Stundvis får jag total syrebrist i benen och det känns som om de ska vika sig på plats. Bebisen kommer titt som tätt åt nerver så det strålar ned i häcken och baksidan av låren som elchocker, blåsan måste tömmas ofta och jag har drabbats av sömnomöjlighet - alltså att jag inte kan sova fast jag är så trött att ögonen går i kors. Dessutom går jag på ett vaggande, långsamt vis och är hungrig och illamående samtidigt.
Vad beror detta på? Jo, att driva gravida kvinnor (mig) till vansinne. Att få oss att be om och längta efter verkligt oåterkalllig smärta. Det gör jag just nu. Och kom då ihåg att jag bara är i vecka 34! Det är minst fyra veckor kvar till förlossning. 97 procent föder mellan vecka 38 och 42.
Förra gången födde jag i vecka 43! Giv mig styrka!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar