Den pissiga dagen började med att jag missbedömt vädret påväg ut för att motionera till Värtan. Jag strandades på KTH-hallen, knappt 500 meter hemmifrån för att torka och lugna en blöt Molly.
Väl i Värtan fler kalla timmar senare hittade jag inte adressen jag sökte och inte en käft visste var Öregrundsgatan låg. Tillslut hittade jag dit och då var hela utförsäljningen, som var målet med dagens powerwalk, utplockad och inte ett enda par barnskor fanns kvar i Hugos storlek.
Tog bussen till dagis. Molly vaknade hungrig. Hugo vägrade gå hem. Väl ute sprang han till lekparken brevid. Efter både mutor och hot plockade jag ned honom från klätterställningen i ett fast grepp och la honom raklång över vagnen. Molly uppskattade det inte. Han trillade av, sprang tillbaks. Jag efter. Upp vagnen igen. Han vägrade, i vrede släpade jag honom ett par meter i hans ryggsäck. Alla tittade. Jag kände mig vild och helt förbannat galen, vilket jag förmedlade.
Tillslut gav jag upp och drog till med ett "Hejdå", kände mig som en förlorade men det hade avsedd effekt och Hugo ställde sig på ståplattan och vi kunde gå hem.
Väl hemma ville jag bara gråta men inte Hugo. Han la in nästa växel och jag försökte andas djupt. Det funkade. På något magiskt vis lugnade vi oss båda två, fikade och jag sa förlåt för att jag drog honom i ryggsäcken.
Sedan lagade jag Moules mariné. Niklas öppnade en liten bubbel när han kom hem och vi har haft en riktig mysfredag. Och då, när jag såg reklamen (fritidsresors), tänkte jag på att bara mammor och pappor kan titta på varandra och älska varandra så. På just det sättet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar