brutal fortsättning

Mot landet. Idag bär det av till vår ljuvliga fristad. Jag har totalt tröttnat på stan och övertalningskampanjen för hus i förorten är brutal. Eftersom vi inte har råd att köpa hus på Djurgården eller Hagaparken (jag har en gång skrivit o frågat kungen om vi kan hyra ett hus, ingen påstå att jag inte anstränger mig (Jag fick inget svar.).)
Vi satte inofficiellt på oss våra förlovningsringar igår, eftersom vi inte kunde hålla oss tills den riktiga på-sättar- ceremonin som ska ske ikväll. De är så fina! Efter en kort diskussion kom vi fram till att vi skulle sova med dem på. Det känns ovant men mäktigt och tryggt. Nu är det vi, forever, oavsett vad som händer... Som sagt min kampanj kommer att bli brutal!
På måndag ska jag prova på den kinesiska kampsporten Wushu. Min granne tränar och har inspirerat mig med dessa fina bilder: http://www.quanfa.se. Som sagt min kampanj kommer att bli brutal!

Ingen mer blodpudding Tack!

Det har blivit mycket blodpudding på sista tiden. Jag insåg det igår kväll när vi var gäster hemma hos Niklas bästis Martin. Det tårade sig i ögnen av den vällagade goda maten och rött vin till!! MMMmmmmmMMMMMMMMMMMMM. Jag känner mig svältfödd på lyx.
Sedan blev det glass o chokladsås och sedan godis. I mängder. Martin jobbar med karamellkungen och får obegränsat med godis!! Flickvännen Caroline beskrev det som en fasa. Jag förstår för jag kan inte hålla tassarna från påsen vi fick med oss hem.

going good

Ska ut o gå och lukta in hösten med grannen nu. Molly är på sitt bäst humör och livet som tvåbarns-mamma leker.

bo eller inte bo nära friluftsområde

är en fråga... Och jag kommer inte i mina byxor! Det känns deppigt att behöva gå i mammabrallor fortfarande. Jag har ojat mig och provat byxor hela helgen utan att hitta några som passar i min enorma samling.
Om det inte vore för byxproblematiken känner jag mig snabb o stark. Och jag har blivit kär. I huset. Med tomt. Många rum. Garage. Nära tunnelbanan och ett stort friluftsområde åt andra hållet. Där skulle jag lätt komma i form, joggning varje dag... Det är bara det att det saknas en miljon!!!
Just som jag o Niklas försökte komma på ett sätt att skaka fram en miljon ringde en väninna och berättade att en annan väninna köpt hus för sex gånger så mycket som vi vill köpa för. Jag tror inte hon är lyckligare för det. Men jag är säker på att hon både bor där och kan köpa nya byxor. Då bestämde vi oss för att bo kvar i lägenhet.

Den som inga byxor har han får gå med rumpan bar

Eftersom min rara men pryda vän Ellen inte vill att jag ska skämma ut henne på våra motionsrundor har jag fått en hel uppsättning byxor av henne. Tack!

kullerstensvikter

Två kullerstenar fick assistera vikter igår då jag äntligen kom iväg ut på powerwalk. Ellen o jag hade bestämt att det skulle ske klockan 20 då Molly vanligtvis slocknat för natten. Klockan 21.30 kom vi iväg. Det var tyvärr för mörkt för att ta skogsrundan så vi förla motionen till upplysta gator. De två vikterna skulle kompensera vad jag förlorade i längd men tyvärr fick de inte komma tillbaka till högen eftersom de blev för tunga att gå med. Nu ska jag ut och lägga tillbaka dem tänkte jag. Go kväll.

Vardagsbalans

Tillbaka till verkligheten. Härligt! men smått kaotiskt. Det är nu det verkliga mamma-racet börjar. Väcka, frukost, lämna på dagis, BVC, mat, hämta och laga middag...
I senaste nummret av tidningen mama har jag fått en gratis prova-på-biljett till LesMills klass Bodybalance. Tack! En hjälp på traven, det kan jag behöva. Men i nästa nummer efterlyser jag en biljett på vardagsbalans. Förutom att leta livsstyrsel så jobbar jag just nu kreativt hemma, i smyg ska jag försöka hinna måla om en vägg i köket. Det måste ske i smyg eftersom den ska bli rosa och det brukar sällan min man godkänna i förväg. Han säger att alla som kommer hem till oss kommer tro att det är jag som bestämmer om vi har för mycket rosa. Och vad är det för fel på det, undrar jag?

dassgympa

Vi har gjort en sova-själv-kur med vår treåring. Det är FANTASTISKT!!! Äntligen. Läggningarna har varit så utdragna och jag kom på mig själv att skylla allt jag inte hinner med på våra en, till en och en halvtimmas läggningar. Träningen till exempel. En typisk sådan sak som jag skulle hinna med... Så har jag börjat löpa nu när Hugo somnar själv???
Ja så klart, idag tog jag rundan på en mil och crawlade sedan mellan badbryggan 1000 meter bara för att det var skönt... Ehhh... nej riktigt så. ÄN! Nu skyller jag på att jag inte har någon löparvagn att ta med Molly i istället.
Idag har jag homestagat vårat utedass. Syrran har målat det vitt och idag var det inredning som gällde. Så sanningen är att jag istället för att varken simma eller springa läst gamla serietidningar och Bildjournalen tills låren domnade bort. Det var ursvårt att placera tillbaka tidningarna utan att läsa innan. Och det tog tid!!
En kristallkrona är det enda som saknas nu. Nej jag menar en löparvagn.

Cirkus Munter

Cirkus Europa har besökt vår ö. Vilket skämt! Dem kan bara rekommenderas om du gillar att stå för underhållningen själv. När jag var liten då var det sommarens händelse. Vi cyklade dit i god tid och vi köade för att få bra platser. En gång fick jag komma in i manegen och kontrollera att trollkarlen inte fuskade. Det gjorde han inte! Det är stora barndomsminnen. Cirkus Europa levde inte upp till minnena. Vi behövde inte köa för att få bra platser, det fanns bara bra platser eftersom publiken var cirka 25 man stor. Första numret red en ung tjej zick-zack mellan fyra koner, det fanns ingen trollkarl och popcornen var slut! Höjdpunkten var när clownen plockade upp Niklas på sin luft-mopped. Han åkte med in i manegen (Hugo sprang efter) och fick hoppa hopprep. Jag skrattade så jag pep. Ändå mer skrattade jag när numret var slut och Niklas jagade Hugo när han vägrade gå ur manegen. Det gjorde resten av publiken också. Hugo gillade uppmärksamheten och gjorde entré så fort han fick möjlighet genom hela andra akten. Då hade jag slutat skratta för länge sedan. När det var dags att cykla hem var hela familjen lika svettig som cirkus-teamet. Minst

Hästbiten

Det har gått så där med mitt powerwalkande. Det har dött ut något. Med flygande fart började jag varannan kväll under tiden Niklas sövde Hugo. Men sedan har vi haft middagar, varit på middagar, det har regnat och jag har varit bortom all verklighet trött… ja ni vet det finns en miljon anledningar. Istället har jag blivit biten, hästbiten. Ha, ha. Hästen Saga bor här ute med oss just nu och insidan av låren är möra efter mina få ringrostiga ridturer på henne. Det är min mammas häst. Pigg, liten och islänning. Till hösten tänker jag bli stalltjej. En stallkväll i veckan gör underverk för både själen och kroppen. På hästryggen känner jag att framförallt hållningsmusklerna är svaga och att jag måste ta mig in till stan och köpa den där sportbhn annars trillar nog tuttarna av.

I´m back!

Med förnyad styrka. Molly har blivit större och utvecklat en pipa värd en grammis – och under några långa två veckor omöjlig att tysta. Jag har varit vaken dygnet runt, ledsen och förbannad om vartannat, tappat tron på mig själv som mamma och glömt lösenordet till bloggen. Tillslut fick man och son åka till Gotland en vecka så jag kunde få sova någon gång på dygnet. Nu har jag sovit ut, fått tillbaka tron på mig själv och mitt minne. I´m back!