Föder Martina Haag i blommigt tro?

Läste just ett inlägg på Martina Haags blogg. Hon ska ha sina egna kläder på förlossningen. Det skulle jag med när Hugo föddes. En blommig förlossningsrock skulle det vara. Jag sydde den själv och den skulle ta bort all sjukhus- förlossnings- och sprutskräck. Det gjorde den inte, och till slut åkte en landstingsrock på i alla fall, men barnmorskorna fick något att fnissa åt. Är övertygad om att det funkat om den varit av mjukare material. Undrar vad Martina valt?

Därfär vill V ha en trea

- För att familjen ska bli så dynamisk som möjligt.
- Men hur orkar du?
- Jag tänker och planerar långsiktigt.

Så svarade min väninna när jag frågade hur de orkar planera ett tredje barn.

Långsiktig planering är inte min starka sida. Jag är mer för "qvick fix". Kanske är det därför jag och Mollie har det så disharmoniskt tillsammans. Jag känner mig faktiskt nära desperat. Inget funkar och jag är så vansinnigt trött att jag inte orkar efterleva rutinerna som ska strukturera upp sömnen, maten och umgänget. Inte så dynamiskt alltså! Kan ett tredje barn ordna den saken kanske?

Dynamisk betyder: självverkande, kraftfull; rörlig, energisk, företagsam, aktiv, driftig (motsatsord: statisk)

Smallass wedding

Bjöd in mig och Mollie till grannfrun på middag ikväll. Av en händelse ringde den andra grannen, L, på hennes dörr när jag kom dit. Vi tre, tretioåriga donnor (och Mollie), åt vardagsmiddag och drack rött vin, pratade om äktenskap. Jag har nu bestämt mig för att inte skynda på Nikas och mitt bröllop. Det kan vänta ett år, eller två...

Båda grannfruarna är gifta och fann tröst i varandras upplevelse av att ha haft det skitjobbigt första halvåret som äktade. Smekmånaden blev inte som de tänkt sig och undra på det. L tog med sig 29 väninnor!!! Och värdinnan fick svamp dag ett på smekresan efter ett dopp i poolen.

Träning och vikt var andra ämnen som avhandlades. Värdinnan vill gå ned i vikt. L bara gapade och berättade om hur det är i Botswana där hon kommer i från. Smala tjejer är bland det oattraktivaste som finns. Kvinnor ska ha "big asses" som L uttrycker det, och värdinnan är inte i närheten av "big" någonstans. L talade även om dig själv och sitt "big ass" med självklarhet och stolthet, och hon är verkligen ur-snygg. Underbart, hoppas att det smittar av sig på fler tjejer.

En peruk hjälper

Man kan knappt tro det när man läser min blogg men jag är glad ibland. Jag påstår till och med att jag är en mycket gladare person sedan jag fick barn, tänka sig va!

Men det hjälper att skriva om det som är jobbigt. En peruk kan också hjälpa. Mig i alla fall.

Det är här får mig att le idag:

1. Ellen o jag power-walkade igårkväll, det hänger i.



2. Hugo och jag såg Bolibompa-bilen påväg till dagis.



3. Niklas lät mig sova en extra timma i morse och han tog med sig soporna ut när han gick.



4. Mollie har inte feber, hon har smakat på gröten och hon har bajsat.



5. Mamma och Judit är hemma igen.



6. Jag har flera nya jobb på gång.



7. Apelsin-hälsingen till bvc-tanten som jag överraskade henne med idag (som ett tack för hjälpen (och för ett äpple) som jag fick av henne igår när jag och Mollie gråtandes var på mottagningen i 4 timmar).



8. Glada tillrop på min blogg!

Alla goda ting är åtta, eller? En vän är på god väg. Hon har anförtrott mig att de planerar sitt tredje barn. Jag är grymt impad speciellt som båda hennes barn är yngre än Hugo men äldre än Mollie. Samtidigt är det hjältinnor som hon som får mig att undra vad man själv håller på med. Jag tycker det är tungt medan hon vill ha en till, vad kan hon som jag inte kan? Måste genast ringa och fråga

Utpumpad

Jag ammade på 1:ans buss idag. Stående, med Hugo i ena handen och vagnen i andra handen. Mollie på magen. Hon bara gnällde och var inte nöjd, trots att jag tyckte jag gav henne allt innan vi gick till ut: mat, umgänge, ny blöja och mera mat. Men inte, hon var inte nöjd. Tillslut fick hon åka sele. Hon var inte nöjd där heller. Mot slutet av ärendet vi gjorde orkade jag inte höra hennes pip längre utan hängde ned selet och drog upp tröjan. Hon högg som en piraja.

Det är så fullständigt utmattande att tycka sig göra allt, vända ut och in på sig för att barnen ska vara nöjda, till och med det jag tänker "nä det tänker jag absolut inte göra" (som att tex amma i bärselet). Och att vara arg på ett liten bebis är ju ingen idé så det är ju bara svälja direkt men tillslut blir det fullt i svaljet och ledsamt.

Väl hemma lyckades jag, med Mollie fortfarande häng-ammades, bära upp matkassen, Emmaljungan och en sovande Hugo, upp för trapporna, in i hissen och vidare in. Då vaknade alla och ingen var på gott humör. Allra minst Mollie som visade sig ha feber.... igen!

jag är medelålders

Insåg det idag. Av den enkla anledningen att jag inte längre läster Rocky i DN längre, jag väljer faktiskt bara en serie och det är Medelålders puls. Tycker ofta den är mycket bra.
Bild från serieframjandet.se

Mitt i en vidrig natt

Niklas har flera gånger hävdat att bästa julklappen var Sova hela natten-boken som han fick av Mollie. I natt tror jag han är av en annan åsikt. Jag med.

Klockan är 3.22 och vi har varit vakna sedan ett och något. Senaste timman har jag legat och läst i boken för att finna tröst. Det är så otroligt svårt att inte handla efter sina instinkter, men boken säger: gör det inte - barnet blir förvirrat och det blir det bara värre.

Sovkuren har faktiskt hjälpt oss, det har blivit mycket bättre, natten till i dag sov hon tio timmar! Ska man då verkligen inte få ta upp trösta, och gud förbjude, amma lite en annan natt? Boken och Niklas är benhårda. Jag vill skrika högt, precis som Mollie.

Svänga arm

Svänga med armarna är väldigt underskattat och uppskattas nog bara till fullo av oss med barn som helst vill åka vagn överallt. Hugo fick en tuff cykel i julklapp som han vill cykla överallt med. Super kul, det innebär att jag kan just svänga med armarna istället för att köra honom.

Trampbilsträning

DN skriver hur mycket som helst om träning och hur du håller nyårslöftet idag. Jag har faktiskt infriat mitt nyårslöfte, tränat och ätit upp mig idag.

Familjen Munter/Lagerberg hade som bekant inga tränings-löften, däremot ska vi ha ett roligt år 2008, lovade vi.

Vi grundade med en stor god pannkaks- och fruktsallads-lunch innan vi gav oss ut på cykel-promenad. Färden ledde till stora spännande Humlegården. Där kan jag varmt rekommendera trampbilarna i parkleken, grymt roliga att speeda runt på, ger starka ben och Hugo uppskattar att bli jagad.

Sol i Munterland

Det är en härlig dag idag. Inte ens alla kissiga lakan kan ändra på den saken.

Är du sjuk? Träna inte!

Förkylningen hänger i, jag snorar och hostar än. Om jag fortfarande hade instruerat aerobic hade det varit jobbigt att hitta vick nu. Det var av den orsaken jag slutade. Jag var sjuk, Niklas och Hugo var sjuka och bacillerna gick bara runt i familjen, vi blev aldrig friska, och jag satt i telefon hela tiden. Vikarier var omöjliga att hitta! Ibland körde jag pass ändå eller så kände jag mig dålig för att jag inte gjorde det. Nu när huvudet varit fullt av snor i två veckors tid, tänker jag att det är skönt att inte behöva sitta i telefon mitt i allt nysande, annars saknar jag instruerandet väldigt mycket.

Har man feber eller någon form av förkylningssymptom ska man inte träna, så är det bara. Men att bara vara lite hostig kunde vara okej om man tog det lite lugnare. Svår avvägning, och som instruktör var det svårt att ta det lugnt! Men tänk på:

Det är inte bra att träna när du är sjuk!
1) Det ger sämre resultat eftersom din kropp använder energin åt att göra dig frisk.
2) Tillfrisknandet försvåras eftersom immunförsvaret inte orkar jobba lika bra.
3) Risk för svåra sjukdommar som hjärtmuskel- eller hjärtsäcksinflammation.
4) Du smittar. Stanna hemma tills du i frisk, om inte för din skull så av hänsyn till dina gym-kompisar.

Fanfar, konfetti och jubel!

Mollie har sovit två hela nätter, mellan 19.00 och 06.00, i sin säng! Det är helt otroligt, allt om behövdes var lite jävlar annamma och fem-minutersmetoden. Jag har tidigare varit motståndare av metoden eftersom mitt hjärta brister av att höra henne ledsen och arg, nu rekommenderar jag det varmt.

Första kvällen tog det ca 60 minuter, andra kvällen tio. På natten har vi inte lyft upp henne och hon har somnat om själv. I natt vaknade hon en enda gång.

Mera glädje: 1) Hugo har inte kissat i sängen på två nätter, vilket innebär att jag kan ägna mig åt annat än att tvätta på fm. 2) jag ska på ytterligare en intervju på fredag, I am hot!) 3) Hugo grät inte när jag lämnade honom på dagis idag.

Trasig bil och inget lönelyft

Bråttom, bråttom för att hinna till min intervju i morse. Men bilen låter så konstigt, skrapigt och smälligt. Stannar på första mack för att fråga. Killen provkör och säger "oj, oj, bromsarna är helt slut, jag skulle inte köra mer om jag vore du." Så det blev till att hyra en bil och jag fick bita mig i tungan för att inte säga "vad var det jag sa" till Niklas. Det var ju nämligen han som kollade upp ljudet och sa att det "absolut inte var någon fara", åtgärder kunde vänta till nästa besiktning.

Hann som tur var i tid till intervjun och det gick bra. Känner mig fortfarande attraktiv men inte lika tvärsäker som förut. Lönensamtalet utvecklades inte som jag tänkt. Hon frågade:
- Hur mycket har du idag?
Är det inte intressantare att fråga efter mitt löneanspråk, tyckte jag, men blev genast generad och berättade min nuvarande lön. Hon sa att hon inte fick hicka men att jag inte kunde räknar med något jätte lyft. Typiskt, vi får hoppas på att bilreparationen inte blir dyr då!

Imorgon ska jag på en annan intervju, mycket spännande.

Jag är attraktiv!

Har blivit erbjuden ett jobb på kul informationsavdelning. Roligt, spännande och skönt. Ska träffa marknadschefen samt vd en gång till i morgon.

En sagolik söndag

Söndagen blev nästan lika förtrollad som filmen jag såg. Förtrollningen bröts förstås när klockan slog midnatt, som i alla sagor. (bild från sf.se)

Men först hade jag hela dagen för mig själv! Min underbara man insisterade på att jag skulle gå, jag var inte svårövertalad men har svårt att glädja mig alls just nu. Hur som helst gick jag, utan att först tala om när Mollie borde sova, att Hugo inte borstat tänderna... Jag bara ropade "hejdå" och drämde igen dörren.

Rea-kläder för flera gånger ett fyra siffrigt belopp fick det att rycka i mungiporna. Jag tog mig tid att testa alla kläderna innan jag köpte dem, satte mig sedan och drack en latte och hade just bestämt mig för att inte ha bråttom någonstans. Då dök det upp mammor överallt. Med barn. De hade inte heller bråttom eftersom deras barn snällt sitter i sina vagnar, mammorna provar kläder, pratar dämpat och ler mot sina barn. Ungen i vagnen brevid mig där jag åt lunch, låg på rygg och jollrade hela lunchen. Sedan slumrade hon sakta in (helt av sig själv) medan mamman tog påtår och pratade förtoligt med sin väninna.

Då är det svårt att inte undra, det är svårt att inte jämföra sig. Jag gjorde det hela dagen, med i stort sett alla jag såg. Hur gör dom? Vad gör jag? Är barn födda så vaninnigt olika eller är allt mitt fel? Varför sitter mina barn inte still och ler? Tröttsamma tankar i alla bemärkelser.

Jag räddade mig själv in på bio. "Förtrollad". En underbart rar film om kärlek i sagorna och vad som händer när saga möter verklighet. Jag skrattade så jag grät när prinsessan damp ned i knät på prinsen, de såg varandra för första gången och han sa: "Lets get married tomorrow". Underbart, tänk om det kunde vara lite mer så i verkligheten. Alla barn i biosalongen tittade på mig under föreställningen. Men tänka sig: jag sket i det och skrattade högt vid fel tillfällen hela tidan.

Sedan åt jag tidig middag och drack vin med en väninna innan jag mötte familjen hemma och förtrollningen bröts. Ännu en lååång natt med amning, kiss i sängen och hår-tvistande. Mot sådana nätter hjälper inte en dag på singeldag på stan eller en sann kärleks-kyss av min drömprins. Tyvärr.

Sjuk, men inte SÅ sjuk

Tänk om jag bara är sällskapssjuk, dramatik-sökande eller en vanlig hypokondriker. Visserligen åkte vi till barnakuten med remiss från husläkaren som tog sig an oss så det fanns tydligen anledning till oro, men på akuten fick vi efter en timma vända hem igen. Skönt men ändå lite pinsamt.

Påminner mig om när jag själv låg i ambulansintaget efter ett sjukt bra aerobic-pass. Jag hade galet ont i foten och for till akuten, svimmade och blev placerad på en första parkett vid just ambulansintaget. Från min brits såg jag en kille som blödde från huvudet. Personer kördes in på bår och läkare hastade fram och tillbaka. Efter ett kvarts dygns väntan var det min tur att bli undersökt. Jag hade börjat må lite bättre, och foten gjorde inte så ont längre, men det kunde jag ju inte säga då, efter så lång väntan. Hånad, trött och rätt ledsen åkte jag hem efter att ha blivit ordinerad två alvedon. Inte ens ett bandage fick jag! Inte så sjuk alltså, jo, sällskapssjuk i så fall.

Mycket uppförsbacke

Jag skadade foten. Inte på ett image-skapande sätt i svarta backarna utan på plan mark när jag och Hugo skulle gå hem från Ica. På rygg låg jag och ylade: 1) för att det gjorde ont 2) på Hugo som sprang tillbaks till affären för att snatta godis. Ett rart par baxde hem mig och skidorna och lyckades få ut Hugo ur godis-hyllorna. Niklas tog emot i stugan, fortfarande förvånar det mig att han inte vart mer förvånad över att jag levererades buren till dörren, helt sansad sa han bara "Hej, har du gjort dig illa". Redan där började det, irritationen. Den höll i sig.

Doktorn som kom konstaterade att foten inte var bruten men ledbanden var av. Nästa morgon blev irritationen en kris. Niklas kollade på morgon-tv, jag påpekade en, två och tre gånger att det var läge att plocka undan frullen, klä på sig och gå ut så Molly fick sova och Hugo lajja. Sen var det för sent, barnen blev vilda/dödströtta. Innan de sedan kom iväg ut var Niklas ett svettigt ilsket bi, Molly skrek och Hugo grät. Och jag var arg. När vi sedan möttes sa Niklas att han var deprimerad och ville åka hem. Så typiskt! Bara för att han inte kan bränna i pisterna och jag ta hand om barnen... Diskussionerna argsinta och anklagelserna hårda.

Som tur var blev foten bättre snabbt, ledbanden var inte av, och anklagelserna avtog i samma tackt som smärtan. Dessutom kom min goda härliga vän Ellen på besök med sin man och förgyllde med god mat och glamour. Tack! Men sen blev vi sjuka. Först Hugo, sedan jag och nu Molly. Bilresan hem i bixthalka var tuff. Ont i kroppen, snoriga, skrikiga och febriga. På nyår somnade jag klockan tio. Som salt i såren for min kära goda vän Linda, min gudson Vilgot och deras ljuvliga familj till usa för att bo där o två år, mycket sorgligt.

Niklas och mitt nyårslöfte att ha mer roligt, träffa mer vänner och umgås mer med varandra har inte infriats under 2008:s första två dagar, men det kommer. Det måste det bara.

tomten var inte snäll

Skulle vilja berätta att nya året startat lysande, att fjällresan var fantastisk och att jag har laddat batterierna och känner mig som en ny människa. Gissa vad! Så är det INTE. Tyvärr.

Men julafton var juvlig, så jag berättar om den först. Klockan 09.00 steg solen och gjorde himlen rosa över Ramundbergest fjäll. Niklas körde förmiddagen i pisten, Molly sov i vagnen och jag och Hugo styrde snowracern som två galningar. Vi åt medtaget fika, snön gnistrade och vi skrattade. 14.00 serverades julbordet på hotellet lagom tills Molly somnat eftermiddagsluren. Hugo hittade några kompisar och höll hov på hotellets lekrum medan jag o min vackra man tittade varandra djupt i ögonen, drack snapps och åt oss äkligt mätta. Sen var det dans runt granen och tomten kom på besök. Först 19.00 kom vi hem i stugan igen och började med klapparna som låg och vätade där. Jag fick en fleecetröja av Niklas och en söt tavla av Hugo. Kvällen slutade tidigt men alla var glada, och lyckliga. Men sedan, dagen efter, på juldagen, vände allt och det blev uppförsbacke.

ikväll ska packas!

Upp på vinden, ned i källaren och fram med underställen. Och tvätta. Det krävs mycket logistik och organisation, något som inte är familjens starka sida. Och barnen vill som vanligt inte somna, Niklas vaggar Molly med pjäxorna på.

Molly ska ge boken "Sova hela natten" till sin pappa i julklapp. Jag har tjuvläst den och känner mig redo att kura Molly efter jullovet.

Hugo tycker det ska bli spännande att åka skidor, men framför allt att åka lift. I våras skrev jag en artikel om hur du slipper sportlovsvärken, den kan nog funka mot jullovs-träningsvärk också.

Oroas ej!

En mycket sorjelig kväll igår. Nu känns det bättre, efter ett par timmars sömn och en trevlig anställningintervju nu på morgonen. Ingen anledning till oro alltså!

Hua

Jag hatar. Niklas för att han lämnar mig när jg känner mig som tröttast. Han lämnar två stackars barn ensamma i min vård, jag som är näst intill hysterisk av trötthet, leda och avsaknad av ett jag. Hon som var jag är helt utsugen, uppdrucken och har tappat allt innehåll. Jag hatar mig själv för att jag är rädd att göra illa, för att jag inte kan behärska mig och för att jag inte kan slå bort tankarna och unna Niklas en kväll med sina kompisar. Han ÄR värd det, han är världens bästa och jag önskar att jag kunde visa det bättre. Det är också hemskt, att själv vara den som driver iväg, fast jag bara vill ha mer, av honom. Men han vill också ha och jag orkar inte ge. Jag vill sitta tillsammans med någon som inte vill ha något av mig, någon som inte kräver eller behöver, en stund. Trött. trött, trött. Molly somnade tillslut, jag grät och jag gråter ändå mer av att veta att hon såg, och somnade så.

juklappstorka

Män är svåra att handla till julklappar till! Har total idétorka till den viktigaste personen av alla. Niklas. Vad ska han få? Alla tips mottages tacksamt.

Tomten kan jag inte fråga, för det är en väldigt nära släkting till Niklas. Så här såg han ut förra året.

tomtebolycka och sockerchock

har ätit min kroppsvikt i godis, glass och russin och mandlar idag när vi haft lilla-julafton hemma hos mamma. Granen blev vacker och det var äkta tomtebo-lycka på Gärdet när vi alla klädde den och lyssnade på Peter Harrysson som sjöng om Rudolf med röda mulen. Och äntligen fick jag vara med om en lilla-julafton! Som barn var jag så avis på min bästis Stina som firade en gång hos sin mamma och en hos pappa.

Har förutom ont i magen ett galet blåmärke på knät sedan söndagens skridskoåkning i Vasan. Bara jag drar på mig brallorna smärtar det. Men upplevelsen rekommenderas, gå dit tidigt, vid nio-snåret, då är det gott om plats.

Ett monster i garderoben

Ensam hemma och jag är mörkrädd. Hugo och jag har haft mys med en film ikväll efter Molly somnat, sedan stängde jag in oss på toa för att borsta tänder och tvätta oss. Då! tyckte jag att jag hörde något utanför! Hjälp, är ytterdörren låst? tänkte jag. Behöll lugnet och gjorde klart toabestyren. Väl ute kände jag på dörren. Den var öppen! Hugaligen, nu sitter jag och väntar på att H ska somna innan jag ska söka igenom lägenheten för att vara säker på att ingen trängt sig på. Molly är kvar, jag har kollat.

Stackars

- Jag bajsar, informerade Hugo den arma kvinnan som var spekulant på en möbel vi ska sälja.

- Jaha, svarade hon och undrade när hon skulle få se tv-bänken.

- Jag tycker inte om dig, sa Hugo sedan.

Eftersom vi skulle ned i källaren fick hon snällt vänta på att den oförskämda Hugo bajsat klart (med öppen dörr) och att jag torkat honom. Allt detta för att sedan få reda på att jag inte hittade källarnyckeln!

Dagens bästa

tips är att stretcha i tunnelbanan. Jag åker så sällan T-bana nu för tiden att jag glömt bort hur otroligt effektivt det är att strecka vaderna i rulltrapporna. Höger ben halvvägs och vänster andra halvan. Detta gäller förstås bara oss med rörelsehinder, barnvagnar och sådant. Ni andra förväntas gå i trapporna! Det kallas vardagsmotion. Kan passa på att rekommendera boken "Vikten av vardags motion" när vi ändå är inne på ämnet. Och, kom i håg att kniipa vid varje rödlyse....

Lucias gladaste tomte

Lucia är superkul. Hugo kunde alla luciasånger och strålade.

Molly var lite mer skeptisk till en början.

Bilen e paj

- Något skrapar från bilen, som om något sitter löst, säger Niklas när han kommer hem från Oxelsösund ikväll.

-Jaha, svarar jag, lyfter ögonbrynen och väntar på en fortsättning.

- Du kan väl kolla det när du kör nästa gång, säger Niklas då.

Det börjar puttra lite i mig men jag försöker hålla mig lugn. Omöjligt! Varför kollar han inte upp det på en gång? Vi ska köra en 8 timmars resa med bilen fullsmockad om mindre om två veckor. Det börjar koka. Niklas märker det och försöker lugna:

- Jag kan ringa en nån på måndag om det är så, säger han.

På måndag!?, fyra dagar innan vi ska köra 60 mil i vinterväglag, veckan innan julafton. Då ska han ringa "nån". Hallå! En plan vore bra! Det är läge att ringa NU! eller åtminstånne att böja sig in under bilen och kolla - det är en bra start. Att be mig göra det är INTE en bra plan. Jag får lust att ruska om honom, vart har du din hjärna?? Något av allt detta går tydligen fram trots att jag är förstummad och Niklas frågar då:

- Kan du lämna in bilen i så fall?

terapi tack!

I 80 minuter har jag vaggat och vysschat Molly som är helt bananas. Och jag har rullat mozart-kulor samtidigt. Det känns bättre att ha något i händerna samtidigt så att det verkar som jag har en anledning till att inte lyfta upp henne. Fast jag gör det i alla fall, lyfter upp henne alltså, men sedan lägger jag ned för jag ser att hon e dödstrött. Men då blir hon tvärarg igen.

Linda bjöd mig och Erika på middag på restaurang "En flicka på gaffeln" igår och vi talade om barn, barn och mest barn. Härligt. När jag kom hem hade jag bestämt att jag skulle ta det cool och ta den enklaste vägen med Molly i fortsättningen. Men vilken är det undrar jag nu, ett dygn senare? Jag tar gärna varenda genväg, men vilka är de? På måndag ska jag ringa till P4.s knatte-timman för råd.

Flickan som serverade på "En flicka på gaffeln"hade ingen bh under sin vita klänning, det tycker jag att man ska ha, vilket jag sa till mina väninnor igår. Nu funderar jag på om det är för att jag är pryd, för att det vore snyggare eller för att jag är avis på hennes mod?

Kanske bäst att lägga sig, Lucia i ottan imorgon, garanterat med BH.

sov-trauma

har totalt tappat allt mamma-självförtroende, hur kommer det sig att jag inte kan söva min egen dotter? Hon skriker som besatt så fort det är dags att lägga sig. Jag är rädd att jag traumatiserar henne för livet. Hur gör man ungen måste ju sova någon gång. Jag också! Och ingen av oss sover bra när hon ligger och snuttar. Nä, nu rullar hon tungan - nu tar jag upp henne!

Ett syskon?

Helt slut! Har varit på stan i ett hemligt ärenden hela eftermiddagen. Förmiddagen lajjade vi med Vilgot. Molly, 6 månader och Vilgot, 1,5 år har hur kul som helst, de underhåller varandra och snackar högljut på babyanska. Jag kunde till och med bläddra i en tidning en stund! Funderar nästan på en trea...

Jag kommer leva länge!

Jag är på strålande humör! Jag har sovit bra, min träning börjar arta sig och en studie visar att vältränade lever längre än andra. Trettio minuters fysisk aktivitet under de flesta av veckans dagar, räcker för att du inte ska hamna i högriskkategorin ”otränad”, enligt min ex-kollega Jorun.

Men det ska börjas i tid skrev jag en gång. Intervjuobjektet i artikeln, dvs vårt dagis, lever nog däremot inte så länge, de lever i alla fall inte upp till allt de lovar. Det var länge sedan jag hämtade Hugo rödkindad, glad och trött för att han lekt ute på eftermiddagen. Pedagogik i rörelse syns lika lite som ledningen på förskolan Olympen nu för tiden.

Noll-tolerans

Vi har startat en sova-hela-natten-kur. Det går ut på att Molly inte ska tas upp då hon vaknar på natten utan vaggas tills hon somnar om. Alltså inte amma! Hela mitt inre skriker år mig: "rädda denna unge! Hon behöver dig." Tuttarna sprutar och jag mår nästan illa av att inte få lindra hennes smärta. Därför är Niklas ansvarig för genomförandet. Han är trött och nu vill jag rädda honom istället, jag får påminna mig om att jag tagit hand om barnet nattetid sedan hon föddes, dvs varje natt i sex månader. Det är inte synd om Niklas, han överlever! Och Molly med.

vILGOT IN THE house

Fullt ös! Min gudson Vilgot är här och förgyller min dag idag. Easy peasy än så länge, Molly sover o jag o Ville har det nice.

Vet inte varför - men det var kul

- Rör inte den där! Och inte den! Nej!Låt bli. Försiktigt!

Så lät det idag när en pappa talade till sin son när de besökte samma julbord som min familj. Pojken drog i dukar, undersökte tallrikar och lyfte på lock. Han var nyfiken. Pappan nervös.

- Rör inte den sa jag ju.

- Pappa, jag är bajsnödig, sa sonen plötligt.

Pappan drog en lättnadens suck och sa:

- Gå till mamma.

Livet är härligt

Det var härligt att komma ut, skratta och dricka massor med bubbel, igår. Underbart! Men vet ni vad, det var ändå härligare att komma hem 02.30 och titta på min sovande familj och känna att vårt liv tillsammans är bäst, och att det, livet, faktiskt är precis så (förutom några små justeringar förstås) som jag vill ha det.

Stockholm by night here I come

Se upp där ute! Snygg, kaffespeedad och utsvulten gör jag comeback i Stockholms nattliv.

Jag ska öva mig på att ta mig egentid ikväll, (ett av mina tre löften jag avla i veckan). Om jag inte vore så vansinnigt trött skulle jag längt ihjäl mig. Molly vägrade sova sin lunchsömn så har jag inte vilat som jag tänkt. Istället pimlar jag kaffe, och Molly somnade nu, 20 minuter innan vi ska hämta Hugo! Men Niklas har lovat att jag ska få sova imorgon fm.

Adjös fix och trix, välkommen stök och mys!

Rycka upp sig! Det är enklare än man ibland tror. Jag har börjat idag. I samband med det har jag avlagt tre löften:

• mer egentid till mig
• jogga med eller utan vagn en gång i veckan

och sist och svårast:

• strunta i några måsten.

Det sista löftet var till Niklas. Som motlöfte lovade han att försöka avlasta mitt huvud något. Detta var förstås efter en lång diskussion som började med att Niklas småfnissade när jag rabblade allt som håller på att sänka mig: packa Hugos luciakläder, planera packning och mat till fjällen, ta in utemöblerna från balkongne, få upp julpynt, rulla mosartkulor, köpa in skinka och tugg till vår julgrej, bjuda in släkten till julgrejen, vika höghuset med tvätt som ligger i vardagsrummet, boka ny läkartid till Molly eftersom vi missade den, måla om triptrapstolarna, sätta upp nya kökslisterna, skriva y-barnsartikeln, dopartikeln, prträttera Elin och... listan kan göras hur lång som helst och jag blev jättearg när Niklas skrattade åt mig.

Några "jag gör det, du gör aldrig det" senare lovade vi alltså varanda att hjälpas åt, jag ska coola ned några av alla mina projekt.

"Du ska ju bara lata dig och va med Molly nu när du är mammaledig", tycker Niklas och det jag fick plötsligt en aha-upplevelse. Så klart att jag ska! Akta dig soffan snart kommer jag, Molly och praliner i massor.

Begravning är inget att se fram mot

Min farmor försvann igår. 13.00 var sista gången någon såg henne. Pappa och fastrar var ute och letade hela kvällen och farfar var förgrymmad, "Tänk att hon aldrig kan passa några tider". Jag tror han syftade på middagen som de brukar äta vid fem.

Jag deltog inte fysiskt i letandet men oron gnagde och flera deckare hann utspela sig i mitt huvud under natten. Också det dålig samvetet. Varför hälsar jag inte på henne oftare? Känner jag min farmor, hur var hon när hon var ung? nu kanske det är försent att ta reda på det... Vidrigast bland alla mina tankar var fantasin om vad jag skulle ha på begravingen, och att dessutom njuta av att tanken på att få klä upp mig. Sjukt!

Kära farmor kom tillrätta i morse vid 06.30. Hon gick vilse i skogen igår när hon gick sin eftermiddagspromenix. Kall och med blåmärken sitter hon hemma hos farfar och äter, för hon var hungrig sa hon.

Jag borde skämmas för mig själv och mina tankar, det finns ju många som har verkliga probelm. Jag ska se till att komma ut iställt, klä på mig nåt snyggt och hälsa på min farmor.

Ljusglimt

Vinter-kräksjuka är inte kul. Nu har alla i familjen haft en varsin dag av farsoten och vi lider fortfarande av sviterna.

Niklas och jag fantiserar och drömmer om vår resa till fjällen över jul. Ska bli underbart att lämna lägenhet och sjukdom. Känns som om paradiset väntar på oss i Ramundberget. Hugo kommer inte kissa i sängen, alla kommer sova hela nätterna och på morgonen trängs vi runt frukostbordet samtidigt för att snabbt hinna ut i backen. Och i år kommer Hugo dra snowracern själv!

Börja idag eller vänta ytterligare ett år

Man ska ha något kvar att göra sedan också, när barnen blir stora. Så resonerar jag och hoppar Marathon 2008 - också. Men om du vill springa i juni och inte börjat träna än är det hög tid nu.

glamour-nödig

Ridturen blev inställd. Ellen behövde hjälp med håret och jag fick komma i kontakt med lite glamour istället. Hon ska på bröllop och är hur snygg som helst redan i papiljotterna och nattlinnet.

Nästa fredag ska jag på en efterlängtad tillställning med ett gäng sköna brudar. Det kan bli farligt, jag tänker ha snygga kläder, smink och vara ute sent.

SATS reklam?

Träna! Annars blir du ful, fet och oattraktiv. Så skulle SATS nästa reklamkampanj kunna se ut. I alla fall om de tar senaste brittiska studien i ämnet på allvar.

Hälften av de män och kvinnor som deltog i undersökningen fick fantisera om hur de skulle se ut i framtiden om de tränade, den andra hälften fick fantisera om hur de skulle se ut om de inte tränade. Den sistnämnda gruppen tränade mest, och bäst, eftersom de blev vettskrämda av sina egna fantasier.

Intressant. Pepping kan få en helt ny innebörd.

Behöver ett handtag

Bloggar jag hela tiden vet man också att något skaver, jag menar vem sitter framför datorn en fredagkväll!!! JAG! Datorns standby-lampa pulserar i samma takt som mitt hjärta och får mig att känna frihet.

Fick ett samtal från Linda ikväll, hon var också på dåligt humör, trist men det känns ändå rätt bra att inte vare ensam, och kunna skratta lite åt bitterheten.

Men jag ska tala om att jag har varit lite på gång också senaste dygnet. Ja, jag har tokdansat i köket till radion, helt övertygad och exalterad över att jag kommer bli erbjuden jobb som pr-konsult, ett som gossy-magasin-skribent och ett som journalist på bra mediebyrå. Oövervinnerlig! Det är bara det att ingen av dem har hört av sig, inte ens dem som jag skickade ett handtag till. Jag tycker det är genialistk. Men om jag inte får jobbet så lovar jag att det är sista gången.

En gång skickade jag sovrumshandtaget. Niklas blev tokig och då fick jag lova honom att inte göra det igen. Den gången fick jag inte jobbet. Då tog jag tillbaka handtaget, såklart.

Fiskbullar en fredag

"Det är otacksamt att vara mamma", så sa en mamma på dagis till mig när jag trött stod och tjatade på Hugo att klä på sig. Jag log hastigt och önskade att hon kunde hålla klaffen. Men ju mer jag tänker på det så tänker jag att det är så, otacksamt. Man vänder sig f-n ut-och-in för att allt ska flyta på och vara trevligt, lugnt och skönt. Ofta så blir det ju även skönast för mig också men det finns en gräns. Och när jag serverar fiskbullar till middag en fredag, då vet man att den är nådd.

Fick en ovanligt trevlig inbjudan i min mail idag. Där kan man köpa fina julklapps-kråkor. Nästa fredag ska jag gå dit o shoppa.

antibiotika till mig också tack

Försöker glädja mig åt att Molly inte har feber idag men det är svårt för jag håller på att bli sjuk själv, sinnessjuk! Jag är helt dränerad på energi och så förbaskat less. Måste telepaterat mina mamma för hon ringde just och babblade på om vikten av att ta sig egentid, hon fick mig att lova åka till stallet och lassa av hö och rida Saga imorgon. Listiga och braiga mamma.Tack!

Annars är datorn min livlina och länk till omvärlden. Jag njuter av att surfa runt en stund. Glädj mig vet ja, lämna en kommentar. Ditt bästa egentids tips kanske?

överraska mig!

Varför hittar jag mina julklappar, utan att leta? Högst irriterande. Man måste ju gömma klappar, det är ingen sport annars. Jag sa till Niklas att om de ligger så där synligt riskerar de öppnas! Han informerade mig om att jag är vuxen! Och? Nu nästan måste jag öppna paketet bara för att. Eller?

När jag var liten hittade jag mina vita ludna vinterskor redan i oktober, skor som jag önskade mig hett i julklapp. Försiktigt packade jag upp dem och hade dem till skolan varje dag för att sedan lägga tillbaka i paketet på eftermiddagen. Mamma blev lite förvånad på julafton men skrattade gott.

vyssan lull

Vid bättre mod idag, Molly mår bättre, Niklas och jag har inte haft ihjäl varandra (än) och jag har träningsvärk! Tipsar härmed om benböj som vyssnings-metod. Det lugnar, och ger träning. Se till att behålla tekniken bara. Tyngden på hälarna, rak rygg och rumpan långt bak som om du skulle sätta dig på en stol. Molly gillar det och fick åka halva natten. Sen tog pappa över, då blev det mera studsigt. Men så är jag starkast också!

vad gör man inte

Jag har hängt dubbelvikt ned i spjälsäng, legat i brygga i sängen och vaggat bilbarnstol eftersomdet tydligen känns annorlunda att svänga i luften än på marken. Jag har kort sagt gjort allt för att Molly ska komma till ro. Och nu, 3 dygn senare, har jag lyckats. Hon sover, i sin vagn och mina tummar är helt ömma i hopp om att hon ska sova där åtminstone halva natten. Sen kan jag stå på huvudet om det skulle va så. Och ha leopardkläder!

Tur att jag träffade min gamla chef och kotknäckare idag, han får nog ta sig ann min arma kropp efter sjuk-stuge-cirkusen här hemma.

lustigt ex

Ironiskt att min ex-arbetgivare annonserar här brevid, e-health.se. Jag har ju lämnat dem för gott och det känns bra på många sätt och vis. På andra vis känns det väldig tråkigt. Hur som helst så kan jag inte idka någon välgörenhet och hoppas för deras skull att de snarast betalar ut min lön! Lite lustigt att de dyker upp här brevid och påminner mig om att jag måste ringa min fackman i ärendet.