Jag får höra att jag är det för att jag smörjer en farbror vars hus jag vill köpa? (Han bor annanstans sedan många år.) Ända sedan jag kontaktade honom i augusti har vi haft regelbunden kontakt och även om det finns en baktanke så är jag den enda, eller i alla fall en av få, som skickade blommor då han fyllde 80, vykort från semestern och som pratar och är trevlig när han ringer (3 ggr per dag).
Nej, jag anser mig vara god. Jag anser att han borde sälja till oss så att hans hus blir fint igen och får en fin familj i sig. Han får gott om pengar att göra av med (även om vi så klart hoppas göra en bra affär (så vi också får pengar över)), och huset får han se igen när det är renoverat och lika fint som när hans familj bodde där.
Huset har historia, hans historia i sig, och den skulle vi skriva vidare på. Det tror jag han också skulle tycka om. Han skulle nog tycka om det även om det vore så att mamman hade lite lägre samvetsbetänkligheter än ändra...
Svarade du nej på rubriken? Då vill jag veta om du håller med mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det finns väl viktigare saker än pengar. Om han vill sälja och ni vill köpa så är väl det toppen. Han lär ju ändå inte ge bort huset för en 80-årsblommas skull.
Kom ihåg att det viktigaste är att ni VILL bo där, inte att han ska sälja till er och du har "lyckats" med ditt påhitt.
Kram vännen, jag har nåt kul att berätta! Ring så snart du kan.
Spännande! MEr spännnande: vi ska titta på ett hus i Herrängen oxå!!!
Skicka en kommentar