ikväll ska packas!

Upp på vinden, ned i källaren och fram med underställen. Och tvätta. Det krävs mycket logistik och organisation, något som inte är familjens starka sida. Och barnen vill som vanligt inte somna, Niklas vaggar Molly med pjäxorna på.

Molly ska ge boken "Sova hela natten" till sin pappa i julklapp. Jag har tjuvläst den och känner mig redo att kura Molly efter jullovet.

Hugo tycker det ska bli spännande att åka skidor, men framför allt att åka lift. I våras skrev jag en artikel om hur du slipper sportlovsvärken, den kan nog funka mot jullovs-träningsvärk också.

Oroas ej!

En mycket sorjelig kväll igår. Nu känns det bättre, efter ett par timmars sömn och en trevlig anställningintervju nu på morgonen. Ingen anledning till oro alltså!

Hua

Jag hatar. Niklas för att han lämnar mig när jg känner mig som tröttast. Han lämnar två stackars barn ensamma i min vård, jag som är näst intill hysterisk av trötthet, leda och avsaknad av ett jag. Hon som var jag är helt utsugen, uppdrucken och har tappat allt innehåll. Jag hatar mig själv för att jag är rädd att göra illa, för att jag inte kan behärska mig och för att jag inte kan slå bort tankarna och unna Niklas en kväll med sina kompisar. Han ÄR värd det, han är världens bästa och jag önskar att jag kunde visa det bättre. Det är också hemskt, att själv vara den som driver iväg, fast jag bara vill ha mer, av honom. Men han vill också ha och jag orkar inte ge. Jag vill sitta tillsammans med någon som inte vill ha något av mig, någon som inte kräver eller behöver, en stund. Trött. trött, trött. Molly somnade tillslut, jag grät och jag gråter ändå mer av att veta att hon såg, och somnade så.

juklappstorka

Män är svåra att handla till julklappar till! Har total idétorka till den viktigaste personen av alla. Niklas. Vad ska han få? Alla tips mottages tacksamt.

Tomten kan jag inte fråga, för det är en väldigt nära släkting till Niklas. Så här såg han ut förra året.

tomtebolycka och sockerchock

har ätit min kroppsvikt i godis, glass och russin och mandlar idag när vi haft lilla-julafton hemma hos mamma. Granen blev vacker och det var äkta tomtebo-lycka på Gärdet när vi alla klädde den och lyssnade på Peter Harrysson som sjöng om Rudolf med röda mulen. Och äntligen fick jag vara med om en lilla-julafton! Som barn var jag så avis på min bästis Stina som firade en gång hos sin mamma och en hos pappa.

Har förutom ont i magen ett galet blåmärke på knät sedan söndagens skridskoåkning i Vasan. Bara jag drar på mig brallorna smärtar det. Men upplevelsen rekommenderas, gå dit tidigt, vid nio-snåret, då är det gott om plats.

Ett monster i garderoben

Ensam hemma och jag är mörkrädd. Hugo och jag har haft mys med en film ikväll efter Molly somnat, sedan stängde jag in oss på toa för att borsta tänder och tvätta oss. Då! tyckte jag att jag hörde något utanför! Hjälp, är ytterdörren låst? tänkte jag. Behöll lugnet och gjorde klart toabestyren. Väl ute kände jag på dörren. Den var öppen! Hugaligen, nu sitter jag och väntar på att H ska somna innan jag ska söka igenom lägenheten för att vara säker på att ingen trängt sig på. Molly är kvar, jag har kollat.

Stackars

- Jag bajsar, informerade Hugo den arma kvinnan som var spekulant på en möbel vi ska sälja.

- Jaha, svarade hon och undrade när hon skulle få se tv-bänken.

- Jag tycker inte om dig, sa Hugo sedan.

Eftersom vi skulle ned i källaren fick hon snällt vänta på att den oförskämda Hugo bajsat klart (med öppen dörr) och att jag torkat honom. Allt detta för att sedan få reda på att jag inte hittade källarnyckeln!

Dagens bästa

tips är att stretcha i tunnelbanan. Jag åker så sällan T-bana nu för tiden att jag glömt bort hur otroligt effektivt det är att strecka vaderna i rulltrapporna. Höger ben halvvägs och vänster andra halvan. Detta gäller förstås bara oss med rörelsehinder, barnvagnar och sådant. Ni andra förväntas gå i trapporna! Det kallas vardagsmotion. Kan passa på att rekommendera boken "Vikten av vardags motion" när vi ändå är inne på ämnet. Och, kom i håg att kniipa vid varje rödlyse....

Lucias gladaste tomte

Lucia är superkul. Hugo kunde alla luciasånger och strålade.

Molly var lite mer skeptisk till en början.

Bilen e paj

- Något skrapar från bilen, som om något sitter löst, säger Niklas när han kommer hem från Oxelsösund ikväll.

-Jaha, svarar jag, lyfter ögonbrynen och väntar på en fortsättning.

- Du kan väl kolla det när du kör nästa gång, säger Niklas då.

Det börjar puttra lite i mig men jag försöker hålla mig lugn. Omöjligt! Varför kollar han inte upp det på en gång? Vi ska köra en 8 timmars resa med bilen fullsmockad om mindre om två veckor. Det börjar koka. Niklas märker det och försöker lugna:

- Jag kan ringa en nån på måndag om det är så, säger han.

På måndag!?, fyra dagar innan vi ska köra 60 mil i vinterväglag, veckan innan julafton. Då ska han ringa "nån". Hallå! En plan vore bra! Det är läge att ringa NU! eller åtminstånne att böja sig in under bilen och kolla - det är en bra start. Att be mig göra det är INTE en bra plan. Jag får lust att ruska om honom, vart har du din hjärna?? Något av allt detta går tydligen fram trots att jag är förstummad och Niklas frågar då:

- Kan du lämna in bilen i så fall?

terapi tack!

I 80 minuter har jag vaggat och vysschat Molly som är helt bananas. Och jag har rullat mozart-kulor samtidigt. Det känns bättre att ha något i händerna samtidigt så att det verkar som jag har en anledning till att inte lyfta upp henne. Fast jag gör det i alla fall, lyfter upp henne alltså, men sedan lägger jag ned för jag ser att hon e dödstrött. Men då blir hon tvärarg igen.

Linda bjöd mig och Erika på middag på restaurang "En flicka på gaffeln" igår och vi talade om barn, barn och mest barn. Härligt. När jag kom hem hade jag bestämt att jag skulle ta det cool och ta den enklaste vägen med Molly i fortsättningen. Men vilken är det undrar jag nu, ett dygn senare? Jag tar gärna varenda genväg, men vilka är de? På måndag ska jag ringa till P4.s knatte-timman för råd.

Flickan som serverade på "En flicka på gaffeln"hade ingen bh under sin vita klänning, det tycker jag att man ska ha, vilket jag sa till mina väninnor igår. Nu funderar jag på om det är för att jag är pryd, för att det vore snyggare eller för att jag är avis på hennes mod?

Kanske bäst att lägga sig, Lucia i ottan imorgon, garanterat med BH.

sov-trauma

har totalt tappat allt mamma-självförtroende, hur kommer det sig att jag inte kan söva min egen dotter? Hon skriker som besatt så fort det är dags att lägga sig. Jag är rädd att jag traumatiserar henne för livet. Hur gör man ungen måste ju sova någon gång. Jag också! Och ingen av oss sover bra när hon ligger och snuttar. Nä, nu rullar hon tungan - nu tar jag upp henne!

Ett syskon?

Helt slut! Har varit på stan i ett hemligt ärenden hela eftermiddagen. Förmiddagen lajjade vi med Vilgot. Molly, 6 månader och Vilgot, 1,5 år har hur kul som helst, de underhåller varandra och snackar högljut på babyanska. Jag kunde till och med bläddra i en tidning en stund! Funderar nästan på en trea...

Jag kommer leva länge!

Jag är på strålande humör! Jag har sovit bra, min träning börjar arta sig och en studie visar att vältränade lever längre än andra. Trettio minuters fysisk aktivitet under de flesta av veckans dagar, räcker för att du inte ska hamna i högriskkategorin ”otränad”, enligt min ex-kollega Jorun.

Men det ska börjas i tid skrev jag en gång. Intervjuobjektet i artikeln, dvs vårt dagis, lever nog däremot inte så länge, de lever i alla fall inte upp till allt de lovar. Det var länge sedan jag hämtade Hugo rödkindad, glad och trött för att han lekt ute på eftermiddagen. Pedagogik i rörelse syns lika lite som ledningen på förskolan Olympen nu för tiden.

Noll-tolerans

Vi har startat en sova-hela-natten-kur. Det går ut på att Molly inte ska tas upp då hon vaknar på natten utan vaggas tills hon somnar om. Alltså inte amma! Hela mitt inre skriker år mig: "rädda denna unge! Hon behöver dig." Tuttarna sprutar och jag mår nästan illa av att inte få lindra hennes smärta. Därför är Niklas ansvarig för genomförandet. Han är trött och nu vill jag rädda honom istället, jag får påminna mig om att jag tagit hand om barnet nattetid sedan hon föddes, dvs varje natt i sex månader. Det är inte synd om Niklas, han överlever! Och Molly med.

vILGOT IN THE house

Fullt ös! Min gudson Vilgot är här och förgyller min dag idag. Easy peasy än så länge, Molly sover o jag o Ville har det nice.

Vet inte varför - men det var kul

- Rör inte den där! Och inte den! Nej!Låt bli. Försiktigt!

Så lät det idag när en pappa talade till sin son när de besökte samma julbord som min familj. Pojken drog i dukar, undersökte tallrikar och lyfte på lock. Han var nyfiken. Pappan nervös.

- Rör inte den sa jag ju.

- Pappa, jag är bajsnödig, sa sonen plötligt.

Pappan drog en lättnadens suck och sa:

- Gå till mamma.

Livet är härligt

Det var härligt att komma ut, skratta och dricka massor med bubbel, igår. Underbart! Men vet ni vad, det var ändå härligare att komma hem 02.30 och titta på min sovande familj och känna att vårt liv tillsammans är bäst, och att det, livet, faktiskt är precis så (förutom några små justeringar förstås) som jag vill ha det.

Stockholm by night here I come

Se upp där ute! Snygg, kaffespeedad och utsvulten gör jag comeback i Stockholms nattliv.

Jag ska öva mig på att ta mig egentid ikväll, (ett av mina tre löften jag avla i veckan). Om jag inte vore så vansinnigt trött skulle jag längt ihjäl mig. Molly vägrade sova sin lunchsömn så har jag inte vilat som jag tänkt. Istället pimlar jag kaffe, och Molly somnade nu, 20 minuter innan vi ska hämta Hugo! Men Niklas har lovat att jag ska få sova imorgon fm.

Adjös fix och trix, välkommen stök och mys!

Rycka upp sig! Det är enklare än man ibland tror. Jag har börjat idag. I samband med det har jag avlagt tre löften:

• mer egentid till mig
• jogga med eller utan vagn en gång i veckan

och sist och svårast:

• strunta i några måsten.

Det sista löftet var till Niklas. Som motlöfte lovade han att försöka avlasta mitt huvud något. Detta var förstås efter en lång diskussion som började med att Niklas småfnissade när jag rabblade allt som håller på att sänka mig: packa Hugos luciakläder, planera packning och mat till fjällen, ta in utemöblerna från balkongne, få upp julpynt, rulla mosartkulor, köpa in skinka och tugg till vår julgrej, bjuda in släkten till julgrejen, vika höghuset med tvätt som ligger i vardagsrummet, boka ny läkartid till Molly eftersom vi missade den, måla om triptrapstolarna, sätta upp nya kökslisterna, skriva y-barnsartikeln, dopartikeln, prträttera Elin och... listan kan göras hur lång som helst och jag blev jättearg när Niklas skrattade åt mig.

Några "jag gör det, du gör aldrig det" senare lovade vi alltså varanda att hjälpas åt, jag ska coola ned några av alla mina projekt.

"Du ska ju bara lata dig och va med Molly nu när du är mammaledig", tycker Niklas och det jag fick plötsligt en aha-upplevelse. Så klart att jag ska! Akta dig soffan snart kommer jag, Molly och praliner i massor.

Begravning är inget att se fram mot

Min farmor försvann igår. 13.00 var sista gången någon såg henne. Pappa och fastrar var ute och letade hela kvällen och farfar var förgrymmad, "Tänk att hon aldrig kan passa några tider". Jag tror han syftade på middagen som de brukar äta vid fem.

Jag deltog inte fysiskt i letandet men oron gnagde och flera deckare hann utspela sig i mitt huvud under natten. Också det dålig samvetet. Varför hälsar jag inte på henne oftare? Känner jag min farmor, hur var hon när hon var ung? nu kanske det är försent att ta reda på det... Vidrigast bland alla mina tankar var fantasin om vad jag skulle ha på begravingen, och att dessutom njuta av att tanken på att få klä upp mig. Sjukt!

Kära farmor kom tillrätta i morse vid 06.30. Hon gick vilse i skogen igår när hon gick sin eftermiddagspromenix. Kall och med blåmärken sitter hon hemma hos farfar och äter, för hon var hungrig sa hon.

Jag borde skämmas för mig själv och mina tankar, det finns ju många som har verkliga probelm. Jag ska se till att komma ut iställt, klä på mig nåt snyggt och hälsa på min farmor.

Ljusglimt

Vinter-kräksjuka är inte kul. Nu har alla i familjen haft en varsin dag av farsoten och vi lider fortfarande av sviterna.

Niklas och jag fantiserar och drömmer om vår resa till fjällen över jul. Ska bli underbart att lämna lägenhet och sjukdom. Känns som om paradiset väntar på oss i Ramundberget. Hugo kommer inte kissa i sängen, alla kommer sova hela nätterna och på morgonen trängs vi runt frukostbordet samtidigt för att snabbt hinna ut i backen. Och i år kommer Hugo dra snowracern själv!

Börja idag eller vänta ytterligare ett år

Man ska ha något kvar att göra sedan också, när barnen blir stora. Så resonerar jag och hoppar Marathon 2008 - också. Men om du vill springa i juni och inte börjat träna än är det hög tid nu.

glamour-nödig

Ridturen blev inställd. Ellen behövde hjälp med håret och jag fick komma i kontakt med lite glamour istället. Hon ska på bröllop och är hur snygg som helst redan i papiljotterna och nattlinnet.

Nästa fredag ska jag på en efterlängtad tillställning med ett gäng sköna brudar. Det kan bli farligt, jag tänker ha snygga kläder, smink och vara ute sent.