ikväll ska packas!

Upp på vinden, ned i källaren och fram med underställen. Och tvätta. Det krävs mycket logistik och organisation, något som inte är familjens starka sida. Och barnen vill som vanligt inte somna, Niklas vaggar Molly med pjäxorna på.

Molly ska ge boken "Sova hela natten" till sin pappa i julklapp. Jag har tjuvläst den och känner mig redo att kura Molly efter jullovet.

Hugo tycker det ska bli spännande att åka skidor, men framför allt att åka lift. I våras skrev jag en artikel om hur du slipper sportlovsvärken, den kan nog funka mot jullovs-träningsvärk också.

Oroas ej!

En mycket sorjelig kväll igår. Nu känns det bättre, efter ett par timmars sömn och en trevlig anställningintervju nu på morgonen. Ingen anledning till oro alltså!

Hua

Jag hatar. Niklas för att han lämnar mig när jg känner mig som tröttast. Han lämnar två stackars barn ensamma i min vård, jag som är näst intill hysterisk av trötthet, leda och avsaknad av ett jag. Hon som var jag är helt utsugen, uppdrucken och har tappat allt innehåll. Jag hatar mig själv för att jag är rädd att göra illa, för att jag inte kan behärska mig och för att jag inte kan slå bort tankarna och unna Niklas en kväll med sina kompisar. Han ÄR värd det, han är världens bästa och jag önskar att jag kunde visa det bättre. Det är också hemskt, att själv vara den som driver iväg, fast jag bara vill ha mer, av honom. Men han vill också ha och jag orkar inte ge. Jag vill sitta tillsammans med någon som inte vill ha något av mig, någon som inte kräver eller behöver, en stund. Trött. trött, trött. Molly somnade tillslut, jag grät och jag gråter ändå mer av att veta att hon såg, och somnade så.

juklappstorka

Män är svåra att handla till julklappar till! Har total idétorka till den viktigaste personen av alla. Niklas. Vad ska han få? Alla tips mottages tacksamt.

Tomten kan jag inte fråga, för det är en väldigt nära släkting till Niklas. Så här såg han ut förra året.

tomtebolycka och sockerchock

har ätit min kroppsvikt i godis, glass och russin och mandlar idag när vi haft lilla-julafton hemma hos mamma. Granen blev vacker och det var äkta tomtebo-lycka på Gärdet när vi alla klädde den och lyssnade på Peter Harrysson som sjöng om Rudolf med röda mulen. Och äntligen fick jag vara med om en lilla-julafton! Som barn var jag så avis på min bästis Stina som firade en gång hos sin mamma och en hos pappa.

Har förutom ont i magen ett galet blåmärke på knät sedan söndagens skridskoåkning i Vasan. Bara jag drar på mig brallorna smärtar det. Men upplevelsen rekommenderas, gå dit tidigt, vid nio-snåret, då är det gott om plats.

Ett monster i garderoben

Ensam hemma och jag är mörkrädd. Hugo och jag har haft mys med en film ikväll efter Molly somnat, sedan stängde jag in oss på toa för att borsta tänder och tvätta oss. Då! tyckte jag att jag hörde något utanför! Hjälp, är ytterdörren låst? tänkte jag. Behöll lugnet och gjorde klart toabestyren. Väl ute kände jag på dörren. Den var öppen! Hugaligen, nu sitter jag och väntar på att H ska somna innan jag ska söka igenom lägenheten för att vara säker på att ingen trängt sig på. Molly är kvar, jag har kollat.

Stackars

- Jag bajsar, informerade Hugo den arma kvinnan som var spekulant på en möbel vi ska sälja.

- Jaha, svarade hon och undrade när hon skulle få se tv-bänken.

- Jag tycker inte om dig, sa Hugo sedan.

Eftersom vi skulle ned i källaren fick hon snällt vänta på att den oförskämda Hugo bajsat klart (med öppen dörr) och att jag torkat honom. Allt detta för att sedan få reda på att jag inte hittade källarnyckeln!

Dagens bästa

tips är att stretcha i tunnelbanan. Jag åker så sällan T-bana nu för tiden att jag glömt bort hur otroligt effektivt det är att strecka vaderna i rulltrapporna. Höger ben halvvägs och vänster andra halvan. Detta gäller förstås bara oss med rörelsehinder, barnvagnar och sådant. Ni andra förväntas gå i trapporna! Det kallas vardagsmotion. Kan passa på att rekommendera boken "Vikten av vardags motion" när vi ändå är inne på ämnet. Och, kom i håg att kniipa vid varje rödlyse....

Lucias gladaste tomte

Lucia är superkul. Hugo kunde alla luciasånger och strålade.

Molly var lite mer skeptisk till en början.

Bilen e paj

- Något skrapar från bilen, som om något sitter löst, säger Niklas när han kommer hem från Oxelsösund ikväll.

-Jaha, svarar jag, lyfter ögonbrynen och väntar på en fortsättning.

- Du kan väl kolla det när du kör nästa gång, säger Niklas då.

Det börjar puttra lite i mig men jag försöker hålla mig lugn. Omöjligt! Varför kollar han inte upp det på en gång? Vi ska köra en 8 timmars resa med bilen fullsmockad om mindre om två veckor. Det börjar koka. Niklas märker det och försöker lugna:

- Jag kan ringa en nån på måndag om det är så, säger han.

På måndag!?, fyra dagar innan vi ska köra 60 mil i vinterväglag, veckan innan julafton. Då ska han ringa "nån". Hallå! En plan vore bra! Det är läge att ringa NU! eller åtminstånne att böja sig in under bilen och kolla - det är en bra start. Att be mig göra det är INTE en bra plan. Jag får lust att ruska om honom, vart har du din hjärna?? Något av allt detta går tydligen fram trots att jag är förstummad och Niklas frågar då:

- Kan du lämna in bilen i så fall?

terapi tack!

I 80 minuter har jag vaggat och vysschat Molly som är helt bananas. Och jag har rullat mozart-kulor samtidigt. Det känns bättre att ha något i händerna samtidigt så att det verkar som jag har en anledning till att inte lyfta upp henne. Fast jag gör det i alla fall, lyfter upp henne alltså, men sedan lägger jag ned för jag ser att hon e dödstrött. Men då blir hon tvärarg igen.

Linda bjöd mig och Erika på middag på restaurang "En flicka på gaffeln" igår och vi talade om barn, barn och mest barn. Härligt. När jag kom hem hade jag bestämt att jag skulle ta det cool och ta den enklaste vägen med Molly i fortsättningen. Men vilken är det undrar jag nu, ett dygn senare? Jag tar gärna varenda genväg, men vilka är de? På måndag ska jag ringa till P4.s knatte-timman för råd.

Flickan som serverade på "En flicka på gaffeln"hade ingen bh under sin vita klänning, det tycker jag att man ska ha, vilket jag sa till mina väninnor igår. Nu funderar jag på om det är för att jag är pryd, för att det vore snyggare eller för att jag är avis på hennes mod?

Kanske bäst att lägga sig, Lucia i ottan imorgon, garanterat med BH.

sov-trauma

har totalt tappat allt mamma-självförtroende, hur kommer det sig att jag inte kan söva min egen dotter? Hon skriker som besatt så fort det är dags att lägga sig. Jag är rädd att jag traumatiserar henne för livet. Hur gör man ungen måste ju sova någon gång. Jag också! Och ingen av oss sover bra när hon ligger och snuttar. Nä, nu rullar hon tungan - nu tar jag upp henne!

Ett syskon?

Helt slut! Har varit på stan i ett hemligt ärenden hela eftermiddagen. Förmiddagen lajjade vi med Vilgot. Molly, 6 månader och Vilgot, 1,5 år har hur kul som helst, de underhåller varandra och snackar högljut på babyanska. Jag kunde till och med bläddra i en tidning en stund! Funderar nästan på en trea...

Jag kommer leva länge!

Jag är på strålande humör! Jag har sovit bra, min träning börjar arta sig och en studie visar att vältränade lever längre än andra. Trettio minuters fysisk aktivitet under de flesta av veckans dagar, räcker för att du inte ska hamna i högriskkategorin ”otränad”, enligt min ex-kollega Jorun.

Men det ska börjas i tid skrev jag en gång. Intervjuobjektet i artikeln, dvs vårt dagis, lever nog däremot inte så länge, de lever i alla fall inte upp till allt de lovar. Det var länge sedan jag hämtade Hugo rödkindad, glad och trött för att han lekt ute på eftermiddagen. Pedagogik i rörelse syns lika lite som ledningen på förskolan Olympen nu för tiden.

Noll-tolerans

Vi har startat en sova-hela-natten-kur. Det går ut på att Molly inte ska tas upp då hon vaknar på natten utan vaggas tills hon somnar om. Alltså inte amma! Hela mitt inre skriker år mig: "rädda denna unge! Hon behöver dig." Tuttarna sprutar och jag mår nästan illa av att inte få lindra hennes smärta. Därför är Niklas ansvarig för genomförandet. Han är trött och nu vill jag rädda honom istället, jag får påminna mig om att jag tagit hand om barnet nattetid sedan hon föddes, dvs varje natt i sex månader. Det är inte synd om Niklas, han överlever! Och Molly med.

vILGOT IN THE house

Fullt ös! Min gudson Vilgot är här och förgyller min dag idag. Easy peasy än så länge, Molly sover o jag o Ville har det nice.

Vet inte varför - men det var kul

- Rör inte den där! Och inte den! Nej!Låt bli. Försiktigt!

Så lät det idag när en pappa talade till sin son när de besökte samma julbord som min familj. Pojken drog i dukar, undersökte tallrikar och lyfte på lock. Han var nyfiken. Pappan nervös.

- Rör inte den sa jag ju.

- Pappa, jag är bajsnödig, sa sonen plötligt.

Pappan drog en lättnadens suck och sa:

- Gå till mamma.

Livet är härligt

Det var härligt att komma ut, skratta och dricka massor med bubbel, igår. Underbart! Men vet ni vad, det var ändå härligare att komma hem 02.30 och titta på min sovande familj och känna att vårt liv tillsammans är bäst, och att det, livet, faktiskt är precis så (förutom några små justeringar förstås) som jag vill ha det.

Stockholm by night here I come

Se upp där ute! Snygg, kaffespeedad och utsvulten gör jag comeback i Stockholms nattliv.

Jag ska öva mig på att ta mig egentid ikväll, (ett av mina tre löften jag avla i veckan). Om jag inte vore så vansinnigt trött skulle jag längt ihjäl mig. Molly vägrade sova sin lunchsömn så har jag inte vilat som jag tänkt. Istället pimlar jag kaffe, och Molly somnade nu, 20 minuter innan vi ska hämta Hugo! Men Niklas har lovat att jag ska få sova imorgon fm.

Adjös fix och trix, välkommen stök och mys!

Rycka upp sig! Det är enklare än man ibland tror. Jag har börjat idag. I samband med det har jag avlagt tre löften:

• mer egentid till mig
• jogga med eller utan vagn en gång i veckan

och sist och svårast:

• strunta i några måsten.

Det sista löftet var till Niklas. Som motlöfte lovade han att försöka avlasta mitt huvud något. Detta var förstås efter en lång diskussion som började med att Niklas småfnissade när jag rabblade allt som håller på att sänka mig: packa Hugos luciakläder, planera packning och mat till fjällen, ta in utemöblerna från balkongne, få upp julpynt, rulla mosartkulor, köpa in skinka och tugg till vår julgrej, bjuda in släkten till julgrejen, vika höghuset med tvätt som ligger i vardagsrummet, boka ny läkartid till Molly eftersom vi missade den, måla om triptrapstolarna, sätta upp nya kökslisterna, skriva y-barnsartikeln, dopartikeln, prträttera Elin och... listan kan göras hur lång som helst och jag blev jättearg när Niklas skrattade åt mig.

Några "jag gör det, du gör aldrig det" senare lovade vi alltså varanda att hjälpas åt, jag ska coola ned några av alla mina projekt.

"Du ska ju bara lata dig och va med Molly nu när du är mammaledig", tycker Niklas och det jag fick plötsligt en aha-upplevelse. Så klart att jag ska! Akta dig soffan snart kommer jag, Molly och praliner i massor.

Begravning är inget att se fram mot

Min farmor försvann igår. 13.00 var sista gången någon såg henne. Pappa och fastrar var ute och letade hela kvällen och farfar var förgrymmad, "Tänk att hon aldrig kan passa några tider". Jag tror han syftade på middagen som de brukar äta vid fem.

Jag deltog inte fysiskt i letandet men oron gnagde och flera deckare hann utspela sig i mitt huvud under natten. Också det dålig samvetet. Varför hälsar jag inte på henne oftare? Känner jag min farmor, hur var hon när hon var ung? nu kanske det är försent att ta reda på det... Vidrigast bland alla mina tankar var fantasin om vad jag skulle ha på begravingen, och att dessutom njuta av att tanken på att få klä upp mig. Sjukt!

Kära farmor kom tillrätta i morse vid 06.30. Hon gick vilse i skogen igår när hon gick sin eftermiddagspromenix. Kall och med blåmärken sitter hon hemma hos farfar och äter, för hon var hungrig sa hon.

Jag borde skämmas för mig själv och mina tankar, det finns ju många som har verkliga probelm. Jag ska se till att komma ut iställt, klä på mig nåt snyggt och hälsa på min farmor.

Ljusglimt

Vinter-kräksjuka är inte kul. Nu har alla i familjen haft en varsin dag av farsoten och vi lider fortfarande av sviterna.

Niklas och jag fantiserar och drömmer om vår resa till fjällen över jul. Ska bli underbart att lämna lägenhet och sjukdom. Känns som om paradiset väntar på oss i Ramundberget. Hugo kommer inte kissa i sängen, alla kommer sova hela nätterna och på morgonen trängs vi runt frukostbordet samtidigt för att snabbt hinna ut i backen. Och i år kommer Hugo dra snowracern själv!

Börja idag eller vänta ytterligare ett år

Man ska ha något kvar att göra sedan också, när barnen blir stora. Så resonerar jag och hoppar Marathon 2008 - också. Men om du vill springa i juni och inte börjat träna än är det hög tid nu.

glamour-nödig

Ridturen blev inställd. Ellen behövde hjälp med håret och jag fick komma i kontakt med lite glamour istället. Hon ska på bröllop och är hur snygg som helst redan i papiljotterna och nattlinnet.

Nästa fredag ska jag på en efterlängtad tillställning med ett gäng sköna brudar. Det kan bli farligt, jag tänker ha snygga kläder, smink och vara ute sent.

SATS reklam?

Träna! Annars blir du ful, fet och oattraktiv. Så skulle SATS nästa reklamkampanj kunna se ut. I alla fall om de tar senaste brittiska studien i ämnet på allvar.

Hälften av de män och kvinnor som deltog i undersökningen fick fantisera om hur de skulle se ut i framtiden om de tränade, den andra hälften fick fantisera om hur de skulle se ut om de inte tränade. Den sistnämnda gruppen tränade mest, och bäst, eftersom de blev vettskrämda av sina egna fantasier.

Intressant. Pepping kan få en helt ny innebörd.

Behöver ett handtag

Bloggar jag hela tiden vet man också att något skaver, jag menar vem sitter framför datorn en fredagkväll!!! JAG! Datorns standby-lampa pulserar i samma takt som mitt hjärta och får mig att känna frihet.

Fick ett samtal från Linda ikväll, hon var också på dåligt humör, trist men det känns ändå rätt bra att inte vare ensam, och kunna skratta lite åt bitterheten.

Men jag ska tala om att jag har varit lite på gång också senaste dygnet. Ja, jag har tokdansat i köket till radion, helt övertygad och exalterad över att jag kommer bli erbjuden jobb som pr-konsult, ett som gossy-magasin-skribent och ett som journalist på bra mediebyrå. Oövervinnerlig! Det är bara det att ingen av dem har hört av sig, inte ens dem som jag skickade ett handtag till. Jag tycker det är genialistk. Men om jag inte får jobbet så lovar jag att det är sista gången.

En gång skickade jag sovrumshandtaget. Niklas blev tokig och då fick jag lova honom att inte göra det igen. Den gången fick jag inte jobbet. Då tog jag tillbaka handtaget, såklart.

Fiskbullar en fredag

"Det är otacksamt att vara mamma", så sa en mamma på dagis till mig när jag trött stod och tjatade på Hugo att klä på sig. Jag log hastigt och önskade att hon kunde hålla klaffen. Men ju mer jag tänker på det så tänker jag att det är så, otacksamt. Man vänder sig f-n ut-och-in för att allt ska flyta på och vara trevligt, lugnt och skönt. Ofta så blir det ju även skönast för mig också men det finns en gräns. Och när jag serverar fiskbullar till middag en fredag, då vet man att den är nådd.

Fick en ovanligt trevlig inbjudan i min mail idag. Där kan man köpa fina julklapps-kråkor. Nästa fredag ska jag gå dit o shoppa.

antibiotika till mig också tack

Försöker glädja mig åt att Molly inte har feber idag men det är svårt för jag håller på att bli sjuk själv, sinnessjuk! Jag är helt dränerad på energi och så förbaskat less. Måste telepaterat mina mamma för hon ringde just och babblade på om vikten av att ta sig egentid, hon fick mig att lova åka till stallet och lassa av hö och rida Saga imorgon. Listiga och braiga mamma.Tack!

Annars är datorn min livlina och länk till omvärlden. Jag njuter av att surfa runt en stund. Glädj mig vet ja, lämna en kommentar. Ditt bästa egentids tips kanske?

överraska mig!

Varför hittar jag mina julklappar, utan att leta? Högst irriterande. Man måste ju gömma klappar, det är ingen sport annars. Jag sa till Niklas att om de ligger så där synligt riskerar de öppnas! Han informerade mig om att jag är vuxen! Och? Nu nästan måste jag öppna paketet bara för att. Eller?

När jag var liten hittade jag mina vita ludna vinterskor redan i oktober, skor som jag önskade mig hett i julklapp. Försiktigt packade jag upp dem och hade dem till skolan varje dag för att sedan lägga tillbaka i paketet på eftermiddagen. Mamma blev lite förvånad på julafton men skrattade gott.

vyssan lull

Vid bättre mod idag, Molly mår bättre, Niklas och jag har inte haft ihjäl varandra (än) och jag har träningsvärk! Tipsar härmed om benböj som vyssnings-metod. Det lugnar, och ger träning. Se till att behålla tekniken bara. Tyngden på hälarna, rak rygg och rumpan långt bak som om du skulle sätta dig på en stol. Molly gillar det och fick åka halva natten. Sen tog pappa över, då blev det mera studsigt. Men så är jag starkast också!

vad gör man inte

Jag har hängt dubbelvikt ned i spjälsäng, legat i brygga i sängen och vaggat bilbarnstol eftersomdet tydligen känns annorlunda att svänga i luften än på marken. Jag har kort sagt gjort allt för att Molly ska komma till ro. Och nu, 3 dygn senare, har jag lyckats. Hon sover, i sin vagn och mina tummar är helt ömma i hopp om att hon ska sova där åtminstone halva natten. Sen kan jag stå på huvudet om det skulle va så. Och ha leopardkläder!

Tur att jag träffade min gamla chef och kotknäckare idag, han får nog ta sig ann min arma kropp efter sjuk-stuge-cirkusen här hemma.

lustigt ex

Ironiskt att min ex-arbetgivare annonserar här brevid, e-health.se. Jag har ju lämnat dem för gott och det känns bra på många sätt och vis. På andra vis känns det väldig tråkigt. Hur som helst så kan jag inte idka någon välgörenhet och hoppas för deras skull att de snarast betalar ut min lön! Lite lustigt att de dyker upp här brevid och påminner mig om att jag måste ringa min fackman i ärendet.

trött och rädd

Det är hemskt att se Molly så sjuk. Ögonen är halvslutna och hon piper som en mus och orkar inte göra mycket mer. Idag fick vi i alla fall antibiotika, doktorn tror att hon har luftvägs-inflammation. Lilla Molly mus hänger som en tunn trasa i mina armar och jag känner mig så orolig och rädd.

Hugo har piggnat till har hållit vanligt tempo på eftermiddagen. Jag vill egentligen bara sova.

Hellre pigg än smal

Molly är jättesjuk. Hon har haft högfeber, blanka ögon och djup-hosta samt slem flera dagar. Jag har sömnbrist eftersom tösen bara sovit max 30 minuter i sträck de senaste två nätterna. Förutom när Niklas promenerade henne i mellan 5.30 och åtta i morse. Då skulle jag sova men det var svårt eftersom Hugo vaknade.

Insåg i morse att jag även är akut smal, det känns som naveln snuddar vid ryggraden. Mest en känsla förstås men jag kom faktiskt i mina gamla favvojeans från tiden före Molly och hade dem när vi gick till doktorn idag. Tyvärr gjorde det mig varken gladare eller piggare.

Inte heller blev jag upplivad av att Niklas var påväg att äta lunch med sin bundis Martin när jag ringde för att rapportera, nä jag blev sur! Varför ska han ha kul? Känner mig missunsam och elak.

Nu ska jag äta massor med pepparkakor så jag blir snäll, och mindre trött.

Läggningstortyr

Ingen vill sova. molly skriker som besatt. dödstrött och proppmätt, ammar jag henne så kräks hon på mitt bröst. Så vad gör man om ungen är van att somna vid bröstet? Hon skriker och jag verkligen lider. Dessutom har hon varit febrig idag.

Det måste bli ändring på det här. Hur får man barn att komma till ro av sig själva? Det här är verkligen tortyr för alla inblandade.

Jag provar Flowin

Så här ser det ut.

Klara, färdiga, gå

Nu är det dags att göra ett ryck! Solen skiner, frukosten står fortfarande framme och jag har inte borstat tänderna än.

Idag ska det bli fotboll med Liss & Lots (Hugos dagiskompisar) och eventuellt lite pepparkaksbak.

"hej tjejer"

Det är väldigt kul att lägga in bilder: Här är en jag gillar. Storyn är att Hugo gillar tjejer, jätte mycket.

arla morgonstund med Molly

konsten att döda sex

Snabba vändnignar! Nu har jag gått och lagt mig, sur. Niklas kan verkligen konsten att verka ointresserad. Av mig!

När jag berättar om Tarzan, pistoldraman och allt möjligt som händer och skulle kunna hända i mitt liv sitter han och läser ett reklamblad. Men HALLÅ!

Romantiken och kärleken blåste bort och jag gick demonstrativt till sängs med min dator. Och inte försöker han stoppa mig heller utan hämtar sin bok och lägger sig bekvämt och läser, precis som om han tycker det var skönt att jag drog.

Å vet ni vad! Andra gånger klagar Niklas över att vi har sex för sällan. Undra på det, säger jag bara, när tillfällen dödas på det här viset.

Jag & Niklas - precis som i reklamen

En pissig dag kan sluta precis som i Fritidsresor reklamen på tv. Inte på en solig strand men lika ljuvligt kära och vackra som de är. (Ett glas vin hjälper på traven.)

Den pissiga dagen började med att jag missbedömt vädret påväg ut för att motionera till Värtan. Jag strandades på KTH-hallen, knappt 500 meter hemmifrån för att torka och lugna en blöt Molly.

Väl i Värtan fler kalla timmar senare hittade jag inte adressen jag sökte och inte en käft visste var Öregrundsgatan låg. Tillslut hittade jag dit och då var hela utförsäljningen, som var målet med dagens powerwalk, utplockad och inte ett enda par barnskor fanns kvar i Hugos storlek.

Tog bussen till dagis. Molly vaknade hungrig. Hugo vägrade gå hem. Väl ute sprang han till lekparken brevid. Efter både mutor och hot plockade jag ned honom från klätterställningen i ett fast grepp och la honom raklång över vagnen. Molly uppskattade det inte. Han trillade av, sprang tillbaks. Jag efter. Upp vagnen igen. Han vägrade, i vrede släpade jag honom ett par meter i hans ryggsäck. Alla tittade. Jag kände mig vild och helt förbannat galen, vilket jag förmedlade.

Tillslut gav jag upp och drog till med ett "Hejdå", kände mig som en förlorade men det hade avsedd effekt och Hugo ställde sig på ståplattan och vi kunde gå hem.

Väl hemma ville jag bara gråta men inte Hugo. Han la in nästa växel och jag försökte andas djupt. Det funkade. På något magiskt vis lugnade vi oss båda två, fikade och jag sa förlåt för att jag drog honom i ryggsäcken.

Sedan lagade jag Moules mariné. Niklas öppnade en liten bubbel när han kom hem och vi har haft en riktig mysfredag. Och då, när jag såg reklamen (fritidsresors), tänkte jag på att bara mammor och pappor kan titta på varandra och älska varandra så. På just det sättet.

Uppläxad av en Apoteket-tant

Idag lämnade jag tillbaka lampan. Och ett par stövlar från Rizzo som jag köpte förra hösten. Klackarna måste trillat av när jag sprang genom stan senast. När jag upptäckte det var skon sliten ända upp på hälen. Puppor som kostar drygt 2000 kronor ska ha bättre klack, den ska inte bara trilla av ens om de har ett år på nacken, sulan, menar jag. Sådant gäller bara för sneakers - byte varannat år, oavsett om de är använda eller ej.

Annat som jag måste ta tillbaka till butik är vår vattenkokare som jämt stänger av sig innan det kokar (det stör mig enormt) och mina nya leggings som visade sig vara för stora (stlk M!??).

Det är en miljöhandling att lämna tillbaka saker som inte funkar/duger. Jag blev uppläxad av en tant på Apoteket i somras då jag berättade att Hugos Bamse lypsyl var sönder och att vi sökte ett nytt. Hon menade att det var oansvarigt att jag hade slängt det. Tänk så många andra som nu också köpt ett och slängt, det tär på miljön och Bamse får aldrig möjlighet att rätta till sitt produktionsfel. Mammor kommer fortsätta köpa och slänga i oändlighet... Tänk på det.

Arga mammor är också älskade

"Min mamma var arg jämt när jag var liten. Jag tyckte inte mindre om henne för det, det var så hon var." Så sa en mamma som jag träffade på BVC i förra veckan om sin mamma. Jag tänker på och finner lite tröst. Hugo tycker om mig ändå.

tips till dig som är man

Jag är bortom all rim och reson trött ikväll. Min 3-årige prins vill sitter i sängen och gapar mammamammmamammmammammmammamma, i en evighetslång, plågsam terroratack i hopp om att jag ska komma in och prata lite med honom. Igen. Och igen. Och igen, igen, igen, igen, igen... Ni förstår, jag blir galen!

Istället ska jag berätta för dig om resultatet från helgens frukost-tävling (som ett av mina fans efterfrågat). Niklas förlorade. Inte för att de varma mackorna, nypressade juicen och det nybryggda kaffet inte var gott, utan på grund av att krimskramset totalt saknades.

Ett tänt ljus, vikta servetter och finglas impar sjukt mycket på oss tjejer. Ett tips till alla er män alltså!

puckel-tant-träning

Måste börja skriva om träning mer, det är ett bra sätt att komma igång när det känns lite motigt. Min rygg gör sig påmind ständigt och jag vet precis vad som skulle behövas för att råda bot på det. Tills dess skyller jag på ståplattan som får mig att gå som en puckel-tant.

I går kväll hade vi visning av vår lägenhet. Jag köpte som sagt en ny lampa för att hotta upp våra tre rum och kök. Det gjorde susen! Nu vill jag inte flytta längre.

Stor och dyr eller billig och liten?

Billig och liten tack!

Hittade en lampa idag. Den var dyrrr. och stor!! Paketerad i sin låda gick den inte ens in i bakluckan på bilen, jag fick fälla baksätet. Och det var väldigt svårt att bära denna jätteask med Molly framför sig vagnen. Men vad gör man inte för att få hem en en snygg lampa.

När jag väl baxat in snygg-monstret i bilen tog jag en ledig sväng om i Täby Centrum och hittade en annan, betydligt nättare och billigare, lampa på Indiska. Köpte den oxå, la den under vagnen och åkte sedan hem.

Den billiga hänger nu i vardagsrummet och den stora dyra står i källaren. Vågade inte ha den i bilen, för tänk om någon snor den. Nu måste den tillbaks ut i bilen, och till affären imorgon!

Idag har jag även lagt vantarna på fem stycken tripp-trapp-stolar. Inte illa. Tänker måla och göra dem fina och sprida ut dem till släckt och vänner vi besöker ofta. En eller två kanske jag säljer. Vi får se, men det lönar sig att ha ögonen med sig.

Hugo funkade loss

på det stora big jump eventent på Stadion idag. Det var Nokia som hade ett tält som pumpade ut grym funk och rmb musik. Ett gäng tjejer stuffade grymt bra på dansgolvet och publiken var stor. Till slut kunde Hugo inte stå still längre och gjorde succe. Det röck i mina ben med men jag var för feg... Tönt!

Munters bästa-frukosten-vinner-kampanj

Saknar mys på familje-lördags-morgon? Barnen vaknar 05.30, mannen du delar säng med har ont i huvudet, 3-åringen kissar på köksgolvet och ostskalken som serveras till frukost får dig tillslut att vilja gråta. En helt vanligt helgmorgon alltså.

Men nu är det kul, jag börjar med förberedelserna direkt klockan sex. För andra lördagen i rad anordnas tävlingen "bästa frukosten vinner". Lördagar styr jag upp värsting frukosten och sedan ska Niklas bräcka det på söndagen. Kul, smart och väldigt gott.

Idag blev det hallonscones, mellon&bärsallad med vaniljyougurt, honung och nötter, te och allt serverades ovanligt vackert upplagt. Till och med Hugo uppskattade arrangemanget.

Ser fram mot söndags-ottan

dunk i ryggen

Är själv med barnen ikväll. Det har gått galant och jag ska nu belöna mig själv med te, choklad och nya mama.

ivern hakade upp sig

Jo, efter min speedade förmiddag dunkade jag i botten efter lunch. Hur ska det här gå, ska jag någonsin hitta rätt... Depp, depp.

Men som tur är har jag väninnor som piggar upp och strör uppslag omkring sig. Räkna med att se rubriken "Tvåbarnsmamma strypt av kramsjuk ettåring" inom kort. Eller "Konstnär hade 300 kråkor i sin ateljé".

Och jag har en man som hittar praktiska lösningar på allt: "du kan väl ringa din mamma".

Eh?

arbetsiver gör mig galen

jaha så var jag arbetsökande. Det känns både spännande och roligt. Och lite jobbigt, fast inte idag, idag är en dag då jag bara ser möjligheter. I nästa veckas e-health.se kommer jag publicera mina sista jobb för sajten (bland annat en kort intervju med Leila Lindholm). Sedan ska jag passa på att vara mammaledig på heltid med Molly ett tag och låta min arbetsiver göra mig galen. Och sedan, efter det, gå loss på tangentbordet och skriva artiklar och söka jobb av bara attan. Min deadline är 1 februrari för då ska Niklas vara pappaledig på heltid och det får inget i världen ändra på.

Tvättdax, igen

Hugos täckbyxor luktar bajs, han måste ha suttit i hundbajs. Sängkläderna från i natt är kissiga och Mollys alla bodys är kräkiga.

Under diskhon luktar det också illa. Men nu tänker jag titta på Greys Anatomy.

Ungarna hällde kaffe i sängen

Inte låta sig provceras funkade inte. Hugo hade sin kompis Alba hemma efter dagis. Skönt, tänkte jag för dom har asskoj och jag kan laga middag i lugn o ro, lyssna på radio och känna mig som en idyll-mamma. Men inte idag.

Barnen rev ned allt på hyllorna i Hugos rum, hoppade från byrån och kastade ur alla sängkläderna för att studsa på resorbotten. Helt ok, tänkte jag, sedan får de städa. Men när ungarna hittat och hällt ur min halvdruckna kaffekopp i sängen och sedan kastade den fina FideFajans-koppen i golvet blev jag galen. Grrrr, jävla ungar rent ut sagt.

Albas mamma blev föstås också arg och det var skönt att hon var med idag så vi kunde vara argar ihop.

barn=dåligt samvete?

Dåligt samvete. Det verkar vara en mammas värsta fiende. Jag kämpar mot den varje dag, för inte blir jag bättre av det förmodligen tvärtom.

Hugo och jag bråkar. Det känns som om han bara vill vara liten, kramas och få lika mycket uppmärksamhet som lillasyrran. Men det är svårt att nå fram med, för han slår och skriker på mig.

Jag spenderar mycket tid med att fundera på hur jag skulle kunna göra annorlunda och att jag INTE ska låta mig provoceras när vi kommer hem från dagis. Molly får ligga och titta på mig medan jag funderar och jobbar framför datorn, det ger också sitt för samvetstillståndet. Men hon klagar inte.

Nu har jag förberett en intervju med Leila Lindholm som publiceras på e-health.se nästa vecka.

rymmer på jul

Nu är det bestämt. Vi rymmer från jul-racet och firar själva i svenska fjällen. Ramundberget, here we come. Det blir få klappar men mer aktivietet, huset vi hyr ligger granne med mini-ramis. Perfekt för yrvädret Hugo (och hans trötta mamma).

På självaste aftonen har vi bokat in oss på julbord och ser fram mot att träffa tomten som anländer med släde. Dessutom kommer det dansas runt granen.

Nu ser jag sjukt mycket fram mot jul igen, så där som när man var liten. Beror kanske på dansen eller det faktum att jag inte behöver organisera ett jota med mat och massa klappar.

typisk tisdag

fast ändå speciell för det snöar idag.

Inget ragg

Var på krogen för första gången sedan Molly kom. Ensam. Det var ljuvligt och jag insåg att livet finns kvar och framförallt, det fortsätter även om jag inte hänger med. Mården är nice. Jag satt och funderade i baren med mitt glas vin. Sa inget på hela krogbesöket, bara njöt och spanade på bartenderns skickliga drinkmixande.

Lite trist bara att ingen spanade på mig. Beror det på att jag numera bär förlovningsring?

Dagens träning

Jag glömde berätta om mitt fyspass i Bergianska idag. Molly skrek som en besatt och jag försökte gå henne lugn. Hugo hade trehjulingen med i bilen så han skulle cykla. Bara det att jag måste putta... Ni som såg en dubbelvikt kvinna med gallskrikande unge idag - det var bara jag som försökte få alla i familjen nöjda. Och dra på trissor, det funkade. Molly somnade och efter allt cyklande var Hugo slut och däckade han i bilen hem. BÅda Sov!!! så jag kunde laga middag i lugn och ro. Det blev Leila Lindholms clubsandwich, med massor av majjo, mums!! Så nu måste jag köra ett dubbelpass imorgon. Ska prova något annat då.
Och systrar! glöm inte kniipa

"Folk gnäller så mycket"

Igår blev jag nästan relilgös - igen. Fast mer på riktigt. Jag var ute på Tranholmen och intervjuade Camilla Magnusson, "mammamirakel"-mamman. Det var en fantastisk dag. Sol, vackra höstvirvlar och stilla vatten. Men mest fantastikst var det att höra Camillas historia. Våra barn är nästan lika gamla, vi är nästan lika gamla men hon har haft bröstcancer och oprerats och behandlats för det samtidigt som hon bar på, födde och fostrar sin son.
-Folk gnäller så mycket! Jag längtar efter vardagsproblem, det är lyx! sa Camilla.
Jag tänker på det. Till och med i natt när barnen höll mig vaken tänkte jag på henne och lilla sonen Noel. Är glad att jag träffade dem, mötet har inspirerat mig. Jag tycker att hon är helt fantastisk som har klarat vad hon klarat och dessutom ler och umgås när hon berättar. Jag vill skriva så mycket i artikeln jag jobbar på och är rädd att inte göra verkligheten rättvisa. Det tar tid.

Jari var här idag

Jari Ketola var här idag, hemma hos mig, och jag fick prova Flowin. En häftig träna-hemma-grej. En matta med hala plattor att jobba med ovan på. Jag är inte helt såld men den har helt klart sina fördelar. Jag ska berätta mer om Flowin i en artikel snart.

Mirakel inträffar!

Att få cancer med en bebis i magen??? så hemskt och så fruktansvärt orättvist. Jag är rörd till tårar och nästan skäms över mina egna bekymmer när jag läser Noels mammas berättelse på rosabandents hemsida, "mamma mirakel". Läs och skänk en peng du med! https://secure.cancerfonden.se/templates/FullPage.aspx?id=2782&InvolvementID=995

jag religös?

Jag hällde just ut en halv liter mjölk över mig, köksgolvet, bilmattan och alla bilar som stod parkerade framför kylskåpet. Det fick mig att fundera på om jag är religös.
Med mjölken droppandes från jeansen försvinner den första arg-känslan och jag blir fundersam. (Det händer ofta när små och stora olyckor är framme.) Jag funderar på meningen. Varför var det nödvändig att mjölken åkte ut nu, vad är det jag måste förstå? Straffas för? Tänka på?
Visserligen har jag aldrig fått något svar men bara grejen att jag funderar så verkar lite religöst? eller? Nästa gång det är fikadax tänker jag iallafall göra bara fika, inte skriva sms och kolla i kalendern samtidigt.

Jag presenterar: Molly - min personliga tränare

Har varit på AloeVera kväll ikväll. Intressant och gott fika hemma hos bästa väninnan. Molly uppförde sig exemplariskt all night tills vi gick. Då skrek hon hysteriskt, som om hon låg på en spik!, hela vägen hem. Det blev en språngmach för mig för att snabbt komma hem. Svettig tog jag mig in i lägenheten - DÅ somnar hon. Inte juste!

sjukstuga

Sjukdom har drabbat familjen. Värst är det för Molly, hon är varm som en kamin. Jag har ammat hela natten, det är enda sättet hon var lugn på. Hela familjen har bytt sängar med varandra sisådär 4, 5 gånger. Snurrigt och tröttsamt.Så nu har vi sjukstuga. Hugo ligger framför tv:n och dricker saft, Molly sover och ajg lusläser allt om barn, snuva, hosta och feber. OCh håller koll på mailen samtidigt, väntar på spännande jobbmail. Niklas ska komma hem efter lunch.

Tufft att vara pappa

Nu är jag helt säker på att jag var en bläckfisk i mitt förra liv, med minst 100 armar. Om det hade funnits en kamera här idag är jag säker på att andra mammor skrattat åt elendet och att barnlösa aldrig skaffat barn: Hugo hängde runt min hals. Molly vaggades med foten och pannkakorna osade, hela kökets porslin var framdukat eftersom H hjälpt till och under hakan har jag telefonluren med sjukvårdsupplysningen. I vardagsrummet står Byggare Bob på på högsta volym...
Och gissa vem som ligger i sängen och vilar nu på em? Jo Niklas, min man, som varit på jobbet hela dagen.

efterlysning!

Mollys yogamatta försvann i helgen! Det var en tragedi för den var bra till så mycket. Molly fick först o främst nya blöjor liggandes på den, jag kör styrketräning i efter mina springrundor på den och Hugo lånar den till SkogsMulle ibland. Men så var den inte där när jag stod i parken och skulle byta på Molly i helgen. Istället stod jag dubbelvikt över vagnen och bytte på henne.
Har någon sett Mollys yogamatta, en go-loo som den heter??? Här kan du se hur den ser ut eller skaffa dig en ny, egen: http://www.lajjadesign.se/

Lugn råder

Molly sover. Nu börjar dagens mest hektiska period, det är nu jag ska hinna med jobb, mail och räkningar. Och ändå är det dagens lugnaste stund! Jag börjar alltid med att sätt på kaffe och sedan sträcker jag upp mig framför datorn, och trivs. Det är så skönt att få tänka egna tankar. Just nu tänker jag mycket på mitt vardagsrum, nästa veckas notiser och hur vi ska hinna med alla aktiviteter i helgen.
För att nämna några: Båten ska upp, middag på lördag och 4-årskalas söndag em. Det påminner mig om att jag måste inhandla present oxå...

äppelpaj och badkarsmat

Äppelpajen tar aldrig slut. Jag äter till lunch middag och fika. Den är god men förmodligen inte bra för figuren i dessa mängder. Ingen vill hjälpa mig att äta upp den. Hugo och Niklas gillar bara vaniljvipsen. Appro på det ska Molly börja käka mat nu. Härligt geggigt minns jag att det var när Hugo började med sina provsmakningar. Det är bara att förbereda sig på att spendera mer tid i badkaret ett tag framöver. Inte för att bada då utan för att mata - det är bästa platsen, där kan det geggas hejdlöst och matglädjen frodas.
Håll i hatten! Det ska blåsa i natt.

Itrim men oduschad

Jag erkänner, jag gick o la mig utan att duscha igår. Snuskigt, jag vet, men dagen var så oändligt lång och jag var så olidligt trött att jag stupade i säng. Helt ovaggad, och oduschad. Jag tittade inte ens på nya tv:n.
Itrim tog på krafterna alltså och jag kan absolut tänka mig att gå tillbaka. Det var lagom poppig musik och man kan gå dit precis när man vill utan att passa tider också kunde ju Molly vara med, både vaken och sovandes.
Mannen som sa "Byt station" lät trevlig och varje gång han sa det (var 30:e sek) blev jag fnissig och tänkte mig själv i tunnelbanan: " se upp för dörrarna dörrarna stängs". Som gammal aerobikpulla saknade jag en och annan snurr och handklappning. Det får mig alltid att känna mig som en deltagare i Fame. Nån gång ibland är ju det trevligt. PS. jag har duschat nu!

Itrim men oduschad

Jag erkänner, jag gick o la mig utan att duscha igår. Snuskigt, jag vet, men dagen var så oändligt lång och jag var så olidligt trött att jag stupade i säng. Helt ovaggad, och oduschad. Jag tittade inte ens på nya tv:n.
Itrim tog på krafterna alltså och jag kan absolut tänka mig att gå tillbaka. Det var lagom poppig musik och man kan gå dit precis när man vill utan att passa tider också kunde ju Molly vara med, både vaken och sovandes.
Mannen som sa "Byt station" lät trevlig och varje gång han sa det (var 30:e sek) blev jag fnissig och tänkte mig själv i tunnelbanan: " se upp för dörrarna dörrarna stängs". Som gammal aerobikpulla saknade jag en och annan snurr och handklappning. Det får mig alltid att känna mig som en deltagare i Fame. Nån gång ibland är ju det trevligt. PS. jag har duschat nu!

Itrim och ny tv

Idag har tjejligan provat på Itrim. Vi gillar! Kan verkligen rekommendera träningsdelen av verksamheten om man är ute efter enkel, snabb och effektiv träning. Dessutom var Magnus som introducerade oss en hejare både på träning och på barn. Molly storm trivdes i hans armar och jag kunde flaxa vilt. Vilket jag passade på att göra! Mer om Itimträningen på e-health.se om en vecka.
Niklas ska hämta vår nya tv idag. Vi (som alla andra) har investerat i en platt tv. Det ska bli hur skönt som helst att bli av med klossen vi har idag, den tar upp halva vardagsrummet. Bor man litet bara måste man ha en platt tv. Konstigt va? Tur att jag redan tränat idag för kvällen är vigd till invigningen av vår nya burk.

nu ska jag i trim

Tidningen mama skrev om Hell-hour i senaste numret. Hos familjen Munter/Lagerberg har den just gått över. Största skillnaden mellan det mama beskriver och vårt privata är tidsbegränsningen. Vi har nämligen ingen. I morgon ska jag prova på Itrims träningskoncept på Kungsholmen. Det är någon form av löpandeband princip där man kör varje övning 30 sek i 30 minuter. Ska bli spännande att prova, dessutom har jag min mamma fått en spark i baken att testa nu när jag jagar dit henne... Bra för henne, och bra för mig, och bra för Molly som sällan sover några längre stunder när jag behöver händerna fria.
Om jag bara kan få ordning på bild-redigeringen ska jag publicera några bilder här inom kort.

jo, ang gårdagens bröstshow

Det är tight att hinna med allt. Dax att lära sig prioritera: jag väljer brösthistorien. Antar att det är den roligaste från gårdagens val av händelser som jag nämnde.
Jag var i Kristineberg för att snacka stretch med Ann-Sofi (läs stretchskolan i nästa veckas e-health.se). jag gick dit för att söva Molly och få en uppfriskande promenad.
Väl framme han jag knappt hälsa på A-S innan Molly höjde rösten till ett illvrål. Jag stoppade tutten i munnen på henne och hon blev nöjd. Där hängde hon resten av mötet, även då vi fotograferade, precis utanför tunnelbanestationen... Alltså jag var fotograf. Med tanke på att jag bara har två armar tycker jag att resultatet blev lyckat! Som sagt, läs och se bilderna på tisdag.

Jag svängde brösten i Krillan

Mina bröst exponerades för halva Krisineberg idag, jag smällde upp en dörr i huvudet på mig själv, ramlade på Molly och vi lade ett bud på ett dyrt hus idag. Tja, jag kommer nog sova gott i natt. Berättar imorgon. Natti

dagens sjukdom

Har just varit ute och sprungit. Molly sover i vagnen och jag känner mig på soligt humör. Och högst normal, ändå har jag haft tok-tankar. Som idag hur farligt det vore att bo i stan om man är blind. Då skulle vi aldrig bo som vi gör med två barn, det skulle ju vara omöjligt, resonerade jag idag på väg till dagis med bilarnas susandes förbi. Plötsligt önskade jag mig blind!!! Ehh, hur sjuk får man bli. Verkar mycket bättre att flytta.
Kanske är jag det, sjuk alltså, för i morse fick jag för mig att Molly skulle skrämma mig när jag tittade ner i spjälsängen. Vet inte vad jag trode, att hon skulle hoppa upp och bita mig kanske, för jag böjde mig snabbt ner och lyfte raskt upp henne så hon inte skulle hinna överraska mig...
Ja vad tror ni? vilken diagnos lider jag av?

Lidingöloppet vs stallgöra

Lidingöloppet gick av stapeln i helgen. Brorsan sprang, det var tungt sa han för det regnade. Tönt! Jag lassade 5 ton hö in i stallet igår tillsammans med ett gäng tuffa stalltjejer. Det är sådant de gör var och varannan helg och inte klagar dom för det. Inte ens om det regnar.
Men jag som bara är en wannabe-stalltjej än så länge är ledbruten. Höbalar är tunga! Tro mig. Prova så fort du får chansen, du kommer inte ångra dig. Det är ljuvligt att vara där. Lukten, lunken, naturen och känslan av att arbeta med hela kroppen. Dessutom kan alla vara med. Hugo tyckte det var hur kul som helst att hjälpa till, fjamsa i höet och flirta med tjejorna. Molly var faktiskt också med men bara som publik.
Idag börja mitt verkliga jobb igen, som redaktör här på e-health.se. Det är mycket mer stillasittande, men minst lika kul.

Till vardags: mamma - i helgen: Bondbrud

Första joggingrundan denna vecka ägde rum i morse. Inte så lång men dock. Den följdes av styrkeövningar med Molly som tyckte det var toppen. Hon har varit dålig hela veckan, kraxat som en liten kråka och sovit dåligt. Känner att jag behöver träningen mer än någonsin för att orka.
Imorgon bär det av igen, jag är väldigt motiverad efter en sjuk vecka fylld av äppelpajer och kladdkakor. Speciellt som jag på lördag ska på30 årsfest igen, iförd en kroppstrumpa! Det är Bond-tema på festen och jag hade först tänkt vara Octapussy i röd turban. Men nu blir det skurk-brutta istället. Dräkten är as cool i jeanstyg med guldknappar och pushup-effekt, jag hittade den på topshop.
Det enda abret är att den sista knappen precis runt midjan inte går att knäppa. Där av joggingrundan imorgon och några extra situps... Nädå, det krävs måna fler rundor än så, men jag är på god väg. Till helgen har jag garderat mig med ett skärp över glipan.

Bugg vs. sömn

När barnen somnat lördag kväll slängde jag på mig min gamla 50-tals cocktailklänning och 10 cm höga klackar (!!!) och gick upp till grannen som hade 30-årsfest. En drink och några komplimanger senare så var jag på strålande humör och fann mig själv buggandes (ja, skorna var på!) med värdinnans man.
Evenemanget gjorde susen och sedan dess har jag varit på strålande humör. Bugg är således lika bra som, eller bättre, än sömn.

Kris!

Tvåbarnskris! Den har fått fatt i mig med full styrka, krisen alltså, och jag är helt ur gängorna. Utmattad är det främsta symtomet. OCh då menar jag inte fysiskt utan psykiskt. Kanske är det bara den berömda tvåbrnschocken men det är inte lättare för det. Men det går kanske över...

jag & Bounce

Såg Bounce på Dansens hus i våras, Gökboet. Det var bland det bästa jag sätt och trots min stora kroppshydda hade jag svårt att sitta still, vem vill inte kunna dansa som de! Nu finns möjligheten. Streetdansarna har gjort en instruktions-dvd, Bounce with Bounce. Den ska jag köpa. http://www.bounce.nu/
Nu ska jag room-dansa med damsugaren. Då är det tur att ingen ser! Men övning ger färdighet.

hur ska det gå???

Dagar som idag blir jag helt skräckslagen övar tanken på att jag ska börja jobba snart, 1 oktober närmare bestämt. Molly har gastat hysteriskt och inget jag gjort hjälpte, nu somnade hon helt utmattad och ligger o snyftar i sängen. Det är så jag också vill gråta. Tänk om jag bara kunde förstå vad hon vill när det blir så här!!!!!
Nu drar jag täcket över huvudet och sover också en stund. Det vill säga, inget på min agenda kommer bli avbockat idag.

ingen lugn lunch

Trots att jag grundade så bra med umgänge sömn och tid så slog Molly upp ögonen som på beställning 2 minuter i tolv. Min soppa kom in, jag vaggade och vyssade men soppan förblev orörd och stod kvar på bordet när jag gick. Lunch Jennie och jag pratade om massor med intressanta saker men vi hann inte tala färdigt om något. En minut efter vi sagt hejdå med en doggybag till mig i handen så somnade Molly igen. Ungar! Underbara älskade Molly! Det är sånna luncher man blir smal, och trött, av!

rutiner tack!

Om två veckor ska jag börja jobba. Ser fram mot det fast är också lite nervös. Idag försov vi oss!! Barnen vaknade klockan 8 och jag med. Niklas hade redan gått till jobbet. Det är sådant som gör mig nervös. Men jag bestämde mig för att det skulle bli en härlig seg morgon och det blev det. Fast egentligen blir jag som sagt stressad av att inga tider någonsin är de samma!! Jag vill gärna ha några rutiner...
Förra veckan var underbar och Molly sov som en klocka, perfekt. Men nu är något nytt på gång och inget stämmer. Somnade på soffan igår, helt slut. Mina löprundor verkar verkligen. Jag är helt matt på kvällarna och sover som en prinsessa - tills jag vaknar en två eller tre gånger per natt. Men det är normalläge o helt ok.

tänk-tempo

Man brukar ju tala om prat-tempo som ett lagom tempo för joggning. Jag skulle vilja mynta begreppet tänk-tempo. Förr när jag var i bättre form älskade jag att springa för tankarna kom och gick så fritt. Idag märker jag att konditionen inte är lika god eftersom jag helst går - då tänker jag bättre. När jag springer tänker jag mest på just det, att jag springer.
Imorgon ska grannfrun med på löprundan, så då gäller prat-tempo. Tur att jag har barnvagnen att skylla på när hon springer ifrån mig.

Irritation

Känner mig sjukt frustrerad. Kanske är det för att jag inte sprang i morse. Eftermiddagen var kaotisk. Molly kom inte till ro, Hugo gormar "jag hör inget" när Molly skriker. Jag försöker behålla lugnet, laga mat och börja tvätta så att ingen tar vår tvättid... Niklas kommer inte hem och svarar inte på telefonen. Om en löparrunda hjälper mot detta tar jag gärna två imorgon.
Kvällen har inte blivit bättre. Förmodligen borde jag tycka synd om Niklas för han kan inte göra något rätt. Men det gör jag inte. Jag är irriterad på allt, till och med på tröjan Niklas har på sig. Har lust att åka långt bort - ensam.
Det krävs nog flera mil för att få bukt med detta!! Eller en natts god sömn.

Bättre o bättre...

Livet känns lättare idag. Jag har dock inte sprungit men ska iväg på en trevlig lunch på stan, Molly är glad och jag behövde bara vakna en enda gång i natt.

en god vana

En gång är ingen gång men tre är en god vana. Idag gav jag mig ut på en joggingrunda igen. Tillsammans med Livgardet.
De sprang omkring som ett blått tåg i spåret, säkert 50 man. En av de få tjejerna i tåget fick kramp och det ekade "halt" genom skogarna när de stannade. Plötsligt kom jag ikapp dem och tåget vek sig åt sidorna för att lämna plats åt mig. Vackert, tänkte jag och log mitt sötaste leende åt grabbarna när de började skrika "fordon" för att uppmana alla längre bak att också vika undan för mig. Eller för vagnen som var fordonet! Mitt leende svalnade.
Men det känns ju ändå tryggt att Livgardet patruller ar skogarna.

jag, en Bitterfitta!

Bittarfittan, har du inte läst den? Gör det! Den beskriver mig så bra. Jag har sträckläst den trots turbolivet som är just nu. Det har visserligen resulterat i något tyngre kassar under ögonen men öppnat upp ögonen ändå. Sån är jag! OCh det finns fler som mig: Bitterfittor. För det handlar om livet precis som det ÄR. Den beskriver känslor jag har, att vara mamma, att ha en morsa och försöka leva jämnställt med en man och att vara kär. Det handlar om patriarkat och om livsval och att vara 70-talist. Så förtvivlat bra och sant. Tack Maria Sveland! Niklas ska läsa boken pronto. Här kan du läsa ett smakprov. http://www.panorstedt.se/templates/norstedts/NorBook.aspx?id=44574

lite skumpa gör susen

Har varit på landet med mamma o vilat upp mig. Så pass att jag och Niklas orkade stanna uppe en stund efter barnen somnat, sitta på balkongen och dricka champagne för att fira en vecka med förlovnings-ringar.
Och i morse sprang jag min första runda sedan Molly kom. Jag lämnade på dagis och puttade sedan stora svarta Emmaljungan framför mig bland orienterare i LillJansskogen. Nice. Väl hemma igen körde jag ett kort men välbehövligt styrkeprogram med lilltjejen som vittne. Hon tyckte det var kul. Jag med!

äppelkindad och kall

Brrrr så kallt det är idag. Jag fryser ända in i märgen. Har varit på en äppelplockar-tur i Danderyd. Hela lägenheten doftar gott av äpplen nu och jag har mycket att skala...
Molly sover. Nice.

skit, piss och gröna ärtor

har haft en pissig morgon. Som tur var fångade en pigg dagis-mamma upp mig på väg från dagis och tog mig med på en ljuvlig höstpromenad. Tänk att det hjälper alltid! Speciellt när man har någon så trevlig att snacka med. Vi passerade en ny butik vid St Eriksplan, Herr Spiritdons Allehanda, fylld med ekologisk mat och godis. En fantastisk affär öppnad av driftiga häftig människor med franskt ursprung, de jobbade både syrror mammor och andra släktingar i dess butik och fabrik. Under själva butiken gömmer sig en drygt 100 kvm stor fabrik där de tillverkar delikatesserna. Jag fick kika ner i det stora hiss-hålet. Köpte sedan med mig lunch och återvände via Vasaparken hem igen. Lunchen var mycket god även om jag la till lite rökt lax. Det här kommer bli en bra dag!
Kolla in butikens hemsida http://www.herrspiridons.se/ om du inte kan gå dit idag. Precis så som han ser ut på illustrationen ser han ut i verkligheten. Kan även rekommendera denne gode mans

wushu inget för tramsmajor

Om det inte vore för Molly skulle jag vara sängliggande... Ledvärk är bara förnamnet! Wushu var tufft för en nybörjare. Mycket dynamisk stretch och statisk styrka men framför allt disciplin. Det var det sistnämnda som minst passade mig. Jag är en ganska tramsig person, gillar disco och "come on girls"- känsla. Här räknade instruktören på kinesiska, var och en fokuserade på sina rörelser och det var absolut inte läge att fnissa även om det såg knasig ut. Men som sagt det var MYCKET BRA träning.

morgon från hell

Ingen god morgon idag. Hugo skulle vara på dagis en halvtimma tidigare för att ha "englinsh for kids", vilket ställde till det. Ingen frukost. Grannen kommer upp och påstår att vi tagit hennes tvättid, Hugo gastar "Hello, hello", Molly vill inte ligga i vagnen utan gallskriker och det ringer onormalt många signaler i telefonen. Jag tappar humöret totalt. När lugnet väl lagt sig, jag är hemma igen och dricker kaffe med uppsickt över Molly som står på gården o sover börjar någon renovera i grannfastigheten. Typ bila upp betong eller något. Hela huset skakar och Molly blir vettskrämd. Nu är mitt kaffe kallt och jag skulle helst av allt röka en cigg!

brutal fortsättning

Mot landet. Idag bär det av till vår ljuvliga fristad. Jag har totalt tröttnat på stan och övertalningskampanjen för hus i förorten är brutal. Eftersom vi inte har råd att köpa hus på Djurgården eller Hagaparken (jag har en gång skrivit o frågat kungen om vi kan hyra ett hus, ingen påstå att jag inte anstränger mig (Jag fick inget svar.).)
Vi satte inofficiellt på oss våra förlovningsringar igår, eftersom vi inte kunde hålla oss tills den riktiga på-sättar- ceremonin som ska ske ikväll. De är så fina! Efter en kort diskussion kom vi fram till att vi skulle sova med dem på. Det känns ovant men mäktigt och tryggt. Nu är det vi, forever, oavsett vad som händer... Som sagt min kampanj kommer att bli brutal!
På måndag ska jag prova på den kinesiska kampsporten Wushu. Min granne tränar och har inspirerat mig med dessa fina bilder: http://www.quanfa.se. Som sagt min kampanj kommer att bli brutal!

Ingen mer blodpudding Tack!

Det har blivit mycket blodpudding på sista tiden. Jag insåg det igår kväll när vi var gäster hemma hos Niklas bästis Martin. Det tårade sig i ögnen av den vällagade goda maten och rött vin till!! MMMmmmmmMMMMMMMMMMMMM. Jag känner mig svältfödd på lyx.
Sedan blev det glass o chokladsås och sedan godis. I mängder. Martin jobbar med karamellkungen och får obegränsat med godis!! Flickvännen Caroline beskrev det som en fasa. Jag förstår för jag kan inte hålla tassarna från påsen vi fick med oss hem.

going good

Ska ut o gå och lukta in hösten med grannen nu. Molly är på sitt bäst humör och livet som tvåbarns-mamma leker.

bo eller inte bo nära friluftsområde

är en fråga... Och jag kommer inte i mina byxor! Det känns deppigt att behöva gå i mammabrallor fortfarande. Jag har ojat mig och provat byxor hela helgen utan att hitta några som passar i min enorma samling.
Om det inte vore för byxproblematiken känner jag mig snabb o stark. Och jag har blivit kär. I huset. Med tomt. Många rum. Garage. Nära tunnelbanan och ett stort friluftsområde åt andra hållet. Där skulle jag lätt komma i form, joggning varje dag... Det är bara det att det saknas en miljon!!!
Just som jag o Niklas försökte komma på ett sätt att skaka fram en miljon ringde en väninna och berättade att en annan väninna köpt hus för sex gånger så mycket som vi vill köpa för. Jag tror inte hon är lyckligare för det. Men jag är säker på att hon både bor där och kan köpa nya byxor. Då bestämde vi oss för att bo kvar i lägenhet.

Den som inga byxor har han får gå med rumpan bar

Eftersom min rara men pryda vän Ellen inte vill att jag ska skämma ut henne på våra motionsrundor har jag fått en hel uppsättning byxor av henne. Tack!

kullerstensvikter

Två kullerstenar fick assistera vikter igår då jag äntligen kom iväg ut på powerwalk. Ellen o jag hade bestämt att det skulle ske klockan 20 då Molly vanligtvis slocknat för natten. Klockan 21.30 kom vi iväg. Det var tyvärr för mörkt för att ta skogsrundan så vi förla motionen till upplysta gator. De två vikterna skulle kompensera vad jag förlorade i längd men tyvärr fick de inte komma tillbaka till högen eftersom de blev för tunga att gå med. Nu ska jag ut och lägga tillbaka dem tänkte jag. Go kväll.

Vardagsbalans

Tillbaka till verkligheten. Härligt! men smått kaotiskt. Det är nu det verkliga mamma-racet börjar. Väcka, frukost, lämna på dagis, BVC, mat, hämta och laga middag...
I senaste nummret av tidningen mama har jag fått en gratis prova-på-biljett till LesMills klass Bodybalance. Tack! En hjälp på traven, det kan jag behöva. Men i nästa nummer efterlyser jag en biljett på vardagsbalans. Förutom att leta livsstyrsel så jobbar jag just nu kreativt hemma, i smyg ska jag försöka hinna måla om en vägg i köket. Det måste ske i smyg eftersom den ska bli rosa och det brukar sällan min man godkänna i förväg. Han säger att alla som kommer hem till oss kommer tro att det är jag som bestämmer om vi har för mycket rosa. Och vad är det för fel på det, undrar jag?

dassgympa

Vi har gjort en sova-själv-kur med vår treåring. Det är FANTASTISKT!!! Äntligen. Läggningarna har varit så utdragna och jag kom på mig själv att skylla allt jag inte hinner med på våra en, till en och en halvtimmas läggningar. Träningen till exempel. En typisk sådan sak som jag skulle hinna med... Så har jag börjat löpa nu när Hugo somnar själv???
Ja så klart, idag tog jag rundan på en mil och crawlade sedan mellan badbryggan 1000 meter bara för att det var skönt... Ehhh... nej riktigt så. ÄN! Nu skyller jag på att jag inte har någon löparvagn att ta med Molly i istället.
Idag har jag homestagat vårat utedass. Syrran har målat det vitt och idag var det inredning som gällde. Så sanningen är att jag istället för att varken simma eller springa läst gamla serietidningar och Bildjournalen tills låren domnade bort. Det var ursvårt att placera tillbaka tidningarna utan att läsa innan. Och det tog tid!!
En kristallkrona är det enda som saknas nu. Nej jag menar en löparvagn.

Cirkus Munter

Cirkus Europa har besökt vår ö. Vilket skämt! Dem kan bara rekommenderas om du gillar att stå för underhållningen själv. När jag var liten då var det sommarens händelse. Vi cyklade dit i god tid och vi köade för att få bra platser. En gång fick jag komma in i manegen och kontrollera att trollkarlen inte fuskade. Det gjorde han inte! Det är stora barndomsminnen. Cirkus Europa levde inte upp till minnena. Vi behövde inte köa för att få bra platser, det fanns bara bra platser eftersom publiken var cirka 25 man stor. Första numret red en ung tjej zick-zack mellan fyra koner, det fanns ingen trollkarl och popcornen var slut! Höjdpunkten var när clownen plockade upp Niklas på sin luft-mopped. Han åkte med in i manegen (Hugo sprang efter) och fick hoppa hopprep. Jag skrattade så jag pep. Ändå mer skrattade jag när numret var slut och Niklas jagade Hugo när han vägrade gå ur manegen. Det gjorde resten av publiken också. Hugo gillade uppmärksamheten och gjorde entré så fort han fick möjlighet genom hela andra akten. Då hade jag slutat skratta för länge sedan. När det var dags att cykla hem var hela familjen lika svettig som cirkus-teamet. Minst

Hästbiten

Det har gått så där med mitt powerwalkande. Det har dött ut något. Med flygande fart började jag varannan kväll under tiden Niklas sövde Hugo. Men sedan har vi haft middagar, varit på middagar, det har regnat och jag har varit bortom all verklighet trött… ja ni vet det finns en miljon anledningar. Istället har jag blivit biten, hästbiten. Ha, ha. Hästen Saga bor här ute med oss just nu och insidan av låren är möra efter mina få ringrostiga ridturer på henne. Det är min mammas häst. Pigg, liten och islänning. Till hösten tänker jag bli stalltjej. En stallkväll i veckan gör underverk för både själen och kroppen. På hästryggen känner jag att framförallt hållningsmusklerna är svaga och att jag måste ta mig in till stan och köpa den där sportbhn annars trillar nog tuttarna av.

I´m back!

Med förnyad styrka. Molly har blivit större och utvecklat en pipa värd en grammis – och under några långa två veckor omöjlig att tysta. Jag har varit vaken dygnet runt, ledsen och förbannad om vartannat, tappat tron på mig själv som mamma och glömt lösenordet till bloggen. Tillslut fick man och son åka till Gotland en vecka så jag kunde få sova någon gång på dygnet. Nu har jag sovit ut, fått tillbaka tron på mig själv och mitt minne. I´m back!

stora lyftardagen

Idag är det den stora lyftardagen. Eller i mitt fall, släpardagen. Brorsan har huggit ned ett gäng träd på tomten som ska förflyttas. Härligt! Regnkläder på och ut och göra lite nytta. Hugo får hjälpa till och Molly och pappa får ligga inne och kura. Hugo påminner mig varje dag om att min mage är borta nu och att han minsann ska rida på mina axlar. Det lovade jag! Sorry Hugo det får vänta, min kropp säger ifrån så fort jag lyfter något tyngre än drygt tre kilo (Molly). Idag ska jag öva genom att släpa ris över tomten.

inköp

Jag måste köpa mig en bra sportbh. Min nya mamms-size-byst är snygg men inte bekväm att powerwalka i. Amningsbysthålle gör skumpandet bara värre, de hänger upp brösten som på en hylla. Jag behöver något som trycker till dem.

Koskit är härligt

Vi har varit på kosafari. Det var så exotiskt och något jag kan rekommendera alla. Efter att ha väntat i en timma blev det äntligen vår tur i den långa kön. Drängen rev biljetterna och körde traktorn vi alla fick åka med bakom och bonden berättade om livet på gården medan vi kördes runt bland kossorna i hagen. Stockholmarna, vi i vagnen alltså, var fascinerade och tonåringarna tjöt när djuren bajsade. Hugo hängde på fast tyckte mest det liknade geggamojja. Efter turen tog han o jag av oss dojjorna och lät geggamojja sippra mellan tårna, precis som man ska på sommaren. Snuskigt tyckte Niklas. Detsamma tyckte min släkting Berta (hon är bonde i Värmland) om priset för att åka runt i en kohage.

krig

Nu har de givit sig på Molly också. Fästingarna. Mitt på hennes fjuniga huvudsatt den och sörplade. I knävecket och på bikinilinjen fick jag två kliande märken efter de som valde att festa på mig. Otäcka typer. Värre än tjurarna jag mötte i går faktiskt!

med livet som insats

En skön långpromenad har gått av stapeln i kväll. I rask takt stegade jag fram med knutna joggingdojor och tajts. En halvtimma fick jag vara borta, det var Niklas uppskattning av hur länge han klarade sig, så jag trampade på. Men promenaden höll på att bli mycket längre än en halvtimma, ett tiotal tjurar var utsläppta i hagen som jag skulle gena genom. Med livet som insatts och för att inte svika mitt tidslöfte hoppade jag över staketet längst bort i hagen. Gräset slickade mina bara ben och nådde ända upp till midjan. Tjurarna frustade och skrapade med benen. Jag höll blicken rakt fram för att inte reta upp djuren. Tyckte mig höra klapprandet i marken och tog sats mot grinden. Räddad! Väl i säkerhet hittade jag fem elaka fästingar på mina bara ben. Tjurarna stod kvar på andra sidan hagen och bara glodde.

restaurang-stafett

Åland var lika regnigt som det varit här men med våra goda vänner blir är det alltid trevligt och med alla gemensamma barn som var med var det svettigt ändå. Fem busiga pojkar mellan tre och sex år gamla höll oss sysselsatta. På hemvägen bestämde vi oss för att frossa i smörgårdsbordet på övre däck. Vi preppade med bilar och leksaker men det hjälpte bara genom halva förrätten. Hugo har en miljon myror i brallan och tyckte restaurangborden var toppen att springa sicksack mellan. Tack vare honom hade jag sprungit av mig desserterna innan jag intagit den.

Starkare än starkast

Stark, så känner jag mig i kväll. Har just varit på en promenad i kvällssolen, känt på vattnet i viken och nästan blivit yr av all rosendoft längs grusvägen. Det var bara en kort tur-och-retur-promenad men det är fint att känna rumpan och låren sträcka på sig utan att behöva få ont någonstans. Väl hemma har jag halat flaggan som hängt uppe flera dygn och insett att det kan inte bli ljuvligare än så här. Men så känns det inte hela tiden. Det är mycket man saknar som småbarnsmamma: sömn, tid, mat, träning och ork. Allt i en oändlig rundgång. Konstigt va, alltid längtar man efter något. När jag inte var gravid längtade jag efter det. När jag var gravid längtade jag efter att Molly skulle komma ut och nu längtar jag efter att få tillbaka min gamla kropp och berusad cykla genom Stockholm en tidig morgon efter en galen kväll på stan. Ja, alltid längtar man efter något. Slår vad om att jag längtade efter en ljummen kväll på landet med min familj sist jag drog genom stan på väg hem från krogen.

kissnödig? nej en tvillinng!

Vad tänker du när du ser en kvinna som går omkring och håller sig mellan benen? Att hon är kissnödig? Tänk om, hon är en aktiv, lätt uttråkad nybliven mamma som har svårt att vara blickstill. Molly är 18 dagar gammal och jag känner mig lite smått uttråkad, något annat vill man ju ta sig för än att amma, dra i Peter Siepen-gummisnodden och knipa med underlivet. Men det är kroppen inte redo för. Så snart jag tar mig för att gå på promenad, städa lekstuga eller plantera buske så är det kört. Det känns som något ska trilla ur mig. Då gäller det att hålla emot.

jobbigt med semester

Mamma-maratonet är underbarnt men tar på krafterna. Speciellt i kombination med semester. Det började med att jag fick vansinnig resfeber bara för att vi skulle ut till landet. Det påstod i alla fall Niklas att jag hade. Till viss del håller jag med men jag är av uppfattningen att man ska packa länge för att minimera stressen och risken att glömma något när det väl är dags att ge sig iväg. Med ett barn är det trixit att ge sig av så med två barn är det dubbel-trix. Vilket det naturligtvis blev. Hugo klängde och grät, Molly som vanligtvis sover hela dagarna skrek och Niklas blev aldrig klar. När vi väl kom till Statoil vid universitetet var vi alla dödsirriterade och bjöd alla våra medresenärer på en riktig uppvisning i hur supersvårt det kan vara att hålla sams första dagen på semestern. Sedan åkte vi hem igen för Niklas hade glömt en väska! Efter en resa i tystnad kom vi fram till vår lummiga och fridfulla trädgård, åt lunch och kramade om varandra. Semestern kunde börja. Midsommardansen uteblev för oss vuxna men Niklas gjorde en bra insats i varpa-tävlingen och Hugo gjorde en filt-tour för att se efter vad andra familjer hade i sina picknickkorgar. Jag gick hem lite tidigare och somnade med Molly på magen. Hon har det jobbigt med kolik på kvällarna och jag lider så av att se hennes lilla kropp bli spänd som en fiolsträng. Någon som har tips på en kolik-kur. Min vänsterarm har ständig träningsvärk av att vyssha omkring henne kvälls tid.

Jag klarade Vätternrundan bättre än brorsan

men inte snabbare. Min bror cyklade Vätternrundan i helgen, och led. Knäna gjorde ont och om det inte vore för att han redan genomfört Vasaloppet och gett sig sjutton på att klara en klassiker i år hade han brutit, sa han. På 11.44 kom han i mål. Med den tiden slog han mig med hästlängder så nu har både han och farsan bättre tid än jag.
Det svider så klart. Det enda jag kan trösta mig med är att jag i alla fall inte mådde pyton när jag gick i mål. Tiden? nej den behåller jag för mig själv tills jag har en ny att berätta om.

Molly har mer kläder än jag

- jag döör! det finns så mycket gulliga kläder till små flickbebisar. Jag blir alldeles lyckoyr av alla fina klänningar och rosa mönstrat.
Jag har aldrig riktigt uppmärksammat att det är sådan skillnad mellan flick- och pojkutbudet förut. Men den senaste veckan har det regnat in gåvor till Molly, det ena plagget sötare än det andra, och jag har förstått att konfektionsbranschen inte är jämnställd.
Det är tur att Molly kräks ned sig så mycket annars skulle vi aldrig hinna använda alla blommiga, rosa bodies, klänningar med volang och sparkbyxor med hjärtan. Synd bara att jag också får kräks på mig och inte har riktigt samma utbud att välja på. Min garderob beskrivs bäst som obefintlig. Mammakläderna är för stora och de vanliga kläderna för små.

Vila är trist

"Man ska vila efter en förlossning", var svaret jag fick när jag ringde till sjukvårdsupplysningen efter en alldeles för lång promenad i helgen. Det vet jag väl, tänkte jag och kände mig lika dum som jag gjorde den gången jag legat i ambulansintaget på KS i sex timmar och fick gå hem med en alvedon i näven.
Men det är svårt att vila när jag känner mig frisk, glad, det är vackert väder och jag inte är stor som en volvo kombi längre. Så tillsammans med hela familjen bar det iväg till Hagaparken på utflykt med fotboll och picnic. När vi väl kom hem några timmar senare kändes det som jag tappat höften någonstans på vägen, och jag blödde (mycket mer än vanligt). Det gjorde mig orolig.
Sköterskan jag talade med sa att det var normalt och tipsade sedan om knipövningar. (som ett alternativ till promenader!!?) Men ok. Aj, aj kapten, sa jag, jag vet hur man gör! (där med inte sagt att jag gör det.) Nu ska här vilas och knipas för kung och fosterland.

Bröst tunga som ica-påsar

Har gjort min fösta cykeltur som tvåbarnsmamma. (Fast bara ena barnet fick följa med.) Det var som vanligt härligt att swisha fram utan att bli stoppad av varken tunga barnvagnen eller kroppen som inte går så snabbt än. Fast jag börja känna mig i god form faktiskt. Förvånansvärt.
Funderar på att köpa en löparvagn inför alla morgonrundor jag planerar för i sommar. Om jag gör ett sådant inköp får jag en påminnelse om min planering och måste således verkställa.
Förutom cykelturen så är det mest armarna som får jobba. Jag har hittat något som börjar bli rutin och det är att göra 15 minuters övningar framför balkongdörren. Jag fäster bandet i handtagen som är på precis lagom höjd att jobba rygg mot. Sedan två dagar är mina bröst tunga som bly, det känns som om någon har hängt dit två vattenfyllda ica-kassar. Det kommer krävas mycket tid framför balkongdörrarna för att behålla en stolt hållning med dem på plats.

jag, inte bara mamma utan även cirkusartist

Idag är jag trött. Det är otroligt trångt i sängen på nätterna. Hugo vill bara sova hos oss och ska dessutom hålla i mitt hår för att kunna sova. Molly sover inte alls i sin mysiga säng som står precis brevid mig, hon vill ligga på mitt bröst. Ok.
Detta resulterar i att jag halvsitter, håller ena armen om Molly och samtidigt vrider ned huvudet till Hugo för att han ska nå mitt hår. Niklas snarkar så honom knuffar jag på med foten. Jag tänker på mig själv som en barbamamma, formbar.
Borde kanske överväga att söka jobb på cirkus!

"En sån mara"

Så stod det på DNs första sida om Mollys födelsedag. Men det var det faktiskt inte, en mara alltså, för mig. Ok, bebisar kan nog inte halka ut (även om man ibland läser om ungar som fiskas upp ur toastolen). Men det gick undan. Och vi gjorde det bra, faktiskt snabbare än Phillip Bandawe som vann Stockholm Marathon samma dag.
I ett dygn gick jag här hemma och undrade om det var på gång eller inte och varje gång jag tänkte ringa förlossningen klingade det av. Jag sydde klart ett par gardiner, skötte några bankärenden, hämtade Hugo och lagade middag.
Moloket insåg jag att det inte skulle bli någon bebis den 8 juni heller och gick till sängs. Men hur det var och trots att jag var osäker så åkte vi in vid midnatt. 01.57 var hon född och epedrualen jag gastat om att få hann inte lägga sig innan Molly tog över allt öronutrymme i rummet.

Molly Munter är här

Tänk att jag å Niklas kan göra så fina bebisar. Molly föddes i lördags och är så fin att grannarna stått på kö för att få titta på henne.
Vi hade bestämt oss för Solveig om det blev en flicka, vilket jag knappt vågat hoppas på, men nu när det blev en liten jänta såg helt enkelt mer ut som en Molly. Molly Munter! Äntligen!

armarna börjar arta sig

Jag har kompletterat träningsvärken i rumpan med lite axel- och tricepsvärk. Under mina nattliga vandringar i natt tog jag fram mitt Peter Siepen-kit och körde en ordentlig armomgång medan jag såg solen gå upp och hörde fåglarna skrika på balkongen.
Ja, om det inte vore för magen skulle jag vara i form för sommaren nu. Det känns mycket bra att jag passade på att bada igår för det vet man aldrig när man får göra igen efter en förlossning. Kanske inget mer denna sommar om babyn envisas med att ligga länge till.
Idag ska jag fortsätta cykla. Resan ska gå genom stan till en smed på söder som ska få äran att tillverka våra förlovningsringar

Äntligen!

Nu är den äntligen här på riktigt. Sommaren! Jag har premiärbadat idag, cyklat på utflykt och byggt sandslott och vägar. Såg du en vit liten ö simma förbi i vattnet idag var vi förmodligen vid samma bad. Ön var min mage som lös vit över ytan när jag ryggsimmade.
Men nej, jag har inte fött barn... Men med sommar som denna så gör det nästan inget.
Niklas och jag har haft barnvakt på eftermiddagen och promenerat i Bergianska och just ätit en romantisk middag i kvällsskuggan. En bonus-middag skulle man kunna kalla det, för om bebisen varit här nu hade det inte varit det samma.
Ljuvligt är också att vi cyklade tillräckligt långt idag för att rumpan skulle få sig en omgång. Nice! Baddräkten som jag köpt är väldigt svår att prova (den räcker bara till naveln), men så mycket kan jag se att den kommer sitta fint över rumpan.

Snuvad

Dagen D och ingen bebis.

Man måste var snygg när man ska föda

Det är en ovetenskaplig sanning att man måste vara snygg när man ska föda barn. Det säger ju till och med barnmorskan. Hon uppmanar till att hålla igång fysiskt men skönhetsbehandlingar är lika viktiga. Det är så jag motiverar mina många besök på olika spa och skönhetssalonger senaste veckan. Håret, händerna och ansiktet har fått sig en omgång.
En bekant till mig bad om ursäkt för sina ovårdade fötter när hon födde sin dotter! Det kommer inte jag behöva göra för idag ska jag på en lyxig fotbehandling. Men sedan får det vara nog! Det säger Niklas. Och jag med. Snyggare än så här kan jag inte bli så nu... (fast manikyren är borta. Det skedde en timma efter jag gjort det!!) nu är det dags att föda.
Har jag sagt det förr??

ilska har avlöst tristessen

Ilska kan vara bra det med! Vissa har inga skrupler! En av mina grannar blir jag så förbannad på att jag skulle kunna gå upp varje timma hela natten bara för att busringa på deras dörrklocka, bara för att jävlas. Men det fina är att arg-historien givit mig ny energi. Kom an bara!
Andra grannar är däremot ljuvliga. Malin i Saltkråkan till exempel. Hon piggade upp mig i morse när vi stötte på varandra och jag blir såå smickrad för vem har inte haft henne som idol.

inget halkande

Nej, den här ungen "halkar" sannerligen inte ut. Det har ju känts så redan sedan i julas och jag övade flitigt knipövningar. Men nu är det en vecka kvar till bf och inget halkande har skett. Jag har börjat gå i trappor istället...
Jag blir mer och mer otålig! Försöker ställa inte mig på att få gå över tiden precis som med Hugo. Det är bäst för psyket att göra det! Samtidigt tror jag plötlist på skönor och lyssnar uppmärksamt på varje teori jag hör om vilka barn som kommer tidigt och vilka som kommer senare...
Ni hör ju, jag har blivit knäpp!

En sorglig, solig morgon

Hamnade efter två knäckemackor och en kopp te på DNs familjesidor där jag läste minnesorden om Anna, 37 år, som dött i cancer.
Sportig, uppskattad medarbetare och mor åt två små barn. Det är så otroligt svårt att förstå. Varför? Extensiella frågor kring mitt eget liv börjar mala i huvudet och tårarna och meningslösheten förblindade mig. Vad finns det för mening med att bygga upp livet, se efter hälsan, göra ett bra jobb och kära ner sig totalt i familj och nya barn om man ändå kan dö ifrån det hela imorgon?
Läs för gudskull inte om Anna i DN om du vill ha en glad dag, tänkte jag först! Tills jag kom på att det är precis tvärt om: Läs!
Artikeln lämnar en påminnelse om att livet är nu! Ta till vara på varje dag, lev i nuet! Annas liv blev för kort och hon lämnar så mycket saknad efter sig till alla sina anhöriga och till oss som läser att det inte finns en enda sekund till att spilla. "Livet är inte ett problem som ska lösas, det är en verklighet som ska upplevas". Det ska jag göra nu.

+15 kilo

Jag har vägt mig och kan konstatera att jag gått upp 15 kilo. Det känns bra, varken mycket eller lite tror jag, men det är tungt! Bebisen ska normalt väga cirka 3,5 kilo. Eftersom min barnmorska sagt att jag bär på ett litet barn kanske jag kunde väga mindre, men det är inget som bekymrar mig, jag känner mig fin. (Vilket tyder på att det att det är en pojke.)
Men det ska ändå bli underbart att tappa övervikten och bli stark och snabb igen. Tänk de som väljer att alltid vara så här stora jämt. Män med gravidmagar, varför blir de inte lika motiverade att löpa bort kaggen som kvinnor under en graviditet? De kan ju börja när som helst.

vresiga tvåbarnsmammor

Har precis kommit tillbaks från en cykeltur i LillJansskogen efter att ha lämnat Hugo på dagis. Jag är så gråtmild just nu. Lipar av att se dagisbarnen gå ut på grön-picknick på led med ryggsäckar på, och bara av att känna morgonluften mot ansiktet när jag cyklar. Det är så vackert... och jag är så höggravid...
...och lite skraj. Snart är jag tvåbarnsmamma och har ingen aning om hur det kommer bli. "Du kommer inte hinna med någonting" skrattar vänner när jag berättar om planer och projekt jag vill genomföra närmsta året.
Gamla fördomar som jag som dinkie målade upp kring hur mammor är dyker upp i huvudet: de är sura i mataffären, har fula kläder, mörka påsar under ögonen stora som ica kassar, är vresiga mot sin partner, pratar om bajs och är dessutom otränade. Inte undra på att jag blir gråtmild! Fast egentlilgen vet jag bättre.

Hula hoopträning - ja!!

Rockringa sig i form! Kan det bli roligare. Jag har redan börjat rocka armarna på en gammal ring som fanns i sandlådan på gården. Midjan får vänta tills bulan är väck men jag misstänker att det inte är lika lätt som jag minns det. Kolla in http://www.hooprevolution.com/ för inspiration!

nedräkning - inte så svårt

Jag har ett enda uppdrag kvar innan bf. Att presentera årsredovisningen för föreningen där jag bor. I hemlighet har jag hoppats på bf innan för att slippa... Om ni kände till mitt sinne för siffror skulle ni förstå, ni skulle bli förvånade över detta uppdrag - jag är det.
Att räkna framlänges och baklänges till sexton och hålla jämna åttor i aerobicsalen efter år av träning kan jag - så länge det är musik till... När jag började med aerobic var jag en av dem som räknade högt för att inte tappa bort mig. Jag är ingen siffermänniska!
Men jag kanske kan bli! Jag är riktigt stolt över min insats och årsresultatet ser mycket bra ut. Jag har ju faktiskt slutat räkna högt! Siffrorna kanske kan bli mina vänner trots allt.

katt-ko i väntan på annat

Att vänta har aldrig varit min starka sida. Det är mycket väntan just nu! Dumt nog inbillade jag mig att den här bebisen skulle komma tidigare eftersom det känns som knytet redan är halvägs ute... Det gör hur som helst väntan värre.
Under tiden gör jag "katt-kon", "8:an" och "smärtlindraren" med flera övningar som står att läsa om i senaste Topp Hälsa, så att jag ska kunna yoga bort förlossningssmärtan när den väl kommer. Fjärilen", en yoga övning som förbereder min kropp för öppning delar mig nästan mitt i tu, jag tror jag är för vig och lös i fogarna.
Jag kör smärt-lindrings-programmet men faktum är att just nu bara längtar jag efter den, smärtan alltså.

Lyllos löpning!

Jag har köpt ett par gåstavar på postorder idag. Reklambladet damp ned i brevlådan med priset 69 kronor och ajg slog till! Det känns mysigt att tänka på att stava igång snart efter förslossningen.
Jag lääängtar! Hoppa, dansa och springar med håret fladdrandes, det ska bli skönt. Visserligen har jag rätt kort hår nu men det illustrerar känslan väl.
Niklas var ute och sprang och det var som att lukta hungrig på en gillad köttbit att se honom stretcha efter löprundan. Lyllos!

Sova, fejja, sova

Jag har sovit i tre dagar. (observera, dagar! Varför går det inte att sova på nätterna?) Lustigt hur finnurlig kroppen är, den känner på sig när det finns tid till vila och då blev jag ohanterligt jättetrött. Vilan har följts av ett frenetiskt fejjande. Ni vet, rummen måste möbleras om, fönstren tvättas och garderoben rensas.
Det är inte klokt. Nu är jag megtrött igen och sova får jag göra föst imorgon...

Clowncykling för gravid

Ni vet hur man ser ut när man skjutsar någon på stången på en herrcykel; man blir tvungen att trampa med knäna rakt ut åt sidorna. Som en clown. Så ser jag ut när jag trampar omkring på stan just nu. Det är som att magen tar emot om jag trampar rakt. Men rumpan ansträngs på ett nytt sätt och det känns bra med lite träningsvärk mellan gravidvärken.
Igår, på väg till jobbet, susade jag förbi Olga Altsved på Danderydsgatan i min nya clownposition. Hon tyckte det såg bra ut och hejade glatt. Olgas goda morgonhumör piggade upp mig och jag trampade lite extra genom regnet. Jag är glad över andningsövningen hon tipsar om på e-health.se denna vecka också. Den är bra även för mig med tre veckor kvar till förlossning.
Ja, clowncykling, andningsövningar och knipövningar räcker väldigt bra som träning för mig just nu. En andningsövning för tricep skulle dock vara bra, de kan behöva sig en omgång! Men något kul ska man ju ha kvar också.

Alfons Åberg och jag

Har fastnat i Alfons Åbergs "jag-ska-bara"-fälla! Det är som en upptrappning är nödvändig för att en nedtrappning ska vara möjlig. Så nu har jag bestämt mig. Jag ska jobba mindre, tacka ja till färre tillställningar och lägga hemmets städ-ribba lågt. Så är det bara! ...ska bara skriva klart, dammsuga och ha barnkalas först...

champagne och öl, mums

På 30-års festen i lördags drack jag ett glas champagne som jag blev serverad av värdinnan. Hon trodde att det kanske kunde "hjälpa". Och i går drack jag en folköl till bbq-middagen på gården. Det var gott och mysigt att dricka något annat än saft eller vatten.

Födelsedag idag?

Mitt favoritnamn på tjej-namn-listan har länge varit Solveig. Niklas är inte lika övertygad men om bebisen kommer idag så är det ju ett tecken, eller hur!!? Lilla Solan, det är ju hur sött som helst.

Nya bilen Betty får stå

Det blev ingen svart bil. Det blev en Betty. (Gissa en gång vilken färg Betty har?) Men jag har knappt hunnit vrida om nyckeln och än mindre hunnit tanka henne när jag läser i DN idag att jag orsakar svält om jag kör henne. "Forskare larmar om konsekvenserna vid framställning av biobränsle."Betty är en miljöbil så nu är det bara välja, svält eller miljöförstöring. Eller cykeln förstås.
Härmed lovar jag att välja cykeln! Alla gånger utom när jag handlar på IKEA eller åker till landet. Kan hon behållas med gott samvete då?

Stellan Skarsgård och jag

Efter en helg på landet fylls huvudet av idéer. Jag blir så i gasen men orkar inte ända fram med min kropp som är stor som en frysbox, och med elfel. (Har fått reda på att det är ischias. Vilket får mig att tänka på Stellan Skarsgård, varför vet jag inte!?)En ny gunga snickrade jag i alla fall klart i helgen, handlade konst på loppis och städade lekstugan. Och dra på trissor: jag har gjort avslappningsövningarna! En gång. Tyvärr kan jag inte tala om hur det var för jag somnade.

"We are family...

I´ve got all my sisters with me...." Finns det något bättre än bra musik i aerobic-tempo. Det ÄR omöjligt att vara still, inte dra på smilbanden eller till och med rulla en tår. Lycka!
Vill du mana fram ett gott humör kan du:
1) ta fram en gammal aerobicskiva med bpm 140 till 150! eller2) tänka på mig framför spegeln, höggravid lyssnandes på mina!
Jag ser inte klok ut! men lycklig... Rödblommig och lycklig.
"We are family... get up everybody and sing!"

Föda barn på hästryggen är överskattat

Min mamma har alltid sagt att det är nyttigt att ha tråkigt. Att bara köra sitt vanliga race är fusk! Det ger ingen tid för eftertanke eller nya idéer och och gör en till slut mekanisk. Och ledsen och sur.
Tristess är bra både för stora och små. Men det är svårt!Det är liksom så inbyggt i en att man ska göra nytta, ska vara produktiv och kunna redogöra för vad man gjort en dag. Och även om man är höggravid så är det inte ok att bara vila.
Alltså, det är det ju! men ändå är det svårt att förlika sig med tanken. Jag har någon skev bild av att vara superkvinna, vill orka allt och helst föda på hästryggen eller något...
Förmodligen är det därför jag känner mig lite blue idag: det blir ingen galopperande förlossning, jag är en kvinna av kött och blod. I helgen har jag varit aktiv i stallet (utan att föda barn) och sedan spenderat söndagen på cykelutflykt. Jag är trött idag och jag kommer inte orka redovisa något ikväll... det är trist.
= bra! För jag vill inte vara en sur, uppskruvad en.

Jag fattar inget men dansar bra

Barn är det bästa som finns! Hugo är den bästa som finns! Han fick ju en radio när han fyllde tre som han knäpper på så fort han kommer in i sitt rum. Sedan ska vi dansa! Det är vår roligaste lek (i hård konkurrens av bilarna).
- Isik, mamma! Isik! Kom så dansar vi! säger han på sitt entusiastiska vis och så dansar vi. Det är en slags hinderbana-dans där det gäller att röra sig till musiken från "the Voice" över hela rummet. För Hugos del över byrån, till sängen och fönsterbrädan vidare till mattan där jag är kommenderad att hoppa upp och ned. Och hela tiden ska vi sjunga så högt vi kan, inte nödvändigtvis med musiken, bara till.
Det är härligt! Och snart får vi en till danspartner.
- Blir det en flicka eller pojke? frågar jag Hugo.
- Nej mamma, en bebis blir det, svarar Hugo trött med "sin du fattar ju ingenting" -min.

morgon workout x2

Hualigen! Jag har lyckats spruta på mig en gammal parfym som låg och skräpade i badrumsskåpet. En färgglad Benetton som jag fått av någon (med dålig smak). Doften ger mig huvudvärk. Nu måste jag göra om hela processen; duscha, tvätta, torka, smörja och fixa ringarna under ögonen med makeup, för att få bort den fräna lukten. Och den processen är som ett helt workoutpass i mitt storväxta tillstånd. PS. har fortfarande inte gett mig själv tid att göra en enda avslappningsövning! Måste boka in en tid för det. Inte ikväll dock, då är det kalas för min fästman och min son (som fyller 36 och 3). Frukostarrangemanget imorse blev en succé. Men till treåringen hade ett paket varit nog, han vill ändå bara ha bilar.

Ge mig en bil NU, eller en ny karl!

Hur svårt kan det vara att köpa en bil? Jag har gett min fästman fria händer eftersom mitt huvud håller på att svämma över av beslut. Självklart har jag några önskemål, vilka jag har levererat, men jag är alls inte lika bestämd som när det gäller vad bebisen ska heta. Så det borde vara ganska lätt! Men var är bilen? Inte på vår parkering i alla fall. Någon som har en fin Ford Flexi Fuel, helst svart som inte gått mer än 9000 mil till salu? Eller en ny man kanske? Kontakta mig!

Aje Philipssons stjärtvärme får igång min fantasi

Idag åt jag lunch sittandes på en stol uppvärmd av en miljonär. Stolen var ovanligt varm varför jag kommenterade det och min kollega Frida skvallrade om vem som suttit på den: lyxliraren Aje Philipsson. Wow! Skulle pengar sprida sig som kroppsvärme skulle jag vara rik idag. Då skulle jag köpa en tre meter lång pappelinamatta till vårt nyrenoverade kök, en sprojlans ny miljöbil, sommarställe med spröjsad veranda (utan renoveringsbehov). Köpa mig tid att ligga på soffan och göra avslappningsövnignar tills bebisen kommer ut för att bli sådär obeskrivligt lugn och obeskrivligt harmonisk.Det strålar om mig och alla skulle le mot min urgulliga familj, mina ledigt vackra kläder med bröst-läckage-alarm och välmatchade barnvagn från splendidbaby. Jag skulle välkomna alla mammor till mitt nystartade mammagym där Olga Altsved tog emot... alla skulle gå därifrån skrattandes fulla med endorfiner. På nätterna skuttar jag upp för att amma och bruset från Vallhallavägen skulle vara borta eftersom jag byggt klart Norra länken. Istället hörs bara fågelkvitter och jag väcker min familj bara för att jag vill att de också ska lyssna på koltrastens sång. Det är lustigt vad lite stjärtvärme kan få igång fantasin.

Tuttar, bleka strutar med rosa sugpip

Var ute på bussresa idag. På bussen drog en liten pojke i sin mamma. Hon satt bredvid barnvagnen och tittade ut. Barnet rafsade och slet i hennes kläder och fick tillslut fram vad han letade efter. En strut. En blek strut med rosa sugpip. Mamman lutade sig framåt. Det gick inte att låta bli att titta. Pojkens ena hand höll ett stadigt grep om bröstet och mungiporna blev vita av dess innehåll.
Bussen saktade ner och dörrarna pös när resenärer klev av och nya steg på. Barnet vred och vände på sig för att se bättre. Struten hängde med men mamman fortsatte att titta åt andra hållet. Det är den naturligaste saken i världen, tänkte jag och undrade hur långt bröstet kunde bli. Mitt sällskap armbågade mig i sidan.
- Är det inte förskräckligt! sa han och fixerade modern och barnet med blicken. Ögonen höll på att hoppa ur sina hålor och näshåret böljade som koraller ur näsan.
Ett smackande ljud. Barnet slickade sig nu kring munnen och tog sedan ett nytt grepp. Herre gud! tänkte jag och korsade armarna över mina egna bröst. - Sådär skulle väl du inte göra?- Aldrig!Bröstgården framför oss förstvann och bröstet blev randigt. Det skulle jag väl inte?
Barnet släppte taget och jag andades ut. Mamman stoppade in sitt trötta bröst. Men sonen var inte nöjd, han ville ha mer. Rafsandet och slitandet började om och en ny strut gjorde entré. Jag satt som klistrad. Sluta nu! Det är bara en bebis som dricker mjölk, ett barn som tar sig en slurk. Han stör inte. Det är den naturligaste saken i världen. Ändå har jag aldrig sett något liknande. Jag var oförmögen att bryta förtrollningen. Det gick inte att slita blicken från tuttscenen. Har jag gjort så? Och framför allt kommer jag göra så?