Starkare än starkast

Stark, så känner jag mig i kväll. Har just varit på en promenad i kvällssolen, känt på vattnet i viken och nästan blivit yr av all rosendoft längs grusvägen. Det var bara en kort tur-och-retur-promenad men det är fint att känna rumpan och låren sträcka på sig utan att behöva få ont någonstans. Väl hemma har jag halat flaggan som hängt uppe flera dygn och insett att det kan inte bli ljuvligare än så här. Men så känns det inte hela tiden. Det är mycket man saknar som småbarnsmamma: sömn, tid, mat, träning och ork. Allt i en oändlig rundgång. Konstigt va, alltid längtar man efter något. När jag inte var gravid längtade jag efter det. När jag var gravid längtade jag efter att Molly skulle komma ut och nu längtar jag efter att få tillbaka min gamla kropp och berusad cykla genom Stockholm en tidig morgon efter en galen kväll på stan. Ja, alltid längtar man efter något. Slår vad om att jag längtade efter en ljummen kväll på landet med min familj sist jag drog genom stan på väg hem från krogen.

kissnödig? nej en tvillinng!

Vad tänker du när du ser en kvinna som går omkring och håller sig mellan benen? Att hon är kissnödig? Tänk om, hon är en aktiv, lätt uttråkad nybliven mamma som har svårt att vara blickstill. Molly är 18 dagar gammal och jag känner mig lite smått uttråkad, något annat vill man ju ta sig för än att amma, dra i Peter Siepen-gummisnodden och knipa med underlivet. Men det är kroppen inte redo för. Så snart jag tar mig för att gå på promenad, städa lekstuga eller plantera buske så är det kört. Det känns som något ska trilla ur mig. Då gäller det att hålla emot.

jobbigt med semester

Mamma-maratonet är underbarnt men tar på krafterna. Speciellt i kombination med semester. Det började med att jag fick vansinnig resfeber bara för att vi skulle ut till landet. Det påstod i alla fall Niklas att jag hade. Till viss del håller jag med men jag är av uppfattningen att man ska packa länge för att minimera stressen och risken att glömma något när det väl är dags att ge sig iväg. Med ett barn är det trixit att ge sig av så med två barn är det dubbel-trix. Vilket det naturligtvis blev. Hugo klängde och grät, Molly som vanligtvis sover hela dagarna skrek och Niklas blev aldrig klar. När vi väl kom till Statoil vid universitetet var vi alla dödsirriterade och bjöd alla våra medresenärer på en riktig uppvisning i hur supersvårt det kan vara att hålla sams första dagen på semestern. Sedan åkte vi hem igen för Niklas hade glömt en väska! Efter en resa i tystnad kom vi fram till vår lummiga och fridfulla trädgård, åt lunch och kramade om varandra. Semestern kunde börja. Midsommardansen uteblev för oss vuxna men Niklas gjorde en bra insats i varpa-tävlingen och Hugo gjorde en filt-tour för att se efter vad andra familjer hade i sina picknickkorgar. Jag gick hem lite tidigare och somnade med Molly på magen. Hon har det jobbigt med kolik på kvällarna och jag lider så av att se hennes lilla kropp bli spänd som en fiolsträng. Någon som har tips på en kolik-kur. Min vänsterarm har ständig träningsvärk av att vyssha omkring henne kvälls tid.

Jag klarade Vätternrundan bättre än brorsan

men inte snabbare. Min bror cyklade Vätternrundan i helgen, och led. Knäna gjorde ont och om det inte vore för att han redan genomfört Vasaloppet och gett sig sjutton på att klara en klassiker i år hade han brutit, sa han. På 11.44 kom han i mål. Med den tiden slog han mig med hästlängder så nu har både han och farsan bättre tid än jag.
Det svider så klart. Det enda jag kan trösta mig med är att jag i alla fall inte mådde pyton när jag gick i mål. Tiden? nej den behåller jag för mig själv tills jag har en ny att berätta om.

Molly har mer kläder än jag

- jag döör! det finns så mycket gulliga kläder till små flickbebisar. Jag blir alldeles lyckoyr av alla fina klänningar och rosa mönstrat.
Jag har aldrig riktigt uppmärksammat att det är sådan skillnad mellan flick- och pojkutbudet förut. Men den senaste veckan har det regnat in gåvor till Molly, det ena plagget sötare än det andra, och jag har förstått att konfektionsbranschen inte är jämnställd.
Det är tur att Molly kräks ned sig så mycket annars skulle vi aldrig hinna använda alla blommiga, rosa bodies, klänningar med volang och sparkbyxor med hjärtan. Synd bara att jag också får kräks på mig och inte har riktigt samma utbud att välja på. Min garderob beskrivs bäst som obefintlig. Mammakläderna är för stora och de vanliga kläderna för små.

Vila är trist

"Man ska vila efter en förlossning", var svaret jag fick när jag ringde till sjukvårdsupplysningen efter en alldeles för lång promenad i helgen. Det vet jag väl, tänkte jag och kände mig lika dum som jag gjorde den gången jag legat i ambulansintaget på KS i sex timmar och fick gå hem med en alvedon i näven.
Men det är svårt att vila när jag känner mig frisk, glad, det är vackert väder och jag inte är stor som en volvo kombi längre. Så tillsammans med hela familjen bar det iväg till Hagaparken på utflykt med fotboll och picnic. När vi väl kom hem några timmar senare kändes det som jag tappat höften någonstans på vägen, och jag blödde (mycket mer än vanligt). Det gjorde mig orolig.
Sköterskan jag talade med sa att det var normalt och tipsade sedan om knipövningar. (som ett alternativ till promenader!!?) Men ok. Aj, aj kapten, sa jag, jag vet hur man gör! (där med inte sagt att jag gör det.) Nu ska här vilas och knipas för kung och fosterland.

Bröst tunga som ica-påsar

Har gjort min fösta cykeltur som tvåbarnsmamma. (Fast bara ena barnet fick följa med.) Det var som vanligt härligt att swisha fram utan att bli stoppad av varken tunga barnvagnen eller kroppen som inte går så snabbt än. Fast jag börja känna mig i god form faktiskt. Förvånansvärt.
Funderar på att köpa en löparvagn inför alla morgonrundor jag planerar för i sommar. Om jag gör ett sådant inköp får jag en påminnelse om min planering och måste således verkställa.
Förutom cykelturen så är det mest armarna som får jobba. Jag har hittat något som börjar bli rutin och det är att göra 15 minuters övningar framför balkongdörren. Jag fäster bandet i handtagen som är på precis lagom höjd att jobba rygg mot. Sedan två dagar är mina bröst tunga som bly, det känns som om någon har hängt dit två vattenfyllda ica-kassar. Det kommer krävas mycket tid framför balkongdörrarna för att behålla en stolt hållning med dem på plats.

jag, inte bara mamma utan även cirkusartist

Idag är jag trött. Det är otroligt trångt i sängen på nätterna. Hugo vill bara sova hos oss och ska dessutom hålla i mitt hår för att kunna sova. Molly sover inte alls i sin mysiga säng som står precis brevid mig, hon vill ligga på mitt bröst. Ok.
Detta resulterar i att jag halvsitter, håller ena armen om Molly och samtidigt vrider ned huvudet till Hugo för att han ska nå mitt hår. Niklas snarkar så honom knuffar jag på med foten. Jag tänker på mig själv som en barbamamma, formbar.
Borde kanske överväga att söka jobb på cirkus!

"En sån mara"

Så stod det på DNs första sida om Mollys födelsedag. Men det var det faktiskt inte, en mara alltså, för mig. Ok, bebisar kan nog inte halka ut (även om man ibland läser om ungar som fiskas upp ur toastolen). Men det gick undan. Och vi gjorde det bra, faktiskt snabbare än Phillip Bandawe som vann Stockholm Marathon samma dag.
I ett dygn gick jag här hemma och undrade om det var på gång eller inte och varje gång jag tänkte ringa förlossningen klingade det av. Jag sydde klart ett par gardiner, skötte några bankärenden, hämtade Hugo och lagade middag.
Moloket insåg jag att det inte skulle bli någon bebis den 8 juni heller och gick till sängs. Men hur det var och trots att jag var osäker så åkte vi in vid midnatt. 01.57 var hon född och epedrualen jag gastat om att få hann inte lägga sig innan Molly tog över allt öronutrymme i rummet.

Molly Munter är här

Tänk att jag å Niklas kan göra så fina bebisar. Molly föddes i lördags och är så fin att grannarna stått på kö för att få titta på henne.
Vi hade bestämt oss för Solveig om det blev en flicka, vilket jag knappt vågat hoppas på, men nu när det blev en liten jänta såg helt enkelt mer ut som en Molly. Molly Munter! Äntligen!

armarna börjar arta sig

Jag har kompletterat träningsvärken i rumpan med lite axel- och tricepsvärk. Under mina nattliga vandringar i natt tog jag fram mitt Peter Siepen-kit och körde en ordentlig armomgång medan jag såg solen gå upp och hörde fåglarna skrika på balkongen.
Ja, om det inte vore för magen skulle jag vara i form för sommaren nu. Det känns mycket bra att jag passade på att bada igår för det vet man aldrig när man får göra igen efter en förlossning. Kanske inget mer denna sommar om babyn envisas med att ligga länge till.
Idag ska jag fortsätta cykla. Resan ska gå genom stan till en smed på söder som ska få äran att tillverka våra förlovningsringar

Äntligen!

Nu är den äntligen här på riktigt. Sommaren! Jag har premiärbadat idag, cyklat på utflykt och byggt sandslott och vägar. Såg du en vit liten ö simma förbi i vattnet idag var vi förmodligen vid samma bad. Ön var min mage som lös vit över ytan när jag ryggsimmade.
Men nej, jag har inte fött barn... Men med sommar som denna så gör det nästan inget.
Niklas och jag har haft barnvakt på eftermiddagen och promenerat i Bergianska och just ätit en romantisk middag i kvällsskuggan. En bonus-middag skulle man kunna kalla det, för om bebisen varit här nu hade det inte varit det samma.
Ljuvligt är också att vi cyklade tillräckligt långt idag för att rumpan skulle få sig en omgång. Nice! Baddräkten som jag köpt är väldigt svår att prova (den räcker bara till naveln), men så mycket kan jag se att den kommer sitta fint över rumpan.

Snuvad

Dagen D och ingen bebis.

Man måste var snygg när man ska föda

Det är en ovetenskaplig sanning att man måste vara snygg när man ska föda barn. Det säger ju till och med barnmorskan. Hon uppmanar till att hålla igång fysiskt men skönhetsbehandlingar är lika viktiga. Det är så jag motiverar mina många besök på olika spa och skönhetssalonger senaste veckan. Håret, händerna och ansiktet har fått sig en omgång.
En bekant till mig bad om ursäkt för sina ovårdade fötter när hon födde sin dotter! Det kommer inte jag behöva göra för idag ska jag på en lyxig fotbehandling. Men sedan får det vara nog! Det säger Niklas. Och jag med. Snyggare än så här kan jag inte bli så nu... (fast manikyren är borta. Det skedde en timma efter jag gjort det!!) nu är det dags att föda.
Har jag sagt det förr??