Sjuk, men inte SÅ sjuk

Tänk om jag bara är sällskapssjuk, dramatik-sökande eller en vanlig hypokondriker. Visserligen åkte vi till barnakuten med remiss från husläkaren som tog sig an oss så det fanns tydligen anledning till oro, men på akuten fick vi efter en timma vända hem igen. Skönt men ändå lite pinsamt.

Påminner mig om när jag själv låg i ambulansintaget efter ett sjukt bra aerobic-pass. Jag hade galet ont i foten och for till akuten, svimmade och blev placerad på en första parkett vid just ambulansintaget. Från min brits såg jag en kille som blödde från huvudet. Personer kördes in på bår och läkare hastade fram och tillbaka. Efter ett kvarts dygns väntan var det min tur att bli undersökt. Jag hade börjat må lite bättre, och foten gjorde inte så ont längre, men det kunde jag ju inte säga då, efter så lång väntan. Hånad, trött och rätt ledsen åkte jag hem efter att ha blivit ordinerad två alvedon. Inte ens ett bandage fick jag! Inte så sjuk alltså, jo, sällskapssjuk i så fall.