh, vad han är lik sin pappa, säger alla som träffar min treåriga son. - Det är näsan. Annars är han rätt lik mig, brukar jag svara. Men även om det bara är pågrund av näsan så liknar pappa och son verkligen varandra. Så nu är det min tur! Nästa bebis kommer bli lik mig, för det är mest rättvist.Men så idag fick jag en kartong med tidningar på näsan. (Samma sak hände min bror och han har haft kroknäsa sedan dess.) Och vips så har det blivit en genetisk omöjlighet att bli lik mig. Jag har fått puckelnäsa. Jag har verkligen försökt tänka positivt och till en början gick det bra. Min kille är ju snygg! Men det har inte varit någon bra dag idag, inte alls faktiskt. Då är det svårt att tänka positivt.Först kollapsade min son i gråt när jag lämnade honom på dagis - det är alltid hjärtslitande. Sedan fick jag punka på cykeln när jag skyndade mig till kontoret. Väl på plats fick jag så kartongen på näsan och började fantisera om att bebisen inte kommer likna mig..Och avslutningsvis, på lunchen, kom själva lunchen upp igen - när jag fortfarande befann mig på restaurangen! Livet är helt enkelt inte rättvist!