Jag har hängt dubbelvikt ned i spjälsäng, legat i brygga i sängen och vaggat bilbarnstol eftersomdet tydligen känns annorlunda att svänga i luften än på marken. Jag har kort sagt gjort allt för att Molly ska komma till ro. Och nu, 3 dygn senare, har jag lyckats. Hon sover, i sin vagn och mina tummar är helt ömma i hopp om att hon ska sova där åtminstone halva natten. Sen kan jag stå på huvudet om det skulle va så. Och ha leopardkläder!
Tur att jag träffade min gamla chef och kotknäckare idag, han får nog ta sig ann min arma kropp efter sjuk-stuge-cirkusen här hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar