Skilsmässa

Det känns inte lika roligt längre, inte lustfyllt. Det pirrar inte i magen när vi två är tillsammans. Längtar gör jag inte heller längre och vi umgås inte lika otvunget som förr. Det är ett sorgeligt beslut men nu har jag vritit och vänt på det ett slag och besämt mig. Jag gör slut på mammamaraton.

Tack för mig, vi ses på annan adress längre fram.

Glad påsk!

Jobbig kollega!

På alla arbetsplatser finns alltid en person som pratar, avbryter, tar mycket plats och inte vet när det är läge att hålla tyst. Hon kan göra långa utläggningar om barnens sömnvanor eller varför vissa byxor är svårare att stänga gylfen på än andra. Hon skrattar högt och gillar att munhuggas.

Känns det igen? På mitt nya jobb är den personen jag, me, myself och jag... Trots att beskrivningen inte är särskilt smickrande så känner jag mig väldigt uppskattad här. Jag jobbar faktiskt en hel del också, och då håller jag snattran! I gårdagens Metro fick jag en beskrivning av min arbetsstil:
• kan arbeta självständigt.
• kan prestera och sätta upp mål för dig själv.
• klarar av att inte alltid veta hur saker och ting ska bli

Japp, det är jag. Precis så är jag + vansinnigt effektiv, så på lunchen och kafferasten måste jag ju får prata av mig!

Stjärtvärme får igång fantasin

Lunchade sittandes på en stol uppvärmd av en miljonär idag, nämligen av lyxliraren Aje Philipsson. Skulle pengar sprida sig som kroppsvärme skulle jag vara rik idag. Jag skulle kunna köpa en tre meter lång pappelinamatta till vårt nyrenoverade kök, en sprojlans ny miljöbil, sommarställe med spröjsad veranda (utan renoveringsbehov). Köpa mig tid att ligga på soffan och göra avslappningsövnignar för att bli sådär obeskrivligt lugn och obeskrivligt harmonisk.

Det strålar om mig och alla skulle le mot min urgulliga familj, mina ledigt vackra kläder med bröst-läckage-alarm och välmatchade barnvagn från splendidbaby. Jag skulle välkomna alla mammor till mitt nystartade mammagym där Olga Altsved tog emot... alla skulle gå därifrån skrattandes fulla med endorfiner. På nätterna skuttar jag upp för att amma och bruset från Valhallavägen skulle vara borta eftersom jag byggt klart Norra länken. Istället hörs bara fågelkvitter och jag väcker min familj bara för att jag vill att de också ska lyssna på koltrastens sång.

Det är lustigt vad lite stjärtvärme kan få igång fantasin. Ja, tänk va!

Småspikar är så uppfriskande

Ikväll powerwalkade vi i småspiken, Ellen och jag. Kom hem för en halvtimma sedan och vet ni vad, Niklas har gått och lagt sig! Dra på trissor! Det har aldrig hänt förr. Det brukar vara jag som gäspar klockan åtta och får böna hota och be för att han ska gå och lägga sig samtidigt som mej ibland.

Nu är har han krypit till kojs redan vid denna tidiga timma. I love it! Det känns så fint att han är trött och att jag få ta hand om honom. Och härligt att ha mer att ge och komma på sig själv med att vissla så här dags. När jag var som mammaledig-tröttast brukade Niklas föreslå att jag skulle aktivera mig mer. Jag kunde inte låta bli att påminna honom om det idag. Sen gick jag ut på min powerwalk. Det var så uppfriskande!

Niklas mörkar

Trots förfrågningar och påtryckningar hemifrån vill Niklas inte ta över bloggen. Synd! Men jag kan rapporter att han är väldigt trött.

Är det jobbigt att vara pappaledig? Nej, han har inte återhämtat sig från magknorret bara. My as! Det är jobbigt att vara hemma, men han vill inte erkänna! Jag vill också att han bloggar, då kanske jag skulle få ett erkännande. Det betyder mycket för mig av nån anledning, förmodligen för att det skulle vara ett erkännande av mig också - för som han ser ut ikväll, så har jag känt mig många mammakvällar.

På jobbet går det bra och jag sprudlar av energi. Power walk någon?

Är du skrupelfri?

Jag får höra att jag är det för att jag smörjer en farbror vars hus jag vill köpa? (Han bor annanstans sedan många år.) Ända sedan jag kontaktade honom i augusti har vi haft regelbunden kontakt och även om det finns en baktanke så är jag den enda, eller i alla fall en av få, som skickade blommor då han fyllde 80, vykort från semestern och som pratar och är trevlig när han ringer (3 ggr per dag).

Nej, jag anser mig vara god. Jag anser att han borde sälja till oss så att hans hus blir fint igen och får en fin familj i sig. Han får gott om pengar att göra av med (även om vi så klart hoppas göra en bra affär (så vi också får pengar över)), och huset får han se igen när det är renoverat och lika fint som när hans familj bodde där.

Huset har historia, hans historia i sig, och den skulle vi skriva vidare på. Det tror jag han också skulle tycka om. Han skulle nog tycka om det även om det vore så att mamman hade lite lägre samvetsbetänkligheter än ändra...

Svarade du nej på rubriken? Då vill jag veta om du håller med mig.

så mycket ledig tid?

Vad ska vi göra av all vår lediga tid? Sedan Niklas började sin pappaledighet har allt förändrats. Mollie somnar själv mellan sju och åtta och slår upp sina klarblå elva timmar senare. Hugo dunar in vid åtta han också. Och Niklas och jag vet knappt vad vi ska göra av kvällarna. Vi njuter lite, men har inte hunnit vänja oss. Igår kväll hann och orkade vi prata med varandra! Vi planerade helgens utflykt som inkluderar bowling och en och annan drink för mamman och pappan, barnvakt för barn. Vid tanken njöt vi ännu mer. Tänk vad pappaledighet kan göra underverk va!

PS. killarna på jobbet är också knorriga i kistan, så jag kanske måste göra ett test till.... De tror att det beror på kaffet, tänk vad förvånade de skulle bli!

Trötthet, illamående, värk + sjuk sambo?

Illamående, sjukt trött och molande värk... Jag har inte mått bra den här veckan. Har inte velat knysta om det eftersom incidenterna varit lite skenanta. Men de vänner jag trots allt beklagat mig för höjer på ögonbrynen och tycker jag ska göra ett test. Ha, ha, ha skrattar jag, det är omöjligt.

Men är det? Ju mer jag tänkt på det ju mer icke omöjligt är det. Och illamåendet, tröttheten och molandet blir inte bättre. Kanske sämre. Och idag blev Niklas dålig. Det var droppen, jag gjorde ett test! Det var negativt, så klart! för när blev "sjuk sambo" en del av det allra första tecknen?

Gissa vad som står överst på min to-do-lista efter den här upplevelsen?

Ny kompis

Jag och Andy skulle ha gillat varandra!

Sitter just nu och övar mig i konsten. Niklas är sjuk och det finns inget som skapar ett sådant vakum i ett hem som just sjukdom. Det blir så otroligt tyst allting. Och som ni förstår är Hugo inte hemma, han besitter inte förmågan.

Skit också

att Carola åkte ut. Jag höll på henne även om låten var sådär. Kvällens bästa musikupplevelse stod pappa för. The GoGetters får vem som helst att svänga sina lurviga. Utom syrran som vägrar, hon tycker det är piiinsamt när jag och pappa diggar, fast det bara var vi tre här ikväll! Själv känner jag mig som Baby i Dirty Dancing tillsammans med GoGetters. Pappa har lovat ta med mig på livespelning.

Kan du dö imorgon?

B, min nya kollega är beredd att dö i morgon. Han menar att han lever sitt liv precis så som han vill, inga egentliga måsten, mycket kärlek och massor med upplevelser bakom sig. Häftiga upplevelser. Historierna om hur han tog emot tsunamioffer på Arlanda fick oss båda att gråta över middagsbordet igår, och succén bakom hans egen hobby-business (*kolla in: koppsnurr.com) får mig att vilja flyga. Snacka om att leva ut sin dröm, golfklubbar från hela världen bjuder in och bekostar hans resor för att han ska skriva om dem. Har just surfat runt på hemsidan och kan inte annat än gratulera. Även mig själv, för att jag får arbeta med denna inspirerande människa.

Nej jag är inte beredd, snarare livrädd. Mitt tåg anländer snart Centralen, jag har varit borta i tre dagar och kyssarna jag ska överösa min familj med kommer kunna dränka dem om jag inte är försiktig. Tanken på att dö och försvinna för alltid ger mig panik, känns som klaustrofobi. Att längta ett par dagar räcker för att snudda vid känslan. Nu bultar och värker kärleken som när den var ny.

* det går inte att länka från sj-tåget. Ska be om discount! uppkopplingen kostade 109 kronor.

Pulsen går upp...

på möten och fikastunder, ni vet när man blir frågad om ditt och datt och inte vill svara fel, vill svara bra och helst glänsa lite. Så är det ju med nytt jobb, det är lite av tjusningen. Annars är pulsen väldigt låg här i Småland. Butikerna stängde 17.30 och jag hann inte ens promenera dit innan de låst och gått hem igår. Fick nästan leta för att hitta någon att fråga efter vägen till konsum! Funderade sedan en stund på om jag verkligen vill flytta till hus?

Sedan funderade jag inte så mycket mer utan tog en lång het dusch och ägnade mig åt att pumpa. Fy vad det är tråkigt och det kommer så lite. Kan Mollie ha blivit mätt på det lilla?

Hotellsängen var ljuvligt skön och jag sov sååå gott. Men jag längtar nu, det ska bli skönt att komma hem i morgon. Till Stockholm där det finns puls och till Mollie som har det rätta suget!

Nu är det dags igen och jag måste till pumpen innan de sprängs.

pump-träning

Vågade inte skriva igår eftersom jag varken cyklade till jobbet eller tränade efteråt. Men idag trampade jag genom hela stan tur och retur! 25 minuter tog det, tid jag tjänar in eftersom jag inte behöver använda varken blush eller gel på morgonen. Facefärgen fixar sig själv och frisyren stryks automatiskt bakåt.

Men den största utmaningen just nu är inte varken träningen eller nya jobbet utan att vara ifrån barnen, framför allt Mollie. Har träffat henne knappt två timmar idag, samma igår. Brösten hänger inte med i omställnignen och idag hade jag pumpen med till jobbet. Den får följa med imorgon när jag åker på min efterlängtade tre-dagars-tjänsteresa. Och det blir tyvärr den enda träningen att räkna med också.

Nu tar jag mig själv i örat!

Vad hände med maratonträningen? Den kom av sig alldeles. Tur att jag har vänner som sparkar liv i mig, jag är ju en sporty-mum. Till och med L brädar mig i motion now days.

I morgon börjar mitt nya liv. Då börjar jag nya jobbet (som är högst stillasittande), men jag ska cykla dit och när jag kommer hem igen, minst två dagar i veckan, blir det bootcamp i Lill-Jan-skogen. Och, som en verklig utmaning har Sara eggat mig att köra Vasaloppet nästa år! Sist missade jag min mål-tid med två minuter, det ska jag så klart klå om 365 dagar.

Nu ni, ska det bli liv i mammamaraton igen!

Det har gått så fort!

Sitter uppe. Familjen sover och är så fin. På måndag börjar jag jobba heltid igen. Nu är mammaledigheten över, för livet...

Ta till vara på föräldraledigheten, för vips är den över.