Om det blev stressigt? Ja, det blev det! Rätt bråkigt och oroligt också innan vi packat, vaccinerat oss och kommit iväg, men det var det värt. Väl framme fann vi lugn, värme och kärleksgödsel i form av goda drinkar, mat och mjuk sand under fötterna. Nu satt vi ju inte som på bilden hela tiden, nej barnen var ju med. Mollie har lärt sig krypa och har fått två jättefina (Vilgot-) framtänder. (Att amma är således tortyr.) Hugo har badat mer än under hela sitt liv och sprungit benen av sig på den långa vita stranden. Niklas och jag har sprungit efter. Maratonen fortsätter således, men nu tar Niklas över stafettpinnen, jag ska till jobbet!
Återkommer inom kort, nu ska jag på möte.
2 kommentarer:
Underbart! Välkommen hem. Du får skicka fler bilder och berätta mer. Har saknat dig!
Har också saknat dig! Välkommen tillbaka!
Skicka en kommentar