Rycka upp sig! Det är enklare än man ibland tror. Jag har börjat idag. I samband med det har jag avlagt tre löften:
- mer egentid till mig
- jogga med eller utan vagn en gång i veckan
och sist och svårast:
Det sista löftet var till Niklas. Som motlöfte lovade han att försöka avlasta mitt huvud något. Detta var förstås efter en lång diskussion som började med att Niklas småfnissade när jag rabblade allt som håller på att sänka mig: packa Hugos luciakläder, planera packning och mat till fjällen, ta in utemöblerna från balkongne, få upp julpynt, rulla mosartkulor, köpa in skinka och tugg till vår julgrej, bjuda in släkten till julgrejen, vika höghuset med tvätt som ligger i vardagsrummet, boka ny läkartid till Molly eftersom vi missade den, måla om triptrapstolarna, sätta upp nya kökslisterna, skriva y-barnsartikeln, dopartikeln, prträttera Elin och... listan kan göras hur lång som helst och jag blev jättearg när Niklas skrattade åt mig.
Några "jag gör det, du gör aldrig det" senare lovade vi alltså varanda att hjälpas åt, jag ska coola ned några av alla mina projekt.
"Du ska ju bara lata dig och va med Molly nu när du är mammaledig", tycker Niklas och det jag fick plötsligt en aha-upplevelse. Så klart att jag ska! Akta dig soffan snart kommer jag, Molly och praliner i massor.
1 kommentar:
Ska vi stryka några punkter från varandras listor, eller bara koncentrera oss på vilken pralin som smakar bäst. Om jag får plats i soffan vill säga??
Linda
Skicka en kommentar